16 augusti sprang jag Midnattsloppet med min älskade Madde. Jag såg verkligen framemot det och vi hade bokat hotellövernattning och ja. Det var sista lördagen på semestern. Jag var sjukt nervös! Av någon anledning hade jag fått för mig att jag inte skulle klara/passera de olika distanserna på tiderna som var satta och bli diskad. Helt onödigt tänkt av mig, men nervös som fan!

Det var så härligt att få träffa Madde också, det var ju inte igår liksom! Vi var båda nervösa, helt säkra på att bli diskade. Vi hade gott om tid på hotellet att umgås och bli ännu mera nervösa! Haha. Vi drack Celsius och käkade bananer. Inget man hade kunnat tro om oss när vi hängde för många år sedan. Jag 70 kilo lättare och Madde 30(?) kilo lättare. Hade något sagt åt oss då att vi skulle sitta här, fem år senare för att tagga inför ett lopp på en mil hade vi skrattat ihjäl oss och fortsatt med chipspåsen med dipp. För att sedan ta oss vidare till Wayne´s och bli illamående av deras wraps och till efterrätt en morotskaka och en stor latte. Nu satt vi här, men nötter, bananer, Celsius och helt vanligt kaffe. Och klädde på oss träningskläder. Sjukt. Men så underbart! Det är en fantastisk känsla när man har en nära vän som går igenom samma resa som man själv gjort.

 

Men i mål kom vi båda två, helt utan att bli diskade! Jag kom in på 1,03,53. Det är fan inte lätt att försöka slå ett personbästa när man springer lopp!