I veckan har jag inte varit lika aktiv varken här eller på Instagram som jag brukar. Och det kan vara att anledningen till det är något förjävligt. Jag och min sjukgymnast har alltid varit fascinerade över att mina knän hållt så bra med tanke på att jag vägt så pass mycket. I måndags hände något, fick en konstig känning i knät som tyvärr fortfarande hänger på.

 

Så jävla onödigt och opassande att komma nu. Jag vet inte exakt vad det är, men både hoppas och tror att det "bara" är något lite snabbt övergående muskulärt. Självklart har jag anpassat träningen de senaste dagarna till detta. Och ja, det är verkligen dum tid. Dels så ska jag springa Vårruset på måndag, fast det är inte egentligen det som spelar roll. Nej, det som får det att bli extra pissigt är att jag har blivit med PT.

 

En fantastisk människa som jobbar på Sats och sett hela min viktresa. För ett år sedan lovade jag mig själv att anlita henne som PT nångång i mitt liv. Nu blev det dags, vi hade första mötet igår. Planen är att vi ska köra svinhårt. Så ni fattar hur surt det här känns? Men, nu är det vila, vila, vila som gäller så hoppas vi att det försvinner lika fort som det kom! Inte fan ska ett knä få ställa till det för mig när jag kämpat mig igenom så mycket annat! Hey ho let's go!

 

Det fick bli snacks från min fikabox i lördags också, faktiskt det snackssetet som jag var minst intresserad av. 

 

Jag älskar när jag får till söndagsträningen som idag. Inte alla söndagar då det funkar på grund av att jag eller mannen jobbar (jobbar han kväll så funkar det). 

Jag börjar morgonen med intervaller på bandet, idag blev det en halvtimme inklusive uppvärmning. 

Sen avslutar jag med 45 minuter Organic Bodywork, härligt för kroppen! Varmt och skönt, och samtidigt få sträcka ut hela den stela kroppen. Kan lova att jag är härligt svettig efter!

 

Hur springer ni era intervaller? Jag föredrar faktiskt att springa mina intervaller på bandet, har för mig att det då inte går lika lätt att fuska när man börjar bli trött. Man har ju en viss hastighet som man måste hålla, springer du fritt så blir det lättare att sakta in när det börjar bli riktigt jobbigt.

 

Jag brukar börja med 0% i lutning för att sedan öka till 0,5% och sedan vidare till 1%. Hastigheten börjar jag runt 11,4 och ökar upp till 12.

Jag värmer upp 5-10 minuter och sedan jobbar jag i en minut och sedan "vilar" en minut med att gå på bandet i ca 6,2 i hastighet. Och så håller jag på i 20-25 minuter.

 

Ni kommer ihåg att jag beställde en fikabox? Igår fick jag den första leveransen och till kvällen blev det ett första smakprov.

 

Idag var det dags för mig att ge mig ut på en löprunda. Uppriktigt sagt var jag sjukt otaggad och ville verkligen inte ge mig ut. (Det är ju motigt när det är jobbigt och pga all pollen så har det varit väldigt svårt ett tag). Men skam den som ger sig! 

 

Efter en kort stund började det regna för att några kilometer senare övergå till en brutal hagelskur. Fördelarna med att springa i detta väder var faktiskt att det inte alls kändes lika svårt i mina astmalungor. Luften var mycket fräschare och friskare. Riktigt skönt! 

 

Jag kunde dessutom springa den längsta sträckan sen min skada i höstas och för en gångs skull så kändes det att jag kunde ha sprungit ännu längre, just den känslan som jag saknat ett tag! Samtidigt känner jag inte för att gå för hårt ut och riskera nya skador!

 

Nackdelen, ja hagel är hårt. Så jag kom hem med små sår på händerna..

 

Måste bara tipsa!

 

Skönt med måndag idag! Just måndag var tredje vecka är för mig något att längta efter, det betyder ju att jag avverkat ännu en jobbhelg. Nu låter det väl som att jag inte gillar mitt jobb, tvärtom faktiskt! Men att jobba från fredag klockan 12 till typ söndag 20.45 tar faktiskt på krafterna.

 

Eftersom lördagen och söndagen är 13-timmars pass så blir det svårt att hinna med gymmet eller med vilken träning som helst. Det är då man får vara glad att man har löpningen i sitt liv eftersom det enda du behöver är att komma utomhus.

Så i lördags på rasten hann jag med 5 km löpning på rasten. Många lägger sig och sover/vilar på rasten, jag känner dock att jag mår bättre i både kropp och knopp om jag tar mig ut på just en springtur eller en promenad, känns som att jag aldrig skulle vakna till liv efter en tupplur.

 

Nu längtar jag efter att den här pollenhalten av björken börjar lägga sig, med astman så är det sjukt jobbigt att springa utomhus. Och ja, snart är det ju dags för Vårruset. Fler som ska springa det?

Vissa gånger sveper sötsuget över mig, mänsklig som jag är. Choklad är min absoluta stora passion i livet. Jag är inte den som helt låter bli alla onyttigheter, jag försöker dock begränsa mig och äta i mindre mängder. Men vissa gånger, då försöker jag att välja ett lite bättre alternativ i allafall och då gäller det att ha något att förlita sig på. 

 

Det är hemskt när man känner att man som förälder inte räcker till och vet inte vad/hur man ska göra för att hjälpa sitt barn på bästa sätt. 

 

Som jag skrev för några dagar sedan så är det mycket som händer i Ks liv nu. Bara den här veckan har jag haft tre möten om honom och logopedbesök. Jag gör allt jag kan för att hjälpa mitt barn, men de gånger man känner att även det bästa man har att ge inte hjälper och räcker till så känner man sig jävligt hjälplös.

 

Vi har verkligen haft tur skolmässigt. De i skolan har verkligen gjort allt och lite till, utan hans underbara fröken hade det aldrig gått så pass bra som det faktiskt gjort. Och att vi tillslut fick resurs har verkligen varit en gåva. Alla hjälpmedel som de tagit fram och på alla fantastiska sätt som de lyckats anpassa hans skolgång är jag hans fröken och resurs evigt tacksam!

 

Igår hade jag ett telefonmöte med BUP och hoppas nu verkligen att dom ska ta oss på allvar och ge mitt älskade barn rätt till den hjälp som han faktiskt har. Det är inte lätt att se det dyrbaraste man har må så dåligt. Mitt älskade hjärta.

Hallo på er i det härliga vädret! 

 

Sitter ute på framsidan med en kaffekopp som kommit till sitt slut. Idag är min enda lediga dag från jobbet, jag började dagen med ett pass på gymmet och mellanlandar hemma en sväng innan jag ska iväg och luncha. Sen är det telefonmöte med BUP innan båda barnen ska tas till logopeden, full rulle som ni ser.

 

I och med skador (som för övrigt känns ok) och att jag kör 5:2 sedan en tid tillbaka så har jag försökt hitta ett träningsupplägg som passar mig, vill ju även försöka få in mer löpning än vad det varit på sista tiden. När jag nu kör styrka på gymmet så har jag två helkroppspass som jag kör efter, övningarna är noga utvalda för att passa mig som vill springa en del och självklart även anpassat efter min kropps svagaste punkter. Det är härligt det där, på gymmet känner jag mig stark som en oxe och i löpspåret känner jag mig fri som en fågel. 

 

Många gånger när det blir väldigt tyst här så beror det på full rulle på hemmaplan med familjelivet. Jag har ju två barn, varav ett med ADHD och asperger. Bara det är ett heltidsjobb, det är möten hit och dit och tunga svåra beslut måste fattas. Jag har aldrig skrivit om så mycket annat här på bloggen än om mig själv och om min träning och kost. Det är inte i många inlägg som jag skrivit något om barnen.

 

För mig är det här en blogg om träning, hälsa och kost. Så i perioder, även när jag sköter kosten och träningen så finns det liksom inte mycket att skriva eftersom det blir så mycket på hemmafronten. Det finns ju säkert massor av bloggar skrivna av föräldrar med barn som har funktionshinder, jag har bara aldrig sett mig som en sån.

 

För det känns som att ni som läser här, det är väl ändå träningen och hälsodelen som ni läser min blogg för? Visst tänker jag rätt? 

 

Annars hoppas jag att ni haft en skön helg och laddat upp inför en ny vecka med nya utmaningar. Jag själv har helgvecka på jobbet så blir runt 60 timmar plus massa möten hit och dit angående barnet i fråga.