Igår körde jag bröst/rygg på gymmet och hade faktiskt sällskap av en kollega. Kul att få någon som följer med på ens pass ibland! Vi körde många av mina favoritövningar och faktiskt så lyckades jag med personbästa i en-arms-rodd i cabeln, så sjukt peppande!

 

Idag stod det ben på schemat. Och ibland så brukar jag slänga in ett benpass med massa övningar som jag verkligen avskyr. Haha! Jag tror att jag gör det för att inte bli för bekväm i min träning och för att se att jag verkligen utmanar mig själv även när jag tränar utan PT. Fast passet började jag med knäböj, inte direkt en övning som jag avskyr men dock en övning som jag valt bort. Jag VILL köra knäböj i smithmaskin, men med min skada så har det inte funkat för mig med stången. Men jag VILL ju verkligen så nu ska jag prova mig fram sakta men säkert. Får börja med låga vikter! Körde nog inte tyngre än 40 kilo idag. Det är en så pass viktig övning känner jag så vill få in den i min träning. 

 

 

Ja som ni läste i förra inlägget så är tanken att jag ska börja springa igen. Förra onsdagen sprang jag ca 4 km, det värsta jag varit med om och ville kräkas! I lördags var jag ute och sprang igen och började känna igen mig själv lite! Det började kännas sådär kul igen och som att jag gärna hade fortsatt! Det blev då ca 5 km, hade kunnat springa längre men ville inte stressa kroppen.

 

Kan passa på att slänga in en kommentar bland all löpning att jag igår på PT-timmen tog personbästa i marklyft. Just saying!

 

Idag stod det löpning på schemat igen. Och kan verkligen lova att jag var otaggad! Det var en lite rörig dag på jobbet, hade ont i magen och vädret var rent ut sagt skit! Men efter att ha hämtat minsta barnet från förskolan och lämnat henne hemma med pappan och brorsan så släpade jag mig ut i alla fall! Det var kallt, regnigt, lerigt och snöigt! Men 6 km blev det och hade faktiskt kunnat springa mer av allt adrenalin. Det gick inte fort men jag tog mig framåt! 

 

Man känner verkligen vilken färskvara löpning är! Förra året sprang jag 5 km på för mig en bra tid, nu är jag runt 8 (!!!!!!) minuter långsammare! Men bara att kämpa på så kommer det tillbaka!

 

Jag har precis fått bli ambassadör för ett hälsoföretag som heter Food och Fitness. Detta tycker jag är superkul då jag verkligen brinner för att hjälpa andra att nå sina mål! Jag vet själv att om man bara vill så går det! Ingenting är omöjligt!

Min resa har gått upp och ner, precis som det nästan alltid gör. Det har inte varit en dans på rosor! Speciellt inte när min kropp varit så klen att jag åkt på skador lite då och då. Att genomföra en så stor viktminskning på egen hand är verkligen inte lätt eftersom man lätt kan få näringsbrist!
De gånger som jag känt att jag fastnat är jag otroligt glad över att jag faktiskt sökt mig till någon kunnig inom området! Förut när jag fastnade så blev det så himla lätt att man gav upp och så hade man plötsligt lagt på sig massa onödiga kilon igen!

Så mina vänner, tveka inte att investera i er själva! Många säger att dom inte har råd, men så försöker jag förklara hur mycket pengar man faktiskt lagt på allt onyttigt som man stoppat i sig, det drar fort iväg till stora summor pengar.

På Food och Fitness kan du få individanpassade tränings- och/eller kostupplägg. Det finns flera olika paket att välja på och självklart olika längder eller varför inte ta ett kom-igång paket?

Du har inte bara glädje och nytta av detta just de veckorna du väljer, du kommer att få ett helt nytt förhållningssätt till mat som kommer att hjälpa dig resten av livet!

Du har tillgång till en online-PT och kan närsom helst skicka iväg en fråga om du undrar något, detta besvaras alltid inom 24 timmar.

Du kan bland annat välja ett gravidpaket där du får bra hjälp för att hålla igång under graviditeten och efter det kan man hoppa på ett efter-förlossningsprogram.

Det finns deffpaket, bygga muskler-paket, kom-igång-paket, fitness-paket, senior-paket mm. Finns helt enkelt något för alla! Du kan även välja att bara ta hjälp med antingen kost eller träning.

Du kan dessutom använda dig av Friskvårdscheckar!

Tveka inte att höra av dig! Lämna en kommentar eller släng iväg ett mail till mig på [email protected]

 

Jag inser hur länge sen det är som jag skrev. Kollar lite på de senaste inläggen och inser att det egentligen inte hänt så mycket. Det blev lite som att min kropp fastnade. Det har varit en väldigt jobbig höst. Förkylningar, sjuka barn, ont i kroppen och psykisk ohälsa. Det är väl det sistnämnda som tyvärr tagit över lite för mycket.

 

Eftersom det egentligen är så sjukt tråkigt att läsa om massa negativt så tänker jag inte gå in på djupet för mycket. Kort kan vi väl säga att min vänstra sida av kroppen lagt av lite och vill inte riktigt göra som jag vill, jag har en punkt längst ner bakom vänster skulderblad som gör ont. Och det är egentligen ingen som vet vad det är. Jag har varit hos läkare, naprapat, sjukgymnast, kiropraktor och så läkaren ett X antal gånger igen. Allting tar sån tid tycker jag. För tre veckor sedan skickades en akutremiss till magnetröntgen och den har jag först nu på fredag.

Jag låg en sväng inne på sjukhuset förra veckan också, men det är väl en fis i rymden.

 

Som sagt, mer behöver jag inte skriva om det. Det är ingen mening att älta saker som varit, jag ser ljust på framtiden. När jag blev utskriven från sjukhuset fick jag en sån dära kick igen att Nu fan ska jag fixa detta! Så mycket som jag gått igenom med min kropp så ska inte det här få stoppa mig. 

 

Igår var första morgonen på evigheter som jag vaknade utan huvudvärk, kände mig inte heller lika påkörd av en gaffeltruck och känner att de utomjordingar som tagit över min kropp nog är påväg hem till sig igen. Jag börjar känna hopp och glädje igen. Som sagt, en lång och svår höst. Men som rubriken lyder, what doesn´t kill you, makes you stronger.

 

Jag har en lång väg att gå. Men jag har även kommit en lång bit på väg. Det är modigt och jobbigt, men samtidigt befriande att erkänna att det helt enkelt blivit för mycket. För det har det för psyket, och stresskontot liksom svämmade över. Men att erkänna det för sin omgivning, det är lite som att ta bort locket så det sakta får börja rinna ut igen.

 

Nu jobbar jag för att avsluta 2015 med flaggan i topp! 2016 blir jag starkast på gymmet!

 

Kommer ni ihåg i höstas när jag var på löpet på Aftonbladet och när jag var med i en lokaltidning?

 

Är ni sugna på att se mer av mig kan ni kila iväg till affären och köpa månadens nummer av MåBra där ni hittar mig!

 

Ni som följt mig ett tag vet att jag förra hösten var med i Aftonbladet om min viktresa och även under december i lokaltidningen för gymmet som också handlade om min viktnedgång. 

 

För ett tag sedan blev jag kontaktad igen. Blev intervjuad tidigare och idag var det dags att träffa fotografen innan det vankades jobbkväll. 

 

Vad det handlar om får ni vänta och se tills det kommer ut!

 

Här ser ni från både Aftonbladet och lokaltidningen.

 

Ska bli spännande att se de nya bilderna! 

 

Det var rätt länge sen. Egentligen är det ingenting speciellt som hänt med ändå massor.

 

Det jobbigaste är väl att jag har haft sådana problem med magen, men skam den som ger sig! Det gäller att lyssna på sin kropp och prova sig fram till det som fungerar bäst för en.

 

Jag fortsätter min fantastiska resa och blir glad när jag ser hur många unika besökare jag ändå haft dagligen fast jag säkert inte skrivit på en månad(?).

 

Just nu går kosten strålande och jag har ändrat ganska mycket bana på träningsfronten. Jag trivs som fisken i vattnet. Vi kan väl göra så att jag under helgen uppdaterar er lite? För mig känns det lite som fas 2 av min resa. Det magiska är att det inte längre bara handlar om viktnedgång. Nu vill jag forma kroppen och bygga muskler!

 

 

 

Jag har jobbat väldigt mycket senaste tiden. Sen 19 december har jag haft två lediga dagar, även haft några 13 timmars pass. Känner mig dock förvånansvärt pigg och fräsch. Igår när jag slutade jobbet började jag bli lite nervös, det pirrade i hela kroppen och kändes som att jag skulle bryta ihop i ett  hysteriskt skrattutbrott typ. JAG SKULLE VARA LEDIG I TRE DAGAR. Känslan är konstig. Jag började med att åka till gymmet för ett bröst/triceps/rygg pass, så skönt!

 

Nu sitter jag här i soffan och är inne på första lediga dagen. Spenderat hela förmiddagen på gymmet och kört ett överkroppspass. Hade en ovan kollega med mig idag och det är så härligt att se vad träning gör med folk. Hon är 40+ och bestämt sig för att komma i form. Och vad stolt jag är! Hon kämpade och slet, och för att vara ärlig så är jag grymt imponerad över hennes presentation! Med vilja kommer man långt! Bra jobbat!

 

Det spelar ingen roll hur gammal du är, om du är smal eller tjock, otränad eller vad som helst. Ge träningen en chans, hitta träningsformen som passar dig! Vill du simma så gör det! Dansa? Fotboll? Gymma? Springa? Prova dig fram och hitta det som är rätt för dig så kommer du tacka dig själv i slutändan!

 

Jag tänkte sammanfatta året som varit och tänkte dela upp det i tre inlägg så vi tar fyra månader i taget. Alltid kul att se vad som hunnit hända!

 

 

 

Tyvärr så blev jag sjukskriven för ryggen igen. Väldigt tråkigt. Men jag vägrade ge mig och kämpade på för fullt! Var ute på PWs för att hålla igång kroppen och för att inte hamna i dåliga banor igen.

I samma veva började jag även att plugga till Livsstilrådgivare.

Nu är det inte många timmar kvar på 2014. Och vilket år det har varit! Jag har nog aldrig varit så nöjd med ett år förut som med detta. Visst var det fantastiskt att få barn och hela den historien ni vet. Men det här året har ändå varit speciellt. Jag har vuxit som person, jag har blivit bekväm i saker som jag aldrig trodde om mig själv. Jag har vuxit så otroligt mycket så jag måste vara stolt över mig själv.

 

Jag har aldrig förut haft ett lika stabilt år tränings- och kostmässigt. Så mycket som jag tränat i år har jag nog inte tränat under hela mitt liv, haha nästan i allafall.

 

Jag är så glad över hur långt jag har kommit och det enda nyårslöftet som jag har för 2015 är att fortsätta leverera och vara lika grym som jag varit i år! Och att kunna säga dom orden och att känna att jag är så pass grym får mig att inspirera mig själv. Hejja mig och tack till alla er för alla era kommentarer och allt pepp! Ni har drivit mig framåt och fått mig att tro på mig själv. Tack, tack och tack!

 

Vi hörs nästa år!

 

Snart är det nytt år med nya utmaningar. Tycker själv ofta det verkar härligt att börja med något nytt. Nya utmaningar och pigg och fräsch.

 

Har ni några nyårslöften? Eller kanske mål? Det enda målet och löftet jag har till mig själv är att fortsätta vara lika grym som jag varit detta år.

Jag vet att många andra där ute känner att nu är det dags att börja "det nya livet" och kanske komma igång med träning och kost ordentligt. För vissa är det inte helt enkelt att ordna detta själv medans det är lättare för andra.

 

Men om du är den som känner att du kanske behöver en push, eller en spark där bak så tycker jag att du ska fortsätta läsa!

 

Visste ni att Fitnessguru ska köra igång ett projekt tillsammans med PT:n Martin Löwgren, Fitnessguru Beach 2015. Detta är ett fem månaders projekt där de antagna medlemmarna får en riktig chans att förändra sitt liv genom att man får ett personligt träningsschema och även ett kostschema. Tittar man på bilderna från tidigare år så ser man verkligen vilka fantastiska resultat man kan nå!

 

Det finns totalt 100 platser och 75 av dessa kommer att tränas och coachas av Martin själv på Idrottsskadecenter i Stockholm. Resterande 25 platser går till online-deltagare. Så skicka in din ansökan redan nu!

 

Fitnessguru Beach 2015 börjar redan efter jul och håller på till sommaren, du kommer få en bred kunskap som gör att du efter projektet kan upprätthålla din sunda livsstil.

 

Tveka inte att skicka in din anmäln redan nu till [email protected]

Mer information kan ni hitta här

 

Tidigare i veckan kunde ni se ett bekant ansikte i tidningen igen!

Igår hade vi desserttävling på jobbet. Jag och min kollega bestämde oss för att gå all-in och la ner mycket tid på vårt bidrag.

Jag har ju en ätardag i veckan då jag kan äta det jag känner för, resten av dagarna följer jag mitt kostschema som jag trivs otroligt bra med. Under tävlingen igår så var det ju massa desserter (förstås) och jag hade först inte tänkt smaka. Men så kände jag, om jag känner att jag verkligen VILL och att det faktiskt är värt det för mig just idag. Ska jag då tvinga mig själv att inte smaka? Vissa tycker ja och andra nej. Mitt syfte med kostupplägget är att trimma kroppen lite, jag äter inte enligt kostschema för någon speciell tävling och har inga exakta datum då något visst ska vara uppnått. Så just igår, där på plats kände jag att det var värt det. Så jag smakade på alla bidrag utan dåligt samvete.

 

Det som jag vill komma till i inlägget är det att för det mesta är det så för mig att när jag ätit socker, en endaste liten bit kan räcka så är det kört. Det kraschar i skallen på mig och jag vräker i mig allting som kommer i min väg. Men inte igår. Och det är jag så jävla stolt över. Mitt gamla jag, då hade jag fått ångest. Jag hade åkt hem, skitit i mitt kostuppläggsmiddag och ätit något annat (familjen åt dessutom våfflor) och deppat ihop ännu mer och åkt och köpt godis som jag vräkt i mig i soffan under kvällen. Men igår, jag fick inte ens abstinens. Jag åkte hem och åt gärna min kostuppläggsmiddag och avslutade kvällen med det kvällsmål som hör till.

 

Det gäller att hålla koll på mer än bara vågen när man gör en resa med kroppen. Ta foton och använd måttband!

 

Jag missade totalt att skriva förra veckan så jag tar igen det nu. Intressant ämne denna vecka. Varför jag bloggar och är aktiv på Instagram?

 

När jag bloggar så tänker jag till, jag reflekterar över saker och ting. Jag kommer på nya sätt att se på saker och ting och vågar se ur andra synvinklar. Det är även intressant att blogga och sedan gå tillbaka några år senare och se vart man låg och hur mycket man faktiskt kommit framåt.

Och om jag då på köpet kan inspirera eller hjälpa någon annan så är det absolut ett plus i kanten för mig! Jag jobbar med människor, alltid gjort. Nu har jag dessutom utbildat mig ännu mer och även detta i att hjälpa andra.

Det jag lyckats med, att mer än halvera min kroppsvikt är inte enkelt. Jag hade önskat att det hade funnits mer hjälp där ute att få, så den hjälpen vill jag kunna vara mot andra.

 

Jag vill visa för människor, helt vanliga dödliga människor att ingenting är omöjligt. Jag är mamma till två barn, jobbar mer än heltid inom vården och har även samtidigt pluggat heltid. Ändå har jag lyckats. Jag har lyckats med både kost och träning. Självklart finns det personer runt omkring mig som pushat, dom jag kunnat bolla med och som lyssnat på mina idéer och mina funderingar.

 

Kan jag under min resa samtidigt pusha andra så blir viljan ännu större för mig.

 

Helt sjukt vilken dag det har varit! För två veckor sedan blev jag intervjuad av Aftonbladet och samma vecka var det en fotograf som följde med mig ut i löpspåret för att fota lite.

 

Idag får jag ett meddelande av min kära Emelie: Det känns sjukt det där. Gå till Ica och se sig själv på löpsedeln. För att sedan köpa samma tidning.

 

Något som jag känner är väldigt underskattat är just hemmaträning. Många säger att dom inte har råd att träna. Men egentligen så kostar träning absolut ingenting, det är gratis och kan göras av vem som helst.

 

Som småbarnsförälder i förkylningstider, och annars också (tex ensamstående) så går det inte alltid att ta sig till gymmet. Kruxet är, du behöver inte ta dig till ett gym för att träna. Träning kan göras överallt, du kan till och med aktivera med barnen. Träna i lekparken medans barnen leker, utmana barnens lek och se till att det blir till träning för din del.

 

Hemma på kvällen när barnen lagt sig, eller mitt på dagen när barnet ligger framför en film och snorar. Du väljer vad som passar dig bäst. Men allting går att göra hemma. Du behöver inga vikter, använd flaskor fyllda med vatten. Och till de flesta övningar så räcker det gott och väl med dig egen kroppsvikt!

 

Fick igår en fråga på Instagram, gillar denna typen av frågor för då får jag en tankeställare och börjar reflektera.

 

Jag blev väldigt fundersam över frågan. För ja, hur kommer det sig att man kan låta det gå så långt? Jag var strax över 20 år och vägde 150 kg.

Jag försöker mig på en förklaring. Kommer genast att tänka på en jämförelse. Jag höll på att äta ihjäl mig. Mat, socker och läsk. Det finns alkoholister som dricker ihjäl sig och narkomaner som tar överdos som leder till döden. Just matberoende är likt, jag hade kunnat äta ihjäl mig. Men det är ju inte med meningen, men det finns ju där och då tar man det (det= i mitt fall mat..).

 

Om ingen sa ifrån? Hur säger man egentligen ifrån? När jag träffade min man så var jag redan stor, så han "gillade läget" redan från början. Och jag har egentligen alltid varit stor, så som mamma kan det inte vara lätt att plötsligt inse att man måste säga åt sitt barn att sluta äta. För med handen på hjärtat, min mamma är väldigt okunnig om kost så vad skulle hon säga? Hon skickade mig till en dietist några gånger, självklart i hopp om att jag skulle få hjälp. Men jag var aldrig själv redo att ta emot hjälpen, så då kunde inte min mamma göra så mycket mer. Och om ni undrar, min mamma är inte stor.

 

Vändpunkten kom efter andra barnet. Skrev lite om detta för bara någon dag sedan. Fick diagnos efter diagnos, där satt jag med två barn. Det var det enda rätta. Jag har flera gånger försökt gå ner, men aldrig lyckats. Provat på eländiga dieter som inte håller i längden. Jag hade helt enkelt inte tillräckliga kunskaper. Med rätt kunskap och rätt vilja så går det!

Min vän Emelie har lagt upp en utmaning i sin blogg och tyckte att jag skulle hänga på. Så vem är jag till att tacka nej?

 

Utmaningen Move. Nourish. Believe. är startad av Veronica Jäderlund och Lorna Jane som en utmaning till att få reflektera över ett aktivt liv och hälsan.

 

Denna utmaning pågår under fem veckor och en gång i veckan skriver man om ett nytt ämne, de ämnen som kommer beröras är:

 

• Move - Varför lever du ett aktivt liv? Vilken/a är dina bästa fördelar med att leva ett aktivt liv?
• Nourish - Vilken är din matfilosofi? Dela med dig av ditt bästa kosttips!
• Believe - Hur tränar du mentalt? Vad gör du för att hålla dig på topp?
• Beauty - Vad är skönhet för dig?
• Inspire - Varför vill du blogga/instagrama? Hur vill du inspirerar?

 

Var tredje helg jobbar jag. För mig handlar det inte om bara vanliga arbetsdagar, på fredagen börjar jag 12 och jobbar till 20.45. Lördag och söndag är 7-20.45. Verkligen HELA helgen. Men för mig är det ingen ursäkt att "lägga livet på hyllan" under tiden. Jag jobbar mycket, det gör jag alltid. Och för att hinna och lyckas med allting så handlar det om planering. Jag får packa med mig massa matlådor och bra mellanmål.

 

Jag har 90 minuter rast per dag (lördag och söndag) så en av dagarna ser jag till att ha planerat in min korta löptur under veckan (40-60 minuter) och den andra dagen brukar jag ta en lugn promenad på ungefär en timme "ner på stan" för att rensa skallen lite. Det är guldvärt, mitt jobb är nämligen väldigt krävande psykiskt.

 

Mina kollegor tycker att jag är galen, helt tokig. Och visst kan jag väl förstå dom. För när det väl börjar bli dags för rast så är det inte många gånger som man faktiskt är sugen på den där löpturen. Men jag gör det ändå, för jag vet hur skönt det kommer att kännas efteråt. Och att jag är värd en klapp på axeln.

Känslan att komma hem på söndagkvällen. Kan ni tänka er? Bara få lägga sig i soffan eller sängen och dra av sig stödstrumporna efter en lång helg. Samtidigt veta att man gjort bra ifrån sig.