Idag hade jag tid hos Olmed, en ortoped för er som inte vet. Jag och min sjukgymnast hade diskuterat detta och kommit överrens om att jag skulle dit för att få sulor gjorda precis efter min fot. Väl på plats (notering till mig själv; ha inte knälånga stödstrumpor nästa gång med tajta jeans som inte går att kavla upp) så pratade vi lite och jag förklarade min del. Han tittade, klämde och kände på foten. Efter mycket övervägande, och efter att ha hört om hur det gått för min sista tiden så beslutade han om att han inte tycker att jag behöver någon sula. Kändes ju bra, dock lite konstigt eftersom det var därför jag var där.

 

Man jag fick jättemycket beröm för alla övningar och all rehab jag gjort för foten. Han tycker att jag gjort allting rätt och absolut allting som dom brukar rekommendera. Jag verkar kunna jag.

Fick även lite tips på vad jag ska tänka på när det gäller skor. Skönt att slippa den kostnaden i allafall!

 

Så ja, jag fortsätter att kriga med foten! Och har inte fått några känningar efter gårdagens löprunda! Dock måste jag nog vänta med de allra längsta passen ett tag, tyvärr. Skulle inte 'springa i onödan' heller och försöka att spara foten till vardagslivet. Så kanske bara två löppass i veckan då..?

 

Eftersom jag inte har kunnat springa så värst mycket på sista tiden på grund av min skada så har det blivit väldigt mycket hängande på gymmet, inte mig emot förstås. Jag har dock känt att jag måste se till att variera min träning lite där för att inte fastna i samma mönster. Kommer ni ihåg att jag för två veckor sedan provade HIT-cirkeln och kom överlycklig därifrån med helt blåslagna knän?

Igår var det dags för HIT-cirkeln igen. Förra gången jag var där så var det mycket fokus på bål och denna gång var det mycket ben. Tungt! Det är så härligt pass, man är ett gäng och alla har samma mål. Att överleva passet. Det är tungt och jävligt, men alla är envisa och peppar varandra om att vi ska fixa det här! Alla pressar ut sitt sista och det är bara så härlig stämning. Lika glad och peppad var jag efteråt som förra gången, längtar tills jag kan gå på nästa pass!

 

När jag hörde att vi skulle köra ben så trodde jag att det skulle vara kört för mig som hade planerat att springa idag eftersom jag inte haft några känningar alls efter loppet i lördags. Men efter passet och imorse så kände jag att jag klarat mig, av någon anledning verkar jag ha svårt för att få träningsvärk i benen..?

 

Så imorse fick jag ge mig ut på en efterlängtad löptur, i minus två grader. Men inte ska väl det vara en ursäkt för att inte ge sig ut? Lager på lager så klarar man sig. Det fick bli en kort tur, nu handlar det om att skynda långsamt så att skadan inte kommer tillbaka. Efter en 5 kilometers tur var jag hemma och la massa tid på stretch och massage av foten. Kom igen nu foten! Låt oss läka fint!

 

Jag har flera gånger tänkt att jag kanske bara måste skippa löpningen. Den ena skadan leder till den andra. Kanske bara inte är meningen att jag ska springa? Kan det vara så?

 

Men i lördags när jag sprang Tunnelrun så kände jag att nej. Jag ska inte ge upp löpningen. Det är löpningen jag brinner för, och det är det som är jag. Jag har börjat älska gymmet ännu mer (om det ens går) men det är ändå löpningen som är JAG.

 

Foten får vila nu. Jag kommer känna efter och vänta. Jag springer igen när foten är redo. På torsdag ska jag till en ortoped för att få ordentliga sulor. För om sanningen ska fram, sulorna från Superfeet som jag köpte var inte det rätta för mig. Hoppas verkligen att dessa nya och verkligen anpassade sulor FUNGERAR och gör min fot hel igen.

 

Ni märker att jag pratar om min fot i andra person? Haha, ja jag har lite svårt att acceptera min fot och därför vill inte jag blandas ihop med den. Typ så.

 

Så snälla snälla fot. Jag vill ut och springa.

 

Många efterfrågade receptet på de gluten- och sockerfria lussebullarna med proteinpulver som jag gjorde idag så här kommer receptet:

 

3 dl mandelmjöl

4 msk fiberhusk

2 tsk bakpulver

En nypa salt

20 gram smält smör

1,5 skopa One whey Vanilla White chocolate från Fitnessguru

1 busk kesella 1%

2 ägg

2 äggvitor

2 paket saffran

 

Jag mixade först ihop alla torra ingredienser i en matberedare , tillsatte sedan kesellan och körde lite till. Sedan tillsatte jag äggen och äggvitorna och körde några vändor till innan jag tillsatte det smälta smöret och körde ett tag till. Lägg sedan ut ungefär 16 kluttar på ett bakplåtspapper och grädda i mitten av ugnen i ca. en kvart på 200 grader.

 

Självklart smakar dom godast nygräddade! Sen tror jag att det bästa blir att frysa in som och värma i micron för sig när man vill äta en.

 

Imorse vaknade jag av att min fot gjorde sjukt ont. Jag försökte ignorera det och göra mig redo för loppet. När vi skulle lämna väskorna så tappade jag känseln i vänster lilltå, försökte att fokusera på att göra det bästa och njuta av själva stämningen.

 

Det var kallt och mycket folk! Fast något annat var väl inte förväntat? Och vet ni? JAG GJORDE DET. Jag tog mig runt hela, jag SPRANG runt hela och lyckades till och med förbättra min tid från Midnattsloppet med över fyra minuter och min tid från Tjejmilen med två minuter och sju sekunder. Helt sjukt. Det trodde jag aldrig. Dock hade jag ont, den ursprungliga skadan gjorde sig påmind och bråkade. Men jag var envis!

 

För några veckor sedan tog jag beslutet att köra på med mitt gamla kostupplägg. Ett beslut som då kändes helt rätt men som jag senaste dagarna kännt mig väldigt kluven över. Sist jag körde upplägget var jag sjukt strikt, inte ett endaste fusk och tog knappt mina ätardagar. Då mådde jag bra av det.

 

Jag mår bra av upplägget nu också men har beslutat mig över att inte vara lika fixerat strikt. Tidigare i veckan så frågade min mamma om vi kunde äta lunch idag. jag fick panik och jobbade på att komma på en vettig ursäkt. Så ska det väl inte vara? Vill jag ta en lunch med mamma kan jag väl göra det? Om jag känner för något annat litet snedsteg från det strikta nångång kan det inte vara så farligt? Självklart så att dessa snedsteg inte blir allt för vanliga. Men kanske två gånger på en månad? Om det får mig att må bra så måste det vara ok.

 

Imorgon är det Tunnelrun och jag hade tänkt ha ätardag då i och med loppet. Men idag fick jag middagssällskap och vi bestämde oss för pizza. Bra uppladdning för loppet imorgon helt enkelt. Jag har aldrig gått på kostupplägg när jag sprungit så hade ändå eventuellt tänkt ladda på med extra kolhydrater ikväll, men den biten skötte sig självt vid middan så att säga. Uppladdningen matmässigt ska man ju börja tänka på några dagar innan loppet. Till mina tidigare lopp har jag alltid laddat upp med havregrynsgröt på kvällen innan. Mums!

 

Min fot är inte bra, tyvärr långt ifrån. Så mitt mål är att komma runt imorgon. Önska mig lycka till!

På lördag är det Tunnelrun. Ett lopp som jag anmälde mig till för ett tag sedan, då jag inte alls hade kommit långt med min löpning. Men nu sitter jag här och löpningen är mitt liv.

 

Tyvärr så åkte jag ju på en skada för 3,5 vecka sedan. Och under den tiden har det varit mycket sjukgymnast, övningar, stretch, massage, ilägg i skorna och allt möjligt. Allt för att foten ska bli bra. Jag har bara sprungit engång under denna tid, det var i lördags för att se hur foten höll. Och under löpturen var det inga som helst problem, allting kändes bra och jag var så lycklig. Sprang dessutom på en bra tid, dock så fick det bara bli 5 km eftersom jag inte ville ta ut foten för hårt.

Men efter löpningen och efter att ha varit på Ikea så började det kännas lite konstigt. Inte alls samma smärta som från början. Mer som att foten, och en bit upp på vaden är bortdomnat. Jag har tänkt och tänkt, självklart Googlat en del och pratat med min sjukgymnast. Tillslut kunde jag sätta ord på känslan. Det är som att en nerv ligger i kläm någonstans längre fram i foten. Och det kan vara så att allt rehab och med ilägg och så så har den gamla smärtan försvunnit men så har det här kommit istället. Men i samråd med min sjukgymnast så har jag bestämt mig för att ändå springa på lördag. Bära eller brista. Om någonting händer under loppet så slutar jag förstås att springa och promenerar sista biten. Får jag ont efteråt så får det bli så. Men efter Tunnelrun så kommer jag INTE springa förrän alla problem är borta. Det är jobbigt, men det är ett beslut som jag måste ta. Nästa vecka har jag dessutom tid hos Olmed, en riktig ortoped där jag kommer få gjuta sulor precis efter min fot.

 

 

 

Igår hade vi desserttävling på jobbet. Jag och min kollega bestämde oss för att gå all-in och la ner mycket tid på vårt bidrag.

Jag har ju en ätardag i veckan då jag kan äta det jag känner för, resten av dagarna följer jag mitt kostschema som jag trivs otroligt bra med. Under tävlingen igår så var det ju massa desserter (förstås) och jag hade först inte tänkt smaka. Men så kände jag, om jag känner att jag verkligen VILL och att det faktiskt är värt det för mig just idag. Ska jag då tvinga mig själv att inte smaka? Vissa tycker ja och andra nej. Mitt syfte med kostupplägget är att trimma kroppen lite, jag äter inte enligt kostschema för någon speciell tävling och har inga exakta datum då något visst ska vara uppnått. Så just igår, där på plats kände jag att det var värt det. Så jag smakade på alla bidrag utan dåligt samvete.

 

Det som jag vill komma till i inlägget är det att för det mesta är det så för mig att när jag ätit socker, en endaste liten bit kan räcka så är det kört. Det kraschar i skallen på mig och jag vräker i mig allting som kommer i min väg. Men inte igår. Och det är jag så jävla stolt över. Mitt gamla jag, då hade jag fått ångest. Jag hade åkt hem, skitit i mitt kostuppläggsmiddag och ätit något annat (familjen åt dessutom våfflor) och deppat ihop ännu mer och åkt och köpt godis som jag vräkt i mig i soffan under kvällen. Men igår, jag fick inte ens abstinens. Jag åkte hem och åt gärna min kostuppläggsmiddag och avslutade kvällen med det kvällsmål som hör till.

 

Igår var det vilodag. En riktig söndag med innebandyträning för sonen och sedan på hemmaplan blev det möbelbygge och omgjort i dotterns rum, storstädning av hela huset och rejäl foodprepp med 18 matlådor.

 

Idag började jag dagen på gymmet innan jag ska iväg och jobba klockan 12. Som jag lite smått nämnt så äter jag ju efter ett kostschema nu. Samma kostschema som jag hade i våras. Både då och nu så har det här kostschemat fått mig att känna mig superstark! Kommer ihåg hur stark jag kände mig i våras. Och idag på gymmet så mosade jag massa personbästa. Hur härlig är inte den känslan?

 

Det är härligt att se på kroppen. Vågen har ju tickat neråt för mig, men nu har jag även börjat se andra saker. Massa muskler som jag aldrig sett röken av har börjat ploppa fram. Idag på gymmet bland annat konstaterade jag att jag har otroligt breda lår när man ser från sidan. Och det grymma är, det är inte bara massa fett (visst finns det fett också) men på framsidan och utsidan är mina lår stenhårda. MUSKLER. Tacka vet jag löpningen ganska mycket! Men samtidigt så ser jag skillnad på mina axlar, armarna ser annorlunda ut och biceps känner man av på ett helt annat sätt.

 

Imorse var jag ute och sprang för första gången på tre veckor. Ärligt talat så var jag livrädd och trodde att jag tappat allt som har med löpning att göra. Haha, sjukt att tro att det ska kunna ske på bara tre veckor va? :P Men har lovat mig själv och sjukgymnasten att börja försiktigt, har under veckan sprungit 500 meter och 1 kilometer på löpband och inte fått några känningar så idag var det dags att ta sig ut på banan på riktigt.

 

5 kilometer fick det bli idag. Det var långt ifrån min sämsta tid! Dock inget personbästa heller, men det hade jag väl inte riktigt förväntat mig ändå. Men riktigt glad att det gick så bra som det gick! Under passet kände jag inte av foten någonting alls, skönt! Efteråt var jag väldigt noggrann med att stretcha. Kan vara att foten känns lite annorlunda nu, men absolut ingen smärta. Hoppas på det bästa, tar vilodag imorgon och kämpar vidare! Nästa lördag, alltså om bara en vecka är det ju nämligen dags för lopp igen. Det är ju ett once in a lifetime lopp och vill inte missa den, jag kommer inte hinna springa en mil igen innan dess eftersom jag väljer att spara på kroppen tills dess. Men som min sjukgymnast sa, så många gånger som jag sprungit en mil och mycket mer så gör det inget om det är första gången jag springer en mil på fyra veckor. För mig känns det lite att det får bära eller brista.

 

Jag får ofta frågan hur jag gör mitt proteingröt. Många undrar om det inte blir konstig konsistens och hur jag brukar göra. Verkar som att många haft problem med att konsistensen blir lite annorlunda och tycker inte att det smakar så bra.

Jag vet att när jag för första gången gjorde det så tyckte jag att det var bland det äckligaste jag ätit. Tyckte konsistensen var hemsk och smaken dödlig och hemsk som så många förklarat för mig.
Men nu plötsligt tycker jag att det är bland det godaste jag ätit och tycker att konsistensen är krämig och underbar. Förutom en dag, då vart det hårt och konstigt. Då började jag fundera på vad som är problemet. Och jag tror jag kom på lösningen. Bland den godaste gröten jag gjort har varit med Fitnessgurus french vanilla och vanilla white chocolate. Här om dagen gjorde jag med det nya pulvret som jag köpte på hälsomässan förra helgen och det var då det blev sådär hårt och konstigt. Kan det vara så att Fitnessgurus pulver blir annorlunda? Någon som varit med om liknande? Från och med nu kommer jag i allafall bara göra min gröt med Fitnessgurus proteinpulver!

 

Det gäller att hålla koll på mer än bara vågen när man gör en resa med kroppen. Ta foton och använd måttband!

 

Jag har fått lite frågor om hur det går med foten. Igår hade jag tid hos sjukgymnasten igen och har alltså inte sprungit sen jag var hos henne för en vecka sen. Vi pratade, vände och vred på foten. Jag har INTE haft ont i foten som jag hade från början, men något knas är det. Men plötsligt när hon provade en en sak med foten så hoppade jag till för det kändes så obehagligt. Det finns en liten, liten risk att jag åkt på en stressfraktur. Är det det, då blir det riktig vila tyvärr.

Men eftersom jag inte är så smärtpåverkad så fick jag lov att prova att springa 500 meter på löpband igår, världens löjligaste sträcka för mig. Idag fick jag öka till 1 km. Känns så ovärt att tejpa och köra hela proceruren för att springa så kort. Men men, ska det vara så ska det. Om jag inte får några känningar nu så är planen att ge sig ut på en 5 kilometers runda på lördag. Hoppas! Tunnelrun är ju nästa vecka...

 

Under tiden får jag underhålla mig med alternativ träning.. Blir mycket gym och igår passade jag på att köra ett gruppass. HIT-cirkeln. Instruktörens mål är att få deltagarna att kräkas. Jag blev förvånad över mig själv och hur mycket jag faktiskt orkade. När han visade alla övningar trodde jag att jag inte skulle fixa det, MEN jag fixade det!

 

Efter hälsomässan och middagen i lördags så fick vi hela gänget lyssna på Vemma och höra på när dom presenterade sina produkter och sin affärsidé. Intressant att lyssna på och sjukt grymma dom som höll i det. Duktiga på att snacka!

 

Vemma står ju för att deras energidrycker innehåller massa vitaminer och mineraler helt naturligt. En shot som de hade där och flera av drickorna skulle täcka hela ditt dagsbehov av vitaminer och mineraler. Helt naturligt. Visst, skitbra att man får i sig allt det viktiga. MEN, jag är den som väljer att hålla mig till en varierad kost och på så vis få i mig allt det jag behöver. Det var någon som innehöll lika mycket C-vitamin som 20 apelsiner, visst, skitbra. Eller? Det är inte nyttigt att äta 20 apelsiner, det är skadligt för kroppen med för mycket C-vitamin. Så visst, vill man köpa en energidryck så köp en. Enstaka fall kommer inte det där C-vitaminet påverka dig, men dricker du 2-3 burkar per dag så..

 

Jag köpte ju en Quest Cravings Peanut Butter Cup när jag var på Allt för hälsan mässan i lördags och det är några som frågat vad jag tyckte om den. Till att börja med, bilden på förpackningen kan inte alls relatera till hur den faktiskt såg ut och smakade.

 

Jag hade förväntat mig något underbart sött och gott. Lite krämigt med kanske nån underbar rinnande kolasås inuti.

 

Första tuggan och jag visste inte riktigt vad jag skulle känna. Det var så inte vad jag hade förväntat mig. Jag försökte få i mig hela (hade egentligen tänkt äta båda som låg i), men tillslut fick jag verkligen skölja munnen och på så vis få hjälp att svälja ner allting som jag hade i munnen. Efter att ha fått i hela så kände jag ´som en sandstorm i munnen´.

Igår hade jag en sjukt bra dag! Skulle ihop med mitt #teamjustcheck gäng gå på Allt för hälsan mässan för att sedan dra vidare in till stan och äta middag. Sjukt kul att få träffa så många medlemmar live, synd dock att inte ännu fler kunde vara med! Självklart blev det shopping för min del, här ser ni vad jag gick och släpade på hela kvällen:

 

Jag har glömt att berätta! Här om dagen så fick jag mitt diplom på posten, nu är det hela verkligt och jag har några kunder som jag hjälper. Och vilken positiv nyhet jag fick idag när en av mina kunder berättade att hen gått ner 1,5 kilo i vikt. Vilken lycka! Resan mina kunder gör, den gör jag tillsammans med dom.

 

Jag kan alltså erbjuda kostrådgivning där jag använder en hälsoanalys och gärna kostdagbok som underlägg. Tillsammans går vi igenom båda när vi ses (eller om man väljer online) och diskuterar utifrån dessa. Vi går igenom vilken typ av kosthjälp kunden vill ha, om det ska vara ett rejält kostupplägg eller hur vi ska lägga upp det. Självklart hjälper jag kunden så länge stödet behövs.

 

Som hälsoinspiratör kan jag bland annat hjälpa med stresshantering, vila och sömn. Vi kan även gå igenom förändringsprocessen med olika metoder och strategier. Jag kan hjälpa med beroendeproblematik och lära hur aptitregleringen och belöningssystemet fungerar.

 

Jag har även kunskaper om idrottsnutrition, näringslära och kunskap om att förebygga kostrelaterade sjukdomar. Jag kan vägleda i motiverande samtal och har kunskaper om tillämpad näringslära.

 

Jag ska se till att skriva en ordentlig lista med vad för tjänster jag kan erbjuda. Är det någonting som ni undrar redan nu så tveka inte att slänga ihop ett mail till mig på [email protected]

 

Inga frågor och funderingar är dumma!

 

Jag har i flera år velat gå på Hälsomässan men aldrig fått tummen ur. På lördag ska jag äntligen dit! Ska dit med ett stort gäng andra tjejer som alla är lika intresserade av hälsa och träning. Ser sjukt mycket framemot det!

 

Någon mer som ska dit?

Jag missade totalt att skriva förra veckan så jag tar igen det nu. Intressant ämne denna vecka. Varför jag bloggar och är aktiv på Instagram?

 

När jag bloggar så tänker jag till, jag reflekterar över saker och ting. Jag kommer på nya sätt att se på saker och ting och vågar se ur andra synvinklar. Det är även intressant att blogga och sedan gå tillbaka några år senare och se vart man låg och hur mycket man faktiskt kommit framåt.

Och om jag då på köpet kan inspirera eller hjälpa någon annan så är det absolut ett plus i kanten för mig! Jag jobbar med människor, alltid gjort. Nu har jag dessutom utbildat mig ännu mer och även detta i att hjälpa andra.

Det jag lyckats med, att mer än halvera min kroppsvikt är inte enkelt. Jag hade önskat att det hade funnits mer hjälp där ute att få, så den hjälpen vill jag kunna vara mot andra.

 

Jag vill visa för människor, helt vanliga dödliga människor att ingenting är omöjligt. Jag är mamma till två barn, jobbar mer än heltid inom vården och har även samtidigt pluggat heltid. Ändå har jag lyckats. Jag har lyckats med både kost och träning. Självklart finns det personer runt omkring mig som pushat, dom jag kunnat bolla med och som lyssnat på mina idéer och mina funderingar.

 

Kan jag under min resa samtidigt pusha andra så blir viljan ännu större för mig.

 

Det finns en stor grej att lära sig, det är oftast väldigt svårt. Det är att lyssna på sig själv. Vad är det som funkar bäst för mig just nu? Vad mår jag bäst av? Vad får mig att bli den bästa versionen av mig just nu?

För mig har det gått bra och det går bra. Jag har gått ner massor i vikt och fortsätter än att gå ner ungefär ett kilo i veckan. Skitbra! Jag är evigt tacksam mig själv att jag utbildat mig inom området. För jag kan hjälpa mig själv, samtidigt kan jag även hjälpa andra människor. Människor som engång varit där jag engång varit, långt bortom all kunskap och fastnålade i fel kunskap. Jag har mina kunder, jag är så jävla glad att jag får hjälpa dom.

 

Men så plötsligt kan någonting hända, som gör att jag måste tänka till igen. Och det var det här med att lyssna på sig själv. Göra det bästa för sig själv. Jag vet hur jag ska äta och jag vet vad jag mår bäst av. Jag har hittat ett superflow som funkar för mig. Men så hände det något. Min träning blir plötsligt helt annorlunda eftersom jag fått en skada. Då bryts plötsligt mitt braiga flow.

 

Jag äter som en löpare, det har jag mått bra av. Nu kan jag inte springa så jag måste tänka om. Och på nåt vis så gick luften ur mig lite. Det som gick så jävla bra nu.

 

Därför väljer jag att pausa och safea. Det som engång funkat allra bäst för mig (förutom det jag själv gjort nu) är kostupplägget jag hade ett tag i våras. Det räddade mig massor under en hektisk tid med jobb, plugg, träning och massa i privatlivet. Jag blev räddad av att någon annan tänkte åt mig. Och det tänker jag köra på igen. Lika naturligt som det är för mina kunder att ta hjälp av mig när dom behöver det, lika naturligt blir det nu för mig att vända mig till min trygga coach som räddat mig engång förr.

 

Så för att kunna vara den bästa versionen av mig själv just nu och för att kunna fortsätta med min starka vilja att hjälpa andra så väljer jag att för min egen del ta samma modiga beslut som mina kunder tar. Jag har pratat med min coach igen ,och kommer att gå tillbaka till hans upplägg ett tag. Inte för gott, men ett tag framöver så jag får smälta det hela.

Idag hade jag tid hos sjukgymnasten på grund av min fot. Jag har inte direkt haft så ont så tänkte nästan att jag kunde avboka, tills förra natten. Jag hade så fruktansvärt ont, visste inte vart jag skulle ta vägen och kunde verkligen inte sova. Smärtan var något fruktansvärd.. Jag var beredd på att få min dödsdom idag och få höra att jag nog får lägga löpningen på hyllan. Men inte då.

 

Jag hade inget fel på de muskler man brukar ha fel på när man drabbas av detta, i mitt fall handlar det om att jag har väldigt stela vader och ska alltså försöka strectha och sträcka ut dom. Många andra muskler i benen har utvecklats väldigt på mig sista tiden då jag kan ha svårt att hitta till dom vid stretching.

 

Vi kom överrens om att jag ska ha mina sulor från Superfeet i alla mina skor nu i början och se vad foten säger när jag ska börja jobba på onsdag igen (har ju haft föräldraledigt i två veckor nu). Löpningen ska jag vänta med tills jag varit smärtfri en vecka. Hoppas, hoppas att det går fort. Tunnelrun går ju av stapeln om 2,5 vecka... Kanske inte ens behöver påpeka att jag inte direkt satsar på någon bra tid där..?

 

Vi passade allafall på att boka in en tid nästa tisdag också för att se hur det hela utvecklas. Så nu blir det massa träning som inte belastar foten speciellt mycket.. Funderar på att kanske skippa crosstrainern ett tag som uppvärmning också..

 

Håll tummarna för mig nu!

Mycket ägg som du behöver bli av med? Eller bara sugen på att baka något enkelt och nyttigt?

Igår passade jag även på att göra superenkla äggmuffins!

 

Vispa åtta ägg (ger åtta muffins) lätt med en gaffel och krydda med valfria kryddor. Skär önskat innehåll (olika grönsaker, rökt skinka..) i väldigt små bitar. Jag använde zucchini, aubergine och gul paprika. Lägg upp rätt antal muffinsformar och olja dom lite för att det inte ska fastna så mycket. Häll sedan i ägg och toppa med grönsaker.

 

Stoppa in i ugnen i 20-30 minuter.

 

Jag har sjukt länge varit sugen på att prova på bodypump men har inte vågat på grund av ryggen. Som vissa av er vet så har jag ju sju diskbråck i bagaget och lite annat smått och gott. Just nu är jag ju bra i ryggen, men jag vet hur skört det kan vara. Jag har inte vågat riskera något och velat ta det säkra före det osäkra.

 

Imorse när jag åkte ner till gymmet så hade jag nästan bestämt mig för att inte gå på bodypumpen, men så var det som att jag fick ett tecken. På parkeringen utanför gymmet sprang jag på min sjukgymnast och hon skulle gå på det passet. Inne på gymmet sprang jag på en gammal spinninginstruktör från det första gymmet jag tränade på för länge sen. Med båda dom på passet så kände jag mig trygg. Vad kan liksom vara bättre än att ha sin sjukgymnast bakom sig på passet..? Och herregud vad tufft det var! Övningarna kändes bra, det var en som jag inte kände mig helt nöjd med och just i samma så påpekade min sjukgymnast min teknik också.

 

 

 

Passa på och var med i min tävling på Instagram och vinn smakprover från Fitnessguru! 

 

Laurais88 heter jag på Instagram