Idag efter jobbet var det dags för en löptur, skulle nöta på 5 km sträckan och pressa ner tiden.

 

Hemma en snabbis för att sätta på sig supermanoutfiten (löparkläderna) och bege sig till spåret. Väldigt snabbt så högg det till i lungorna, jag var nära att avbryta efter knappt 400 meter. Förstår ni hur patetiskt det hade varit? Jag kan ju springa långa sträckor! Förra veckan sprang jag 7 km lekande lätt utan några som helst problem. Det märks att naturen vaknat till liv på riktigt på bara en vecka och som astmatiker (som är usel på att ta sina mediciner) så märks det ännu tydligare. Jag har bra flås. Men jag måste tänka på årstiden och faktiskt ta mina mediciner när den värsta pollensäsongen för mig kommer. 

 

Det viktiga här är, jag gav inte upp. Jag var väldigt nära många gånger, men försökte samtidigt övertala mig själv om att jag inte vinner någonting på det. Jag slutförde det som var planen. Om det är något jag måste berömma mig själv för så är det att jag aldrig gett upp. Varenda hemsk, jobbig och plågsamt pass har jag slutfört.

 

Man skulle kunna tro att jag borde gett upp för länge sen. Haft problem med ryggen, stora smärtor och elände. Skador i fötterna och nu senast nacken. Legat inne flera gånger, varit långtidssjukskriven men alltid kommit tillbaka. Jag har aldrig gett upp, alla skador får mig att jobba med mig själv och att få ett starkare psyke.

 

Nu blir det ett varmt bad och ansiktsmask. 

I fredags blev jag riktigt sugen på något gott! Men valde att inte åka till affären och köpa allt det onyttiga som jag var sugen på. Jag valde istället att slänga ihop lite gott av det jag hade här hemma!

 

Så otroligt skönt pass jag hade idag! Började med 33 minuter intervaller på löpbandet, det blev verkligen svettigt!

Drypande svettig och genomblöt var det dags för det jag verkligen saknat med Sats, nämligen Organic Bodywork. 45 minuter av värme, jag kände verkligen hur min kropp njöt! Förra året när Sats började (allafall den Sats jag tränade på) gick jag på passet några gånger. Vilken skillnad det var nu! Det har ju hänt en del med min kropp, tappat många kilon och byggt på många nya muskler. Är faktiskt stolt och imponerad över mig själv över hur bra det gick på övningarna, trodde jag skulle vara mer som ett knakande kylskåp. Flera gånger under passet sa jag till mig själv 'Fan vad grym du är, det här går verkligen strålande!'. Vilken känsla att känna så!

 

Efter passet lämnade jag gymmet svävandes på rosa moln och ett stort leende på läpparna. 

 

Resten av söndagen spenderades med en storstädning på hemmaplan. Imorgon ska jag börja jobba igen efter att ha varit hemma i fyra veckor, gäller att förbereda sig mentalt! 

 

Skadan känns sjukt mycket bättre. Jag bygger sakta men säkert upp styrkan i vänster arm igen, jag tror att det här gymbytet verkligen kommer göra susen för min läkning! 

 

Nu blir det en härlig grillad middag!

Igår, från någonstans fick jag en enorm längtan efter Sats. Jag tränade ju på Sats i några år innan jag förra sommaren bytte till ett då nyöppnat gym. Det var bättre tider, billigare, bättre barnpassningstider och ja nytt och fräscht. 

 

Det kändes då i hjärtat att säga upp Sats efter att ha haft båda i några månader (inte ekonomiskt hållbart så länge med båda) men hade bindningstid på ett år på det nya. Nu har debindningstiden gått ut och jag kände bara att jag måste besöka Sats.

 

Sagt och gjort. När jag kom in där kändes det som att jag var hemma igen, det är här hjärtat har sitt hem.

Jag är mer än nöjd med det gymmet jag tränat på, men i och med min skada så känner jag mig på något vis säkrare och tryggare på Sats, dessutom finns det några klasser som jag saknat! Längtar till första gången jag får till ett HotMojo pass!

 

Välkommen in i mitt liv igen älskade Sats.

Jag har ju som ni vet tagit tag i löpningen igen. Jag försöker verkligen att ta det lugnt och gå långsamt fram. Jag stretchar, masserar och gör allt jag bara kan för att förebygga att mina gamla skador ska komma tillbaka. Ändå så känner jag att det är på väg, och efter att ha varit hos ortopeden förra hösten och fått höra att det fortfarande är i den stadien att man kan förebygga så gör jag allt jag bara kan.

 

Jag köpte mina nuvarande löparskor i juni, sprang med dom ett halvår och sen har jag inte sprungit så mycket mer med dom. Men när dom köptes så visste vi ju inte om den hära hålfotsproblematiken, därför tänkte jag att jag kanske borde köpa nya.

 

Jag har alltid varit nöjd med Löplabbet så självklart åkte jag dit och är verkligen glad över det! Där kan man verkligen lita på personalen och behöver inte känna att dom tvingar en att köpa massa onödigt! 

Jag kom in, berättade om mina problem och sa att jag ville köpa nya skor. Hade självklart med mina nuvarande löparskor för att dom skulle se hur jag "sliter" på mina skor. Jag älskar att personalen där är så ärliga. Han tyckte inte att jag behövde köpa helt nya skor utan att det räckte med bara ett par nya sulor till mina skor som han hjälpte mig att prova ut. 

 

Så, tack du Håkan på Löplabbet på Stinsen för din hjälp! Jag kom över tusenlappen billigare undan!

 

Har ni problem eller funderingar över era löparskor så tycker jag absolut att ni ska vända er till närmsta Löplabbet!

Idag har jag fastedag, inget märkvärdigt med det egentligen. Man får ju prova sig fram lite till hur man vill använda sina 500 kalorier, jag har lärt mig att min kropp funkar hur bra som helst om jag sparar mina kalorier till senare. Jag skulle kunna vara utan någonting på hela dagen eller enda fram till kvällen. Men tar ofta i mig något runt middagstid för barnens skull. Idag har vi varit iväg och kom hem ganska sent så blev makaroner och fiskpinnar till barnen i middag, är ju inget jag gärna äter så för mig blev det 250 gram Lindahls kvarg med blåbärssmak och 100 gram blåbär till. Har fortfarande över 200 kalorier kvar, får se om jag tar något mer på kvällen eller om kroppen får vila. 

 

Jag ser nämligen fastan som vila för kroppen. Ni som följt mig en längre tid vet vilka problem jag haft med magen, men när jag slänger in fastedagar efter några dagars ätande så slipper jag dessa problem! Antagligen därför jag gärna fastar helt så sent in på dagen.

 

 

Eftersom jag inte kan träna överkroppen på gymmet just nu så är jag där inte alls lika mycket. Det blir mest löpning och crosstrainer för att hålla igång kroppen. Enda styrkepasset som jag kan köra är alltså ben och det var det som fick bli dagens träning. 

 

Slängde in lite bålövningar också, självklart sådana som inte påverkar min skada. Får fortfarande höra att jag borde vila när jag är skadad, förstår inte det tänket direkt. Jag är självklart försiktig och anpassar min träning till vilken typ av skada jag har. Jag har väldigt svårt att tänka mig att soffliggande skulle hjälpa mig att läka. Är man helt okunnig inom träning är det självklart att man ska ta hjälp. Jag har vart med om mycket, jag känner min kropp. Har även pluggat inom träning, har bra kontakter och att söka information är a och o!

 

Kommer ni ihåg i höstas när jag var på löpet på Aftonbladet och när jag var med i en lokaltidning?

 

Är ni sugna på att se mer av mig kan ni kila iväg till affären och köpa månadens nummer av MåBra där ni hittar mig!

 

Idag var jag på röntgen för att få veta mer om vilken typ av skada det handlar om som besvärar mig. Det har ju varit lite jobbigt att inte veta exakt eftersom det då förstås blir svårare att hjälpa skadan att läka med rätt övningar. 

 

Det gick väldigt smidigt och var fort över. Svaren skulle komma till min doktor inom 2-3 arbetsdagar så jag ringde och bokade en tid till på torsdag. Men mitt i middagsförberedelserna ringde de från min läkarmottagning. Provsvaren hade redan kommit. Och dom ville ringa och meddela att på bilderna hade man inte hittat någonting så vi kunde avboka min tid. VILKEN LÄTTNAD! Så det är inget fel på några diskar i nacken, förstår ni lättnaden?!? 

Det är alltså "bara" något muskulärt och det som gäller nu är fortsatt sjukgymnastik! Det känns så himla skönt! Jag har snart varit hemma en månad och måste klappa mig själv på axeln över att ha klarat det så bra! 

Jag har lyssnat på kroppen och kört all möjlig alternativ träning. Och jag är på bättringsvägen och fått goda nyheter. Fy fan vad bra jag kan vara! 

Vi har sån otrolig tur som har mamma/mormor så nära. Hon bor nämligen på promenadavstånd så vi träffas rätt ofta. För barnen är mormor det bästa som finns!

 

Igår tog jag och barnen pendeln in till stan med mamma/mormor för att gå till Kungsträdgården och se på körsbärsträden. Efter promenad och lunch i stan åkte vi hemåt och förberedde för pyjamaspartyt vi skulle ha hos mamma/mormor. Det var en mysig kväll med lite för få timmar sömn dock. 

 

Dagen idag har spenderats på Leos lekland i Uppsala på kalas. Tur man har bra vänner som ställer upp så jag bara kunde agera väskvakt med min skada.

 

Imorgon är det en ny vecka och jag hoppas jag kommer nån vart med skadan!

Igår kändes som en pizzafredag. Dock vill jag försöka "göra om" all mat så att det bättre passar min kost. Alltså lite nyttigare och självklart glutenfri! Alltså, den var läskigt god!

 

Mums!

 

0,5 dl osötad mandelmjölk 

 

Blanda ihop alla torra ingredienser och tillsätt sedan ägg och mandelmjölk tills det blir en jämn smet. 

Låt smeten dra i fem minuter innan du häller ut det på bakplåtspapper och formar till en pizza (eller vilken form man nu vill ha).

Förgrädda i ca 7 minuter i mitten av ugnen i 225 grader.

 

Ta sedan ut och toppa med valfria tillbehör innan du gräddar allting i ca 12 minuter igen.

 

Jag hade på egengjord tomatsås, skinka, färska tomater, spenat och riven mozzarella. Det bästa med hemmagjord är att du helt kan välja vad och hur mycket du vill ha på. Vill du göra den ännu nyttigare kan du ta keso istället för ost.

 

Tomatsåsen gjorde jag enkelt så att jag kokade ihop hackade tomater med salt, peppar, vitlök och lite agave sirap och lät det puttra ihop.

Igår var jag hos doktorn igen, inte samma doktor som förra veckan. Den här doktorn verkade inte tro att det var diskbråck utan "bara" något muskulärt. Jag hoppas verkligen på det! Ska i allafall på magnetröntgen i början på nästa vecka så får vi se efter det.

 

Idag hade jag tid hos sjukgymnasten. Hon däremot tyckte att det verkade som en diskutbuktning. Jobbigt när alla tror olika. Fick i allafall lite övningar från henne och lite annat som jag ska tänka på.

 

Bara att hoppas och se vart allting leder. Och eftersom jag saknar all kraft i vänsterarm så är det tyvärr fortfarande styrketräningsförbud till överkroppen. Får nöta ben och kondition helt enkelt. 

 

 

Är det något jag saknat när jag gått på kostupplägg så är det att få experimentera och lägga upp underbara måltider. 

 

När jag gick på kostupplägg så urartade mina ätardagar totalt. Jag åt och åt tills jag nästan kräktes, kunde inte njuta ens.

Nu äter jag massa gott hela tiden, fast väljer nyttiga alternativ. Längtar efter godsaker, men då nyttiga godsaker att experimentera med. Härlig känsla. 

Eftersom jag nu inte kan köra styrketräning så tänkte jag ju ta tillfället i akt och återuppta löpningen lite. Antagligen inte till samma nivå som jag låg på i höstas, men för att komma ut i solen och för att röra på mig. 

 

Jag har lovat mig själv, och är skyldig min kropp att skynda långsamt. Vill inte att några gamla löparskador också ger sig till känna nu.

 

Började ju med 5 km förra torsdagen och idag fick det bli 6 km. Senare i veckan planerar jag in backträning. Nu ska löpningen vara något kul och inget jag tänker stressa fram. Men självklart är det kul att se att jag idag sprang 5 km en minut och 52 sekunder snabbare än i torsdags ;)

 

Så ligger förstås stor prio på att stretcha, stretcha, stretcha och massera för att undvika skador! 

 

 

Idag var det på dagen två veckor sedan jag var på gymmet. Efter det har det bara varit cardio på hemmaplan, så sjukt tråkigt! 

 

Alla de andra gånger som jag haft diskbråck så har jag alltid mötts av kommentarer som "Men snälla, ska inte du ligga hemma och vila med ditt diskbråck istället för att träna?". Hur kan folk ha fått för sig att man vilar bort ett diskbråck? Det dummaste jag hört! 

Jag tycker att hjälpen vid diskbråck som man får är lite dålig, fast ja än så länge vet vi ju inte exakt vilken disk det handlar om heller. De andra gångerna som jag haft diskbråck (har haft sju diskbråck i ryggen i tre omgångar) så har jag lyssnat på läkare och sjukgymnast till en början och tagit det lugnt med träningen och bara promenerat. Jag har promenerat, promenerat och åter promenerat tills jag blivit tokig. Sen har jag fått nog och lagt upp egna rehabprogram och kört igång. Självklart har jag alltid lyssnat på kroppen och aldrig kört ett brutalt ryggpass med diskbråck. Nej, nej. Självklart anpassade övningar. Jag känner min kropp, jag lyssnar på den och skulle något kännas fel så skulle jag självklart stoppa.

 

Alla dessa gånger har jag inom två veckor blivit smärtfri och kunnat börja jobba igen. Så varför skulle det göra skillnad nu? Klart jag ska träna! Och ännu mer självklart så anpassar jag min träning! 

Diskbråck i nacken har jag aldrig haft förut, så det blir nytt. Satte ihop ett träningspass i helgen och fick idag äntligen återvända till min frizon, gymmet.

Tidigare i veckan kände jag plötsligt 'Neej, nu vill inte jag köra på det här kostupplägget längre". Helt sjukt egentligen. Jag har varit så nöjd med upplägget, god mat och sällan varit hungrig. Bra resultat har jag också fått! Men, jag känner mig själv. 

 

 

 

Har jag väl börjat tänka på en sak så är det omöjligt för mig att släppa det. Jag valde helt enkelt att avbryta (eller kanske bara pausa) mitt kostupplägg. 

Hur konstigt det än låter kanske så gillade jag verkligen fastedagarna i mitt kostupplägg. För mig blev valet enkelt, jag kör på 5:2 igen och ser hur jag gillar det.

Jag vill ju kunna vara lite flexibel med maten, kunna ta en glass i solen med barnen om jag verkligen VILL utan att få ångest. Då blir det två fastedagar, dessa går enkelt att planera in så man fortfarande får in middag ihop med familjen (äter ju 500 kalorier dessa dagar). De fem resterande dagarna kan jag vara lite mer flexibel, vill jag ta en glass är det inte hela världen.

Självklart kommer det handla om bra råvaror och självklart är inte dessa fem dagarna "ätardagar" utan jag äter bra mat och tar en godsak nångång då det verkligen är värt det. 

 

Känner jag att det inte funkar så har jag ju ett grymt upplägg att gå tillbaka till! 

 

 

Ni vet de där stela axlarna och spänningshuvudvärken jag skrev om i förra inlägget? Det var inte så "bara" det. Det blev bara värre och värre och jag visste tillslut inte vad jag skulle ta mig till. Åkte hem från jobbet och veckan efter var jag till doktorn. Tyvärr så misstänker dom diskbråck i nacken, det om något är jag egentligen livrädd för efter att ha sett alldeles för många bekanta dras med långa sjukskrivningar, operationer, piller...

 

Man skulle ju kunna tro att detta får mig att deppa ihop och ge upp, för i och med att jag väntar på magnetröntgen så har jag träningsförbud mot styrketräning. Man får se det positiva, nu kan jag ta upp löpningen igen. Var faktiskt ute på min första runda i torsdags. 

 

Har jag kämpat och tränat mig ur sju diskbråck i ryggen ska inte nå diskbråck i nacken få stoppa mig! Tvärtom, jag kommer komma tillbaka starkare än någonsin!