Fokus, fokus, fokus!

KATEGORI: Scheuermans sjukdom | 2015-11-23 / 19:51:03
Imorse vaknade jag med en riktigt brutal träningsvärk i både axlar och övre delen av ryggen. Åh hjälp säger jag bara! Med det kändes det som ett bra tillfälle att köra ben på gymmet, blev ett bra och starkt pass där jag lyckades öka bra i vissa övningar! Kändes riktigt bra!
 
På eftermiddagen var det dags för mig att besöka sjukgymnasten. Jag har ju en sjukgymnast som känner mig utan och innan, varit hos henne för så många saker så känns skönt att få gå till samma. Nu var det ju första gången som jag gick till henne när vi vet om att jag har denna Scheuermanns sjukdom, och det är så lustigt hur vi alltid hamnar på samma slutsats. Verkligen alltid, vilken skada jag än besöker henne för. Jag verkligen önskar och hoppas att jag börjar ta till mig det hon säger, för jag vet hur viktigt det är och jag vet att det är det rätta för min kropp. Varför ska det egentligen vara så svårt att ta till sig det? Det har ju varit samma sak alla dessa år. 
 
Vi kom alltså fram till att jag verkligen måste se till att lära mig att lyssna på kroppen. Jag förstår att det kan låta som världens simplaste sak för de flesta, men för mig är det inte det. Och tro mig, jag jobbar något fruktansvärt med just den biten! Men är det något som jag är väldigt dålig på så är det ju tyvärr det. Skriker kroppen ajaj en viss dag så kanske jag inte ska köra den delen av kroppen den dagen, eller helt enkelt ta en hel vilodag. Det är skrämmande hur svårt detta är för mig. För samtidigt så är det ju viktigt för mig att träna, det är ju verkligen den viktiga biten för att min kropp ska fortsätta må bra. Men, jag måste lära mig att lyssna på kroppens signaler! Och nu när jag haft en lite sämre period så gäller det att inte gå för hårt fram, även det är en grej som jag måste jobba på! Jag kan inte alltid lägga i högsta växeln från början och köra med 120 procents kapacitet direkt. 
 
Så! Fokus, fokus, fokus! Lyssna på kroppen och våga vila! Och massa rörlighet för bröstryggen nu!
 
Vad känner ni att ni är lite sämre på? Eller rättare sagt, vad borde just du bättra på?

Scheuermanns sjukdom

KATEGORI: Scheuermans sjukdom | 2015-11-20 / 13:15:22
Jag börjar igen med att tacka så otroligt för all omtanke! Vad underbart när så många människor, okända som kända hör av sig. Tack!
 
Ja, igår var jag alltså till doktorn. Till svar fick jag att jag har något som heter Scheuermanns sjukdom. Och vad är då det undrar man ju? Det är en böjning av ryggraden som ger en böjning av ryggen och leder till puckelrygg eller sjunken kroppshållning. Det kan bero på lite olika saker och är utvecklingsproblem i ryggen. Ju mer info jag får så är det så många fler poletter som faller på plats, saker från enda sen jag var ett litet barn. Jag har alltid, verkligen alltid haft ont i ryggen men man har alltid refererat till den kraftiga övervikt som jag hade. Det är väl lite udda att få diagnosen i vuxen ålder, detta brukar nämligen upptäckas som barn eller tidiga tonåren. Men bättre sent än aldrig?
 
Symtom som detta kan ge är:
-Nedsatt lungkapacitet. (Jag blev som barn diagnostiserad med astma. Jag KAN INTE ta djupa andetag eftersom det tar stopp i bröstkorgen. Så nu är frågan, är det ens astma?).
-Trötthet. (I perioder skulle jag kunna sova i all oändlighet).
-Mild ryggsmärta. (Som jag skrev, ont i ryggen har jag haft sen jag var ett litet barn..).
-Hopsjunket utseende. (Får av läkare, PT, kiropraktorer, naprapater och sjukgymnaster jämt höra att ´Sträck på dig!´ Så att...?)
-Ömhet och stelhet i ryggraden. (Mhm! Jag tål ju inte ens att bli petad på..!). 
-Neurologiska symptom inklusive bensvahget eller förlamning. (Ja.. Det är ju så att jag är hemma sjukskriven pga nedsatt förmåga i vänster sida och åkt in och ut med det på sjukhus i fyra år nu...).
 
Som ni ser så är det mycket som faller på plats för min del.
Men ja, inte nog med det.. Det fästet som revbenen sitter ihop med i ryggraden är trasigt, jag har ingen stötdämpning mellan mina diskar i ryggen och så har jag torra diskar. Det var väl allt...
 
Hur det här kommer att påverka mig i livet då? Just själva Scheuermanns sjukdom, jag är ju inte döende liksom. Jag har en stelhet i min kropp och jag har lite ont, jag har inte så ont att jag inte kan leva med det och väljer därför att undvika smärtlindring så länge jag bara kan. Min fråga var ju direkt min träning, och det var väl det som fick mig att pusta ut. Jag får träna precis som vanligt och precis så tungt som jag bara vill och kan! Det enda jag ska undvika är att ha tunga saker på ryggen, så då är det ju några övningar som faller bort. Men! Jag tänker inte deppa för vilka övningar jag inte får göra, utan jublar istället över hur mycket jag faktiskt får göra! Självklart kommer jag börja gå regelbundet hos sjukgymnast och rehabiliteras.
 
Men i och med att jag inte har någon stötdämpning mellan mina kotor så får jag ju tänka på det. Det är inte läge för mig att hoppa och studsa massor, eftersom det resulterar i att mina kotor slår mot varandra. Så det var väl tur att jag la löpningen på hyllan då jag gjorde det så slapp jag deppa över det nu. Så båda fötterna på jorden och inte massa studs och hopp! Det betyder även att jag får stryka mina gamle gode vän crosstrainern. Men! Jag kan fortfarande jobba för att bli Hulken! Så målen består! 
 
Annars så finns det inte så mycket att göra åt det hela. I allra värsta fall kan man få bära korsett eller så kan det krävas operation. Den stelheten och smärtan som kommer och går för mig är sånt jag får lära mig att leva med. Jag får lära mig min kropp ännu bättre nu, undvika de saker som jag märker faktiskt ger mer ont.
 
Nu är det dessutom fritt fram att träna överkropp så mycket jag bara vill och kan! Så idag fick det brännas rejält i biceps, triceps och axlar. Även magen fick lite kärlek.
 
♥♥♥

What doesn't kill you makes you stronger

KATEGORI: PT | 2015-11-19 / 20:21:13
För det första, tusen tack för alla tankar, kommentarer och meddelanden som jag fått! Det värmer massor!
 
Rubriken som jag använder är inte länge sedan jag sist använde, men den passar verkligen in idag.
 
Morgonen var väldigt orolig och känslosam. Jag har gråtit och varit så frustrerad. Timmarna till läkarbesöket kändes oändliga.
 
Väl på plats fick jag äntligen ett svar. Ett svar som snurrar till det i skallen men samtidigt är det så många frågor och funderingar som faller på plats efter oändligt många år. Just nu vill jag landa och andas lite, jag kommer med ett mer specifierat inlägg om det imorgon eller i helgen.
 
Det var samtidigt en lättnad, men även jobbigt. Men som en räddare i nöden fick jag köra marklyft med PT efteråt. Den lyckan och den känslan går inte att beskriva, efter ett alldeles för långt uppehåll. 
 
Peace!

STARTSIDA