Jag har sjukt länge varit sugen på att prova på bodypump men har inte vågat på grund av ryggen. Som vissa av er vet så har jag ju sju diskbråck i bagaget och lite annat smått och gott. Just nu är jag ju bra i ryggen, men jag vet hur skört det kan vara. Jag har inte vågat riskera något och velat ta det säkra före det osäkra.

 

Imorse när jag åkte ner till gymmet så hade jag nästan bestämt mig för att inte gå på bodypumpen, men så var det som att jag fick ett tecken. På parkeringen utanför gymmet sprang jag på min sjukgymnast och hon skulle gå på det passet. Inne på gymmet sprang jag på en gammal spinninginstruktör från det första gymmet jag tränade på för länge sen. Med båda dom på passet så kände jag mig trygg. Vad kan liksom vara bättre än att ha sin sjukgymnast bakom sig på passet..? Och herregud vad tufft det var! Övningarna kändes bra, det var en som jag inte kände mig helt nöjd med och just i samma så påpekade min sjukgymnast min teknik också.

 

 

 

Nu har mina livsviktiga paket kommit!

Med risk för att låta tjatig, men ja eftersom det råder lite löpförbud just nu så får jag hänga ännu mer på gymmet. Och för att det inte ska bli så tjatigt och att jag bara kör helkropp sex dagar i veckan så kände jag för att köra lite annat.

Eftersom jag fick sällskap av Emelie idag så passade jag på att låta henne få styra min träning idag. Kan vara spännande att låta någon annan köra med en! Det blev ett rejält benpass, får se hur det känns imorgon. Jag kör ju aldrig rena benpass eftersom jag helst vill kunna springa ordentligt de gånger som jag ska springa. Så lika bra att ta tillfället i akt när det ändå inte blir löpning just nu.

 

Igår fick jag hem ett stort paket från Fitnessguru med massa godsaker. Idag passade jag på att ladda upp med HEAT-tabletter och så kom det en ny smak av aminosyror. Jag har ganska svårt med just aminosyror, inte riktigt hittat någon smak som passar mig. Sen finns det dom som är riktigt hemska som jag får kvälvningar av och de som funkar bättre. De jag fick hem igår var med smak av wild strawberries och var faktiskt helt ok. Det var inga kvälvningar i allafall, får se om dom känns lika ok efter några gånger.

 

 

 

Idag begav jag och min onda fot oss till gymmet. Blev som vanligt 30 minuter uppvärmning på crosstrainern innan jag körde ett helkroppspass. Jag var noga med att tänka på foten, och tack och lov så kände jag inte av den. Jag hoppas verkligen innerligt att jag får återvända till min löpning snart.

Jag kommer absolut inte ha en helpaus från träningen, inte för en ond jävla fot. Det finns alltid någon alternativ träning som inte belastar det skadade området. Jag kommer se till att försöka slänga in spinningpass för att få in den biten. Sen kör jag ju mycket crosstrainer, och än så länge har foten inte protesterat mot det.

 

Sulorna som jag har beställt ligger och väntar på posten så ska hämta dom senare idag. Men löpningen får nog tyvärr vänta tills efter jag varit hos sjukgymnasten på måndag i allafall. Sen får vi se vad hon säger.

 

Strax så kommer min första riktiga kund. Spännande!

 

Jag gör allt för att min fot ska bli bra så fort som möjligt. Jag stretchar, masserar, smörjer, tejpar, gör övningar, har beställt en massageboll och ortopediska sulor. Jag har nog haft tur, jag tror att jag reagerade väldigt fort på att någonting är fel och tror inte att skadan hunnit bli så hemsk. Har även beställt en tid till sjukgymnasten till nästa måndag.

 

Mina övningar och strechningar gör jag tre gånger per dag. Under tiden får jag träna det som går, så både igår och idag har det blivit en timme på crosstrainern innan frukost. Och idag får jag min nya bil så imorgon kan jag äntligen befinna mig på gymmet igen. Löpningen får vänta tills nästa vecka i allafall.

 

Jag får ofta frågor på hur jag lyckades komma igång, för många verkar det vara svårt att komma över denna första tröskel, och det är det!

Man ska tänka på att inte gå ut för hårt i början, sikta inte på åtta pass i veckan det första du gör! Börja med 2-3 pass i veckan och se det som en bonus om det blir fler. Går man ut för hårt så är det vanligt att man tröttnar och tyvärr återgår till sina gamla levnadsvanor. Då vinner man sjukt mycket på att ta det lungt i början. Det absolut bästa är självklart regelbunden motion som man kombinerar med rätt kost, detta är det bästa ur både konditions- och viktsynpunkt.

 

Är man alldeles nybörjare kan man tänka på kom igång-träning och ändra de små fysiska aktiviteterna som man kan smyga in i vardagslivet. Man kan gå eller cykla istället för att ta bilen eller bussen, ta trapporna istället för hissen och kanske hoppa av en eller några busshållsplatser innan och gå sista biten hem.

 

När man vant sig lite kan man se till att träningen blir mer regelbunden. För är det så att man har något speciellt mål så måste man ju träna utifrån de specifika kraven som krävs för den prestationsförmågan.

 

När man kommit igång mer är det bra om man successivt börjar närma sig sitt mål och att man sedan börjar lägga till lite varierad träning och träna mer effektivt och rationellt.

 

Igår var det riktig regn- och rusk- höstdag. Jag älskar hösten, det gör jag verkligen. Det är min absoluta favoritårstid. Regnet och rusket är mysigt, så länge man är inne. Ligga hemma i soffan med tända ljus, höra hur regnet smattrar utanför och hur det blåser. Visst låter det väl mysigt? Tills man kommer på, det man lovat sig själv. Dåligt väder skall inte påverka min löpning, till rimliga nivåer iallafall. Lager på lager med kläder är det som gäller, gärna en löparjacka som tål lite vind och vatten.

 

Som sagt, vädret igår. Var på jobbet och såg hur regnet öste ner, och jag hade en planerad löptur efter jobbet. Om den blev av? Är äpplen runda? Självklart! På med löparoutfiten och ut i den minst sagt friska luften. 11,5 km intervaller senare, om det kändes bra? Det kan du lite på. Efter dessa löpturer är det riktigt skönt att sätta sig i bilen och åka hemåt. Nu så tyckte dock inte min bil att det var så trevligt igår, vindrutan immade igen helt på bara min sida och det var omöjligt att se. Hem kom jag iallafall tillslut.

 

 

Kände igår att jag nu sjukat klart och bestämde mig för att prova på träningen idag, ett beslut som jag absolut inte ångrar! Vad skönt det är att få komma tillbaka efter sjukdom. Usch, inget mera sånt nu tack!

 

Körde som vanligt en halvtimme på crosstrainern som uppvärmning innan jag betade av ett helkroppspass. Väldigt skönt! Självklart var jag extra vaksam och lyssnade på kroppen, men den sa åt mig att fortsätta köra!

 

Nu känner jag mig komplett som människa igen, tänk hur träningen kan förändra en så mycket. Från en 150 kilos soffpotatis till 74 kilo lättare som avgudar träningen.

 

Nu väntar en ny vecka, full med massa spännande!

Det känns som att flera runt omkring mig åker på hemska höstförkylningar just nu. Allt från bihålor, till hals och näsa. Usch! Håll er långt borta från mig! Jag har en lång vecka på jobbet, 68 timmar.. Känner verkligen inte för att bli sjuk nu. Har inte riktigt tid med det just nu.

 

Något som jag känner är väldigt underskattat är just hemmaträning. Många säger att dom inte har råd att träna. Men egentligen så kostar träning absolut ingenting, det är gratis och kan göras av vem som helst.

 

Som småbarnsförälder i förkylningstider, och annars också (tex ensamstående) så går det inte alltid att ta sig till gymmet. Kruxet är, du behöver inte ta dig till ett gym för att träna. Träning kan göras överallt, du kan till och med aktivera med barnen. Träna i lekparken medans barnen leker, utmana barnens lek och se till att det blir till träning för din del.

 

Hemma på kvällen när barnen lagt sig, eller mitt på dagen när barnet ligger framför en film och snorar. Du väljer vad som passar dig bäst. Men allting går att göra hemma. Du behöver inga vikter, använd flaskor fyllda med vatten. Och till de flesta övningar så räcker det gott och väl med dig egen kroppsvikt!

 

Oj, det här är ett ämne som jag antagligen skulle kunna skriva hur mycket som helst om. I ”slutet på mitt förra liv” så vägde jag 150 kilo till mina 163 cm och får med det ett Bmi på 56,5. Jag hade ont överallt, fått diagnosen gikt, haft en blodpropp, problem med njursten och allt annat som ni kan tänka er som hör till extrem fetma.

 

Jag har två barn. Men hur länge skulle jag få stanna kvar med dom? Och hurdan mamma skulle jag vara?

 

När jag väl började mitt nya liv så fick jag snabbt resultat. Efter nio månader hade jag gått ner 70 kilo. Jag har haft sju diskbråck, svår ischias och en (som fortfarande kan bråka) muskelinflammation i vänster skinka/baksida lår. Med en jävla envishet har jag lyckats träna bort mina diskbråck och återvända till jobbet, bättre och fortare än vad någon läkare trott. Säger man till mig att det inte går så ger jag mig fan på att det ska gå, tusen gånger bättre dessutom.

 

Jag har ett liv med massa bollar i luften, som många andra småbarnsföräldrar. Jag jobbar mer än heltid och har senaste tiden även pluggat heltid. Tränar 6-7 dagar i veckan. Jag skulle aldrig orka med allt detta om jag inte hade träningen, träningen är min andningspaus. Då är det bara jag med mig själv.

 

Jag får så sjukt mycket energi, den kicken man får när man kommer över tröskeln ”jag orkar inte” är magisk. Känslan efter att ha sprungit ett långpass är fantastisk. Det kan nog liknas med kicken du får av andra beroendeframkallande saker (tobak, socker, narkotika…). Men vilket tror ni är bäst..?

 

Jag väljer det aktiva livet för att få en stark kropp, en kropp som ska orka med mitt yrke och samtidigt orka vara en fantastisk förälder. Tänk er en förälder som orkar springa runt och busa med barnen i lekparken. Fördelen för mig är att se lyckliga barn, barn som har en stark mamma. Nu för tiden går jag under namnet ”mamman som kan springa lååååångt” här hemma. Mycket bättre än tjocka stora mamman.

 

Igår var det en lång dag. 6.20 lämnade jag och ungarna huset och inte förrän närmare 20.30 fick jag landa hemma ordentligt.

Det var allt från jobb till träning och hämta på flygplatsen och snabbt hem och slänga i sig något att äta för att sedan sitta på ett flera timmar långt samrådsmöte på Ks skola. Ja, som att jag inte hade tillräckligt att pyssla med i livet så är jag nu även samrådsförälder och representerar Ks klass. Men trots hundra bollar i luften så vill jag vara en engagerad förälder, och barnens skolgång är väldigt viktig för mig. Och om jag kan påverka något till det bättre här så självklart! 

 

Med dessa intensiva dagar är det viktigt att ha någonstans att hämta andan och där kommer träningen in i bilden för mig. När jag kommer till gymmet eller om jag ger mig ut på löpspåret så får jag en paus. Jag får vara mig själv och hämta andan. På jobbet är det stimmigt och hemma ska man vara en bra förälder. På gymmet är det bara jag med mig själv. Jag tränar alltid utan musik, bara för att få den där stunden av tystnad nångång under dagen (om man bortser från musiken som spelas på gymmet).

 

Nu bär det av till jobbet igen snart,  väcka barnen och dra iväg. Blir jobb och träning i vanlig ordning,  kvällen får jag dock spendera hemma bland skolböckerna för att få klart den sista biten innan jag får mina papper på att jag är färdig Livsstilsrådgivare. 

 

Av rubriken, söndagsträning skulle man ju nästan kunna tro att jag legat på den lata sidan men det vill jag nog inte påstå.

 

Efter frukosten gav jag och barnen oss ner till gymmet. Jag är sjukt tacksam till den som kom på det här med barnpassning på gymmet, en fördel dessutom att mina barn älskar att vara där.

 

För mig blev det först uppvärmning på crosstrainern innan jag körde ett av mina helkroppspass. Idag körde jag lite tyngre och färre repetitioner och väldigt lite vila emellan övningarna bara för att kunna hinna med alla övningar innan det var dags för 55 minuter spinning. Ni ser, inte den lataste träningen idag. Jag försöker att hinna på ett av spinningpassen under helgen och kombinera det med ett av mina styrkepass.

 

Ser spinningen som en fördel för min löpning. I spinningen tränar man upp konditionen bra samtidigt som man tränar upp musklerna i benen.

 

Med regn och rusk får man vara envis. Idag var det springdag och när jag har bestämt mig så kan ingenting stoppa mig. Känner inte att jag kan låta vädret börja bestämma över min träning och löpning.

 

Lager på lager och rätt typ av kläder så går det! Regn och rusk idag men jag gav mig ut på mina 64 minuter intervaller. Blött blir det! Men man mår ju jäkligt bra efteråt! 

Idag stod det långdistanslöpning på schemat. När jag hade klätt på mig och precis skulle gå ut kikade jag lite snabbt på termometern. 3 grader. Ajdå.

 

Jag tog tag i löpningen på allvar först i våras/somras. Förra hösten "sprang" jag lite, men sen blev det för kallt. Och när det var kallt och jag var ute hade jag collegetröja. Men känns inte som det optimala löpplagget?

 

Fick snabbt springa ner och även dra på mig min undertröja (som är i funktionsmaterial så anpassad för löpning) och på den min löpartshirt och även en långärmad träningströja. Och vantar på det.

 

Min fundering nu är. Hur klär man sig bäst när kylan börjar komma och man ska springa ute? Jag vill inte börja springa på bandet nu.

 

Idag blev det 14,5 km löpning, de första kilometrarna höll jag ändå på att frysa ihjäl. Sen började det regna också. Det blåste, stormbyar (nästan), sen kom en regnbåge och sedan solsken och då tyckte jag att temperaturen började bli lite behaglig på gränsen till för varmt (drog ner dragkedjan på tröjan lite). Vad ska jag köpa för plagg? Hur ska jag klä mig? Hur gör jag när snön kommer? Hur funkar det med löpskorna i snön? Vantar i funktionsmaterial? Vad mer? Hur klarar jag av att springa i minusgrader? Hoppas någon vänlig själ läser detta och kan hjälpa mig lite.

 

Kanske att jag kommer ge mig och springa på bandet istället om det är världens snöstorm. Men eftersom jag tränar inför en halvmara och vill vara i bra form och få en bra tid så vill jag inte lägga löpningen åt sidan under vintern. Och hur blir det att springa 2 mil på ett löpband? Fast känner jag mig själv blir jag ju inte förvånad om jag springer efter snöplogarna i vinter! Vinnarskalle!

 

Då var jobbhelgen över. 36 timmars jobb. Jag är sjukt glad att barnens skola och förskola hade stängt idag så man slapp dra sig upp så tidigt.

Efter de senaste helgerna som jag har jobbat har jag verkligen känt mig bakis dagen efter, kännt mig som en zombie och ser nog inte direkt vacker ut heller. Allra helst hade jag velat lägga mig i soffan och spenderat hela dagen där. Men samtidigt så känner jag, är det verkligen där jag kommer få mina krafter ifrån? Jag vet ju själv vilken energikick jag får av träningen. Tack och lov för barnpassning på gymmet dagar som denna, och tack och lov att båda barnen tycker att det är bland det bästa som finns att få hänga där.

 

30 minuter på crosstrainern och ett helkroppspass. Känner mig som en ny människa.

Nu mellanlandar jag och barnen hemma en sväng med lunch och dusch innan det är dags för logoped för K och sedan väntar storhandling. Dessa lediga dagar är alltid så fullbokade.

 

Var tredje helg jobbar jag. För mig handlar det inte om bara vanliga arbetsdagar, på fredagen börjar jag 12 och jobbar till 20.45. Lördag och söndag är 7-20.45. Verkligen HELA helgen. Men för mig är det ingen ursäkt att "lägga livet på hyllan" under tiden. Jag jobbar mycket, det gör jag alltid. Och för att hinna och lyckas med allting så handlar det om planering. Jag får packa med mig massa matlådor och bra mellanmål.

 

Jag har 90 minuter rast per dag (lördag och söndag) så en av dagarna ser jag till att ha planerat in min korta löptur under veckan (40-60 minuter) och den andra dagen brukar jag ta en lugn promenad på ungefär en timme "ner på stan" för att rensa skallen lite. Det är guldvärt, mitt jobb är nämligen väldigt krävande psykiskt.

 

Mina kollegor tycker att jag är galen, helt tokig. Och visst kan jag väl förstå dom. För när det väl börjar bli dags för rast så är det inte många gånger som man faktiskt är sugen på den där löpturen. Men jag gör det ändå, för jag vet hur skönt det kommer att kännas efteråt. Och att jag är värd en klapp på axeln.

Känslan att komma hem på söndagkvällen. Kan ni tänka er? Bara få lägga sig i soffan eller sängen och dra av sig stödstrumporna efter en lång helg. Samtidigt veta att man gjort bra ifrån sig.

Idag har jag sjukt barn hemma, jag jobbar kväll  idag så blir inget vab eftersom mannen min hinner komma hem. Sedan så gott som flyttar jag in på jobbet fram tills 20.45 på söndagkväll, långpass på helgerna.

 

Sjukt barn hemma innebär att jag fick skippa gymmet. Men tur att det finns något som heter hemmaträning. Jag tror att många underskattar just hemmaträning. Jag hör så många säga att dom inte hinner träna eller att dom inte har råd. Alla har tid, allting beror bara på hur man väljer att lägga upp sin tid. En kvarts träning hemma hinner alla. Och träning behöver inte kosta någonting alls. Det är gratis att träna utomhus och hemma. Man behöver absolut inga avancerade grejer hemma för att lyckas. Faktiskt så räcker det gott och väl med din egen kroppsvikt, vill man öka på med vikter så fungerar det utmärkt med vattenflaskor eller gamla mjölkkartonger (då förstås de med skruvkork).

Det finns hur mycket övningar som helst att göra hemma, det är bara fantasin som sätter gränser. Annars kan man alltid fråga om tips eller Googla.

 

Första gången som jag gick ner mina 70 kilo så gick inte jag på gym. Jag gick på mycket promenader och använde både crosstrainer och motionscykel som jag hade hemma. På den tiden var jag ju mammaledig och min man jobbade mycket så då var jag den som kände att jag inte hade så mycket tid med gym, men se. Jag lyckades ändå! Och nu finns det ju även barnpassning på många gym. Just saying. Och mina barn avgudar det.

 

För mig fick det bli 30 minuters fettförbränningsprogram på crosstrainern innan jag körde igenom ett underkroppsprogram ur Paolo Robertos Träningsbibel. Sedan körde jag även olika övningar för överkroppen, som sagt.. Bara fantasin som sätter gränser.

 

Idag är min enda lediga dag under hela veckan. I helgen jobbar jag dessutom heldagar, 7-20.45 hela helgen. Man vet att man har att göra i allafall.

 

Som småbarnsmamma så blir det inte mycket till sovmorgon fast man är ledig. Har ju ett barn som började skolan nu till hösten, och skolan börjar ju klockan 8 varje morgon. På något sätt var det enklare när båda barnen gick i förskolan. Det var lite mer att man kunde komma när man vaknat.

 

När barnen var lämnade så begav sig denna mamma till gymmet. Väl på plats fick det bli 30 minuter uppvärmning på crosstrainern innan jag körde igenom ett av mina pass. Eftersom jag springer varannan dag så går jag ju på gymmet varannan dag. Har länge kört uppdelade pass med tre muskelgrupper per dag, men sen så har jar börjat känna att om jag gymmar tre gånger i veckan med tre olika pass där de olika passen är uppdelade på olika muskelgrupper så kan det ju gå en hel vecka emellan att en viss muskelgrupp tränas. Hajjar ni? Så nu har jag i nån vecka kört tre olika helkroppspass istället. Då får ju alla muskelgrupper tränas tre gånger i veckan. Borde väl vara bättre? Och fy f*n vad mycket mer det tar med helkroppspass. Äntligen pass där man känner att det verkligen tar igen! Hade nog kört samma program lite för länge. Det är grymt skönt att känna när man utvecklas inom träningen, och känslan av att känna att man är bra på det man gör. Hade förut aldrig kunnat tro att jag själv skulle sitta och sätta ihop träningspass.

 

Efter träningen tog jag med mig maken min och åkte iväg och åt en underbar lunch. Mums!

Det är alldeles för ofta som min träning blir ifrågasatt. För mig känns det hemskt, träningen har räddat mig. Den har gjort mig till en bättre människa och den har gjort mig till en bättre mamma som kommer att hålla länge för mina barn.

Den sjuka 150 kilos klumpen som jag var, det var ingen mamma. Nu när jag halverat min kroppsvikt och är rörlig så kan jag leka med mina barn på ett helt annat sätt. Jag kan springa, busa och klättra. Jag har energi och vågar drömma om en framtid. En frisk framtid.

”När ska du sluta träna så mycket?” Jag tränar inte mycket, jag tränar tillräckligt mycket för vad som passar mig. Jag har hittat mitt flow, det som funkar för mig. Jag springer tre gånger i veckan, tre olika distanser och tre helt olika pass. Och så går jag på gymmet tre gånger i veckan, det blir oftast varannan dag. Ser till att inte springa två dagar på raken.

På gymmet kör jag tre olika helkroppspass som jag satt ihop, satt ihop olika program för de muskler som är viktiga vid löpning. Och ja helkroppspass så självklart kör jag igenom hela kroppen. Haha.

Och vissa dagar vill jag något extra, som idag. Körde först mitt helkroppspass innan jag avslutade med ett pass cykling. Träningen gör mig pigg och glad. Jag känner mig stark och älskar att förvåna mig själv.

”Ska du sluta träna så mycket när du nått din målvikt?”
1) Jag har ingen målvikt.
2) Min träning handlar inte längre om viktnedgång, den handlar om att bygga upp en stark och uthållig kropp.