Grattis till mig idag!

 

Fyller inte så spännande siffra. 28, så nu är man närmare 30 än 25. Känner mig ändå nöjd, har åstadkommit och gått igenom mycket i livet. Jag ångrar inget, allting har fått mig hit där jag står idag.

 

Ledig dag efter jobbhelg och födelsedag, en härlig kombo som självklart spenderades på gymmet. Dessutom med PT, och faktiskt världens bästa PT! När hon kom upp för trapporna idag och jag insåg att hon bar på något hann jag få lite panik, haha! Hon är så fantastisk, flera ballonger och partytuta plus ett äpple med ljus som jag fick blåsa ut. Gulle!

 

Jag hade ett önskemål på passet idag, nämligen personbästa i marklyft. Kan lova att den satt lååångt inne! Först fick jag inte upp stången alls, den gick verkligen inte att rubba! Så sänkte vi lite men det var bara stop! Med massa pepp från olika håll, lite extra talk i händerna och en jävla envishet så kom stångjäveln tillslut upp när jag bytte grepp! Och eftersom den kom upp så ökade vi lite till och den kom upp den med! Vilken härlig känsla! 

 

Efteråt körde vi massa rygg och bröst med vikter som inte existerat i min värld förut! Känslan och kärleken till detta är oslagbar!

 

Kan verkligen sammanfatta detta än så länge som en väldigt lyckad födelsedag!  Mot nya mål och ett nytt år! Om två år när jag fyller 30 ska jag vara i mitt livs form!

Ni som är medlemmar på Sats och även ni andra kanske har sett att det görs reklam för Sats' onlineträning? Jag älskar gymmet och gör allt för att lyckas ta mig dit för min träning. Men sen finns det ju dagar (dock väldigt få!) som man kanske VERKLIGEN inte kommer ifrån (livet med småbarn...) och då tycker jag att dessa tjänster är super och hoppas verkligen att många utnyttjar det!

 

Imorse hade jag PT-timme och ben stod på agendan. Efter ett gäng övningar koncentrerade vi oss lite på min rörlighet och för att se hur jämn/ojämn min kropp är. Det var ganska väntade resultat som vi fick. Dock var jag mer rörlig än väntat på vissa punkter och slappnade av helt annorlunda nu mot för bara någon månad sen. Men därav så kände jag att kroppen hade mer att ge idag (trots snöstormen också på promenaden till och från gymmet) så passade på att ge denna onlineträning en chans!

 

Och eftersom det var bendag så tänkte jag fortsätta i samma anda och körde därför ett 27 minuters pass bootylicious. Det var ett misstag. Haha, kanske inte då.. Min visst kände jag av alla utfall som gjordes på PT-passet när även detta pass innehöll utfall. Men jag kämpade mig igenom hela passet! Och för att slå två flugor i en smäll så fortsatte jag med att jobba på min rörlighet och tänkte därför att jag lika gärna även kunde köra ett pass 'Yoga for athletes'. Åh, säger jag bara. Stel som en fryst fiskpinne. Men just höftböjaren (som är min stelaste punkt) fick jobba rejält. Tyvärr kunde jag inte utföra alla positioner till punkt och pricka eftersom jag är lite nojjig över det där konstiga jag har i vänster skulderblad. Men jag gjorde så gott jag kunde och anpassade övningarna till min nivå.

 

Jag har absolut planer på att prova på något mer pass, men absolut inte för att ersätta gymmet! Men kanske en vardag då jag jobbar dag och mannen kväll och det blir lite bök med gymmet. 

 

Nu hoppas jag på en god natts sömn för även imorgon väntar PT med ett pass överkropp!

 

Jag hade laddat upp både fysiskt och mentalt för att få det starkaste PT-passet idag! 02.30 kommer min dotter upp inatt och säger att hon har en fluga i sitt rum, en fluga som jag såg när jag var och tittade till henne under natten och hoppades att hon inte skulle märka av den. Man känner ju sin dotter och då visste jag att det var helt kört resten av natten. Mer död än levande imorse efter att ha lämnat sonen på skolan så fick dottern följa med mig och gå på MiniSats, kändes inte schyst att lämna henne på förskolan efter den usla natten eftersom jag ändå är hemma. Kände mig lite som en zombie och halvdeppig över att passet inte skulle bli som jag tänkt mig.

 

Tur i oturen så har jag den bästa PTn. Det är som att så fort man berättar för henne att man är extra trött eller något annat så tar hon i lite extra för att jävlas, lite som att sparka på den som redan ligger ner (fast i positiv riktning). Vi började med lite marklyft, och för att väcka mig till liv lite extra så höjde min PT rejält med vikter mot det jag tog förra veckan. Vilken känsla, inget daltande här inte!

 

Efteråt körde vi mycket rygg och bröst. Det är väldigt förvånande hur pass bra min vänstra sida hittat tillbaka! Det är inga problem med vikter på vänster längre, utan nu kan vi utgå från max på båda sidor. Dock så är vänster fortfarande lite trög, har fortfarande problem med att vara explosiv på den sidan. Men det kommer väl det med!

 

Vi avslutade med några övningar som brände rejält baksida lår och rumpa! 

Förra veckan hade jag en grym träningsvecka, och satsar självklart på att denna blir minst lika bra. Kan väl vara svårt att misslyckas när det vankas tre PT-pass på en vecka. PUH!

 

Väl hemma blev det lunch och sedan fick barnet dejta Netflix medans mamman blundade en stund i soffan, välbehövligt!

 

Ska jag vara helt ärlig har jag kört lågkolhydratkost en vecka ungefär, dock så ökade jag proteinintaget lite och justerade ner fettet. Dock fortfarande under 20 gram kolhydrater per dag. Och det har faktiskt känts bra! Inget sötsug, inte svullen i kroppen (tappat massa centimeter), varit pigg och glad och så. Sen så vet jag att lågkolhydratkost kan ha svårt att gå hand i hand med tung styrketräning. Men jag ville ge det en chans och tro på att det skulle gå bra!

 

I måndags när jag körde ben själv så antog jag att tröttheten i benen berodde på att jag gått och stått hela dagen på mässan. Men idag, idag hade jag PT-pass och vi skulle köra överkropp (armen känns förresten bra och jag lovade att lyssna extra på kroppen).. Aldrig, och då verkligen aldrig har jag haft så starka självmordstankar (hoppas ni inser ironin i ordvalet) under ett träningspass. Det var verkligen vidrigt! Min PT var nog på dödligt humör och aldrig någonsin har jag varit såhär beredd på att ge upp mitt i ett pass. ALDRIG, inte ens när jag sysslade med att springa halvmaror i över 30 graders värme på somrarna! 

Jag kände mig trött, sliten, svag och ville bara lägga mig ner och gråta. 

 

När min PT dessutom fick veta vad jag trodde att det berodde på (kosten) så bara genom hennes hysteriska andning och blick så insåg jag vad jag skulle få höra. Och jag förstår, och med faktiskt facit i hand så tänker jag acceptera faktum. Jag kommer inte bli Hulken utan min havregrynsgröt! 

 

Det är viktigt att sätta mål i livet, att ha en plan och göra allt för att nå dit! Ett av mina mål är att kunna använda min  vänstra arm som vanligt och återfå styrkan i den. Min PT däremot, hennes mål igår var att jag inte skulle kunna använda någon av mina armar på några dagar. I slutändan siktar vi ju på samma resultat, och kan känna att vi båda lyckades bra igår. Min arm svarade rätt bra på de flesta övningar och idag är jag något begränsad i användningen av båda. Win-win.

 

Just nu känns träningen grym! Och jag är så himla glad för det och inser mer och mer hur mycket den påverkar min kropp. Igår var första dagen sedan i augusti som jag vaknade smärtfri, tänk er! Den enda skillnaden är att jag och min PT börjat köra riktigt hårda överkroppspass sedan jag hade skadan. Alltså, tung styrketräning = smärtfri? Ja tack, funkar för mig! Att min PT sen nästan vågar att riskera sin egen hälsa och stå farligt nära vid vissa övningar för att min teknik verkligen ska sitta. Härliga människa, hon kan få den värsta dagen att vända bara man ser hennes utstrålning och hör hennes läskiga stämma och skratt!

 

Idag passade jag på att köra sista styrkepasset på gymmet, resten av helgen kommer jag ju att spendera på Allt för hälsan mässan med Food och Fitness. Ni kommer väl och hälsar på oss i monter A27:35?

Eftersom överkroppen fick jobba igår så kändes det bra med ben idag (så kanske man inte kan använda någon kroppsdel alls resten av helgen). Körde det första tunga marklyftspasset idag, såå skönt! Det känns riktigt bra att vi nu kan gå all-in och köra just den träningen som jag bara suktat efter! Så fokus ligger nu på att lära mig att lyssna på kroppen och gå mycket mer på magkänsla och inte vara rädd för att styra om i schemat. Så når vi nog mål efter mål!

 

Idag hade jag en efterlängtad PT-tid, inte för att det egentligen var så länge sedan som jag hade PT sist men nu när vi vet vad som är fel på min kropp så har det släppt så mycket och vi kan träna allting roligt igen! Inatt drömde jag till och med om min PT och att vi körde marklyft, precis vad som hade lovats till dagens pass! Det kändes grymt! Idag kände jag mig riktigt stark. Och i och med att vi inte har kört marklyft ordentligt på flera månader så kändes det riktigt bra. När jag värmde upp innan PTn kom så kände jag mig väldigt säker på tekniken och det stärker en förstås!

 

Vi jobbar mycket med att återuppliva min vänstra sida, den börjar hitta tillbaka med rätt bra fart! De flesta, eller ja det blev nog alla övningar kör vi en arm i taget eftersom högerarmen tar över så mycket annars. Jag fascineras av påhittigheten hos min PT, visst lär det ingå i hennes jobb men jag kan inte sluta imponeras. Jag vet att hon får gnugga energiknölarna lite extra när det kommer till mig. Som helt plötsligt idag så hade jag mycket snyggare teknik på vänstersida, lite lustigt när jag för bara två veckor sedan knappt kunde lyfta armen utan vikt ens.

 

Jag känner mig riktigt taggad nu, vi pratade lite om alla möjligheter som jag har nu för att uppnå mina mål och om hur jag kan tänka på att lägga upp träningen varje vecka. Det bara kliar i fingrarna inför varje kommande pass till veckan! Nu lägger jag all fokus på att bli den där Hulken som jag strävat efter!

 

För det första, tusen tack för alla tankar, kommentarer och meddelanden som jag fått! Det värmer massor!

 

Rubriken som jag använder är inte länge sedan jag sist använde, men den passar verkligen in idag.

 

Morgonen var väldigt orolig och känslosam. Jag har gråtit och varit så frustrerad. Timmarna till läkarbesöket kändes oändliga.

 

Väl på plats fick jag äntligen ett svar. Ett svar som snurrar till det i skallen men samtidigt är det så många frågor och funderingar som faller på plats efter oändligt många år. Just nu vill jag landa och andas lite, jag kommer med ett mer specifierat inlägg om det imorgon eller i helgen.

 

Det var samtidigt en lättnad, men även jobbigt. Men som en räddare i nöden fick jag köra marklyft med PT efteråt. Den lyckan och den känslan går inte att beskriva, efter ett alldeles för långt uppehåll. 

 

Igår fick jag avnjuta en timme PT-tid på morgonen. Jag är mig själv evigt tacksam över att jag investerar i mig själv och faktiskt unnar mig dessa PT-timmar. Detta är en present till mig själv över en grymt bra presterad viktnedgång. Lika glad är jag över att jag väntade på just denna PTn. Hon var mammaledig ett tag men hon var den enda som jag kunde tänka mig, det kändes så rätt och det gör det fortfarande. 

 

Nu har vi som mål att försöka återuppliva min vänstra sida av kroppen. Jag älskar hur påhittig min PT är! Finns inga tendenser på att hon skulle ge upp hoppet trots mina konstiga skador. Hon vet precis vilka mål jag har med träningen, och även fast jag inte kan göra de övningar just nu så anpassar hon allt. Som tex så vill jag köra marklyft, tyvärr så går inte det på grund av skadan men ändå så kommer hon med övningar där vi ändå jobbar med samma rörelsemönster.

 

Igår gick det väl lite blandat. På vissa övningar så kopplade vänstern inte in alls medans jag i vissa övningar var mycket starkare än förra veckan. Det är inte ofta som jag låter vid träning, men just de gånger igår som det inte riktigt gick som jag ville så kom det några svordomar rakt från hjärtat. 

Det är väldigt frustrerande när man verkligen vill men när kroppen inte svarar av konstiga anledningar. Samtidigt så vet jag att jag är i goda händer!

 

Imorgon väntar i allafall magnetröntgen för nacke och bröstrygg och om ungefär 1,5 vecka är det magnetröntgen för hjärnan. 

 

Jag försöker vara så ärlig jag kan. Jag har en tuff tid just nu. I måndags var jag hos läkaren och fick ångestdämpande, det är ingenting jag vill lägga så mycket vikt på utan strävar framåt och försöker hålla modet uppe.

 

Jag är trött och känner inte riktigt samma gnista för allt. Jag kämpar och kämpar. Och jag vet att det finns fantastiska människor där ute.

 

Det är jobbigt att ha svårt för ett leende och för att brista ut i skratt. Då är det guldvärt att dessa extra stjärnor till människor finns.

Jag hade PT-tid idag och hon fick mig verkligen att brista ut i skratt några gånger. Denna fantastiska människa med sin energi!

För det mesta skrattade vi åt min balans som inte ens verkar existera. För övrigt så stod det ben, rumpa och mage på schemat idag. Mums!

 

Och ja, vi är verkligen på helt rätt spår med träningen nu. Bara att fokusera och blicka framåt så blir det bra

 

💪💪👊👊

Igår var det dags för PT tid igen, vilken lycka! Strax innan jag skulle åka iväg så fick jag ett sms av min PT som beodrade uteskor eftersom vi skulle utnyttja det fina vädret och köra utomhus. Skräckblandad förtjusning förstår ni.

 

Hela kroppen fick jobba kan jag lova! Allt från att hoppa hage med breda knäböj och på ett ben till att välta stora däck.

 

Hallo!

 

Igår hade jag en härlig PT-timme efter jobbet, finns nog inget härligare än att få sista krafterna utdragna från en efter en intensiv dag. Jag vet inte riktigt om det var att jag kom direkt från jobbet där det är totalt värdelös luftkonditionering eller om lördagens avstickare från kosten gav sig till känna, men jag svettades något fruktansvärt och var helt slut!

Nu när jag missköter kosten så brukar jag sova riktigt uselt den natten, nu var det i och för sig två dagar sen men det kan nog sätta sina spår ändå. Sen så har jag nog tjejveckan på g och då är det ju helt naturligt med att min kanske blir mer orkeslös. 

 

PTn hade i alla fall planerat in ett härligt(???) benpass som jag tror att jag garanterat kommer att ångra. Speciellt imorgon! Min träningsvärk brukar nämligen vara som värst två dagar efter. Det blir spännande att se!

 

Hoppas det inte är allt för varmt så man inte behöver dricka så mycket och springa på toa massor 🙈🙈🙈 Haha, kan ju många gånger vara en utmaning efter rejäla benpass.

 

Men det var skitkul och jääävligt tungt! Precis som det ska vara! Smithmaskinen fick vara våran lilla tortyrkammare.. 

 

Den här veckan hade jag en kort vecka på jobbet, bara ett kvällspass på onsdagen och 7-14 igår. Skönt! Oftast när jag har dessa veckor så jobbar jag extra minst två dagar, men nu fram tills skolan drar igång för barnen igen så har jag sagt att jag inte ska jobba några extra pass. Skönt för barnen att få förlänga sommaren så gott det går! 

 

Igår hade jag dessutom PT-tid. Jag älskar dessa pass! Då vet jag garanterat att kroppen får göra det den kan enda tills bristningsgränsen! Och jag kan ju avslöja att vi verkligen kommit in på den typ av träning som får det att pirra lite extra för mig! Mycket klassiska basövningar och det är så skönt när man kan sätta tekniken!

 

Vi värmde upp med lite marklyft, en övning som får mitt hjärta att hoppa några extra slag. Kärlek.

Sedan var det dags för att öva sig på lite chins och pull-ups. Härligt att känna att man lever! Jag har nu dessutom fått helt förbud mot att göra armhävningar på knä eftersom jag klarade så pass många på tå 🙈🙈💪💪

 

I slutet slängde vi inte lite övningar så att hela överkroppen fick känna på att den levde! Bland annat drop-set på bicepscurl. Haha, det var lite kul faktiskt. 

 

Jag älskar verkligen den här vägen vi tagit med träningen och är så tacksam att jag tagit PTn som jag egentligen suktat efter i så många år. Massor med kärlek till henne 💜

 

Hallo!

Helgens jobb fick en att verkligen känna att man lever! I lördags fick jag runt 23.000 steg, vanliga dagar får jag kanske runt 5000. Jag fascineras ofta av mitt jobb, du vet aldrig vad som händer och ska oavsett alltid verka lika professionell och alltid med ett leende på läpparna. Tur att jag älskar det jag gör!

 

 Idag fick det bli ett efterlängtat PT-pass! Nu kör vi igång ordentligt efter alla semestrar och så. Ska bli sjukt spännande att se denna utveckling och verkligen känna att man utvecklas! 

Idag körde vi teknik på marklyft, och behöver jag säga att jag är överlycklig? Längtar efter att se hur dagens pass känns i kroppen imorgon och lika mycket längtar jag till torsdag då vi kör igen!

 

Igår hade jag en PT-tid. Snacka om att jag kände mig extra flåsig och lite utmattad! Tror det har att göra med att jag hade den tuffaste dagen på den så fint kallade 'tjejveckan', men jag kämpade mig igenom hela passet som jag tror gick ut på att förgöra mig så gott det bara gick med en Dynamaxboll för att sedan ta ut sista droppen ur både triceps och biceps. Behöver jag säga att hon lyckades? 

 

Idag känns det att det var PT igår, precis som det ska! Känns härligt att för en gångs skull ha träningsvärk i armarna också! 

 

Jag kom lite smått överens med PTn om att sluta äta för att gå ner i vikt och istället äta för att bygga muskler. Visst har jag kilon att gå ner fortfarande, men med tanke på hur hårt jag kör på med träningen så kommer inte detta vara något problem. Jag kan ju inte längre gå ner lika fort som jag gjort, man måste ju tänka på kroppen lite också och vara snäll mot den! Så mer kalorier från idag, självklart kalorier från bra mat. Ser helt enkelt till att bara öka intaget av den maten jag redan äter. Här kommer jag muskler! 

I veckan har jag inte varit lika aktiv varken här eller på Instagram som jag brukar. Och det kan vara att anledningen till det är något förjävligt. Jag och min sjukgymnast har alltid varit fascinerade över att mina knän hållt så bra med tanke på att jag vägt så pass mycket. I måndags hände något, fick en konstig känning i knät som tyvärr fortfarande hänger på.

 

Så jävla onödigt och opassande att komma nu. Jag vet inte exakt vad det är, men både hoppas och tror att det "bara" är något lite snabbt övergående muskulärt. Självklart har jag anpassat träningen de senaste dagarna till detta. Och ja, det är verkligen dum tid. Dels så ska jag springa Vårruset på måndag, fast det är inte egentligen det som spelar roll. Nej, det som får det att bli extra pissigt är att jag har blivit med PT.

 

En fantastisk människa som jobbar på Sats och sett hela min viktresa. För ett år sedan lovade jag mig själv att anlita henne som PT nångång i mitt liv. Nu blev det dags, vi hade första mötet igår. Planen är att vi ska köra svinhårt. Så ni fattar hur surt det här känns? Men, nu är det vila, vila, vila som gäller så hoppas vi att det försvinner lika fort som det kom! Inte fan ska ett knä få ställa till det för mig när jag kämpat mig igenom så mycket annat! Hey ho let's go!