Nu har mina livsviktiga paket kommit!

Med risk för att låta tjatig, men ja eftersom det råder lite löpförbud just nu så får jag hänga ännu mer på gymmet. Och för att det inte ska bli så tjatigt och att jag bara kör helkropp sex dagar i veckan så kände jag för att köra lite annat.

Eftersom jag fick sällskap av Emelie idag så passade jag på att låta henne få styra min träning idag. Kan vara spännande att låta någon annan köra med en! Det blev ett rejält benpass, får se hur det känns imorgon. Jag kör ju aldrig rena benpass eftersom jag helst vill kunna springa ordentligt de gånger som jag ska springa. Så lika bra att ta tillfället i akt när det ändå inte blir löpning just nu.

 

Igår fick jag hem ett stort paket från Fitnessguru med massa godsaker. Idag passade jag på att ladda upp med HEAT-tabletter och så kom det en ny smak av aminosyror. Jag har ganska svårt med just aminosyror, inte riktigt hittat någon smak som passar mig. Sen finns det dom som är riktigt hemska som jag får kvälvningar av och de som funkar bättre. De jag fick hem igår var med smak av wild strawberries och var faktiskt helt ok. Det var inga kvälvningar i allafall, får se om dom känns lika ok efter några gånger.

 

 

 

Idag begav jag och min onda fot oss till gymmet. Blev som vanligt 30 minuter uppvärmning på crosstrainern innan jag körde ett helkroppspass. Jag var noga med att tänka på foten, och tack och lov så kände jag inte av den. Jag hoppas verkligen innerligt att jag får återvända till min löpning snart.

Jag kommer absolut inte ha en helpaus från träningen, inte för en ond jävla fot. Det finns alltid någon alternativ träning som inte belastar det skadade området. Jag kommer se till att försöka slänga in spinningpass för att få in den biten. Sen kör jag ju mycket crosstrainer, och än så länge har foten inte protesterat mot det.

 

Sulorna som jag har beställt ligger och väntar på posten så ska hämta dom senare idag. Men löpningen får nog tyvärr vänta tills efter jag varit hos sjukgymnasten på måndag i allafall. Sen får vi se vad hon säger.

 

Strax så kommer min första riktiga kund. Spännande!

 

Jag gör allt för att min fot ska bli bra så fort som möjligt. Jag stretchar, masserar, smörjer, tejpar, gör övningar, har beställt en massageboll och ortopediska sulor. Jag har nog haft tur, jag tror att jag reagerade väldigt fort på att någonting är fel och tror inte att skadan hunnit bli så hemsk. Har även beställt en tid till sjukgymnasten till nästa måndag.

 

Mina övningar och strechningar gör jag tre gånger per dag. Under tiden får jag träna det som går, så både igår och idag har det blivit en timme på crosstrainern innan frukost. Och idag får jag min nya bil så imorgon kan jag äntligen befinna mig på gymmet igen. Löpningen får vänta tills nästa vecka i allafall.

 

Helt sjukt vilken dag det har varit! För två veckor sedan blev jag intervjuad av Aftonbladet och samma vecka var det en fotograf som följde med mig ut i löpspåret för att fota lite.

 

Idag får jag ett meddelande av min kära Emelie: Det känns sjukt det där. Gå till Ica och se sig själv på löpsedeln. För att sedan köpa samma tidning.

 

Haft lite ont i foten i några dagar, antog (hoppades) att det skulle försvinna med lite Tigerbalsam och liknande. Tejpade foten igår också, tyvärr utan framgång.

I våras köpte jag tidningen "Kom igång med löpning". Det har varit min bibel, massa bra tips och råd! Så när foten inte blev bättre idag slog jag upp delen med skador och åkommor. Och där fanns den, min fot. Jag är ledsen och uppgiven nu. Det är självklart skönt att få svar på vad som är fel, men svaret jag fick var inte det jag ville ha.

 

Plantarfasciit, vad är det liksom? Det är en vanlig åkomma som drabbar löpare och orsakas av en inflammation i fotvalvsplattan, alltså den bindväv som går från hälen till mellanfoten och ger stöd åt underdelen av foten. Som löpare kommer det efter mycket belastning efter löprundorna.

 

Man ska självklart inte ut och springa om man har väldigt ont. Det gör ont i hjärtat på mig. Löpningen är så viktig för mig, men samtidigt så vet jag att jag måste låta det här läka ordentligt.

 

Jag kommer googla ihjäl mig. Jag vill ha alla tips och råd som finns att få. Har redan börjat med några stretchövningar och även beställt hem sulor från Superfeet som är ortopediskt utformade skoinlägg. Löpningen får nog tyvärr vänta i några dagar tills sulorna kommit hem. Fram tills dess så ska jag google ihjäl mig på vilken typ av träning som är bäst just nu.

 

Dags för fjärde veckan i utmaningen Move. Nourish. Believe. som är startad av Veronica Jäderlund och Lorna Jane som en utmaning till att få reflektera över ett aktivt liv och hälsan.

 

Denna vecka handlar det om skönhet, enligt mig den svåraste veckan att skriva om. Skönhet? Vad är det för mig?

 

Jag har alltid varit tjock och fet. Inte kännt mig speciellt fin. Hatat att se mig i spegeln, hatat att vara med på kort. Hatat allting som haft med mitt utseende att göra. Men vet ni? Nu finns det till och med tillfällen då jag kan se mig själv i spegeln och känna Shit vilken snygging. Typ. Jag kan se foton som jag tycker är fina på mig och jag får inte panik när jag ser en kamer nära. Drar bara in magen lite extra. Haha.

 

Självklart handlar skönhet inte bara om det yttre, för mig är det självklart viktigast med ett vackert inre. För det spelar ingen roll hur tjock/ful/fet/fin/smal/muskulös/vacker du är om du har ett hemskt inre. Jag älskar charm (vem gör inte det?) och tycker att det är den viktigaste biten med inre skönhet.

 

För mig kan det nu handla om att kanske ta ett varmt bad, lägga på ansiktsmask och njuta i badet. Rå om det yttre och inre samtidigt. Jag känner det själv, när jag tar hand om mig själv bäst (med kost och träning) så är det även den perioden som jag rår om kroppen mest. Smörjer, skyddar och bryr mig lite extra.

 

Idag började dagen tidigt för mig. Vaknade vid 6-tiden och gav mig ut på en löptur. Många tycker att det är sjukt på en lördagmorgon. Men jag la mig så att jag fick sju timmar sömn inatt, jag är föräldraledig nästa vecka och i och med det är jag ledig i två veckor från jobbet. Och det var enda tiden som jag kunde få komma ut på en löptur idag eftersom mannen min jobbar så jag är ensam med barnen. Och när jag nu sitter här och tittar ut genom fönstret så är jag väldigt glad att jag har löpningen gjord, utanför är det nämligen riktigt höstväder. Mysigt så länge man är inomhus!

 

Efter löpturen var det bara hem och duscha och få i sig frukost för sen var det dags att prova på gymnastiken för första gången med min dotter. Och vad glad jag är att jag ger henne den här chansen! Lyckan i hennes ögon och hela lyckan i hennes kropp fick mig att känna igen hur jag själv känner inför (speciellt efter) ett grymt träningspass. Hon är skapt för det här, hennes kropp är kroppen av en gymnast. Herregud vad hon stutsade, hoppade, snurrade och klättrade. Lyckan där alltså <3

 

Jag är lite knäpp. Nu när jag inte längre pluggar så känner jag mig nästan sysslolös. Hur sjukt är inte det..? Ändå så jobbar jag mer än heltid, tränar, har två barn och ett helt hus att sköta. Men för mig har det varit standard att när barnen lagt sig så har alla böcker åkt fram och där har jag suttit fastklistrad tills det är läggdags. Men nu när jag fått resultatet på tentan och vet att jag är klar och kan andas ut så kan jag plötsligt göra allt det jag länge velat göra på kvällarna. Ni vet.. Läsa en tidning, läsa en bok, slö titta på tv, slösurfa och bara vara.. Men nu känner jag mig nästan stressad till att göra alla de saker på en gång. Haha!

 

Fredag-måndag så jobbar mannen min enda till 21.30 på kvällarna, alltså har jag hela kvällarna bara för mig själv. Jag ska försöka se till att njuta av egentiden och bara vara. Ta kvällen som den kommer och smälta det hela med att jag nu är färdigutbildad. Ska dock åtminstone få ihop lite vettig lista på saker som jag kan erbjuda mina kunder.

 

Mina barn lägger sig ganska tidigt, nu så sitter dock min dotter uppe med mig för att hon helt enkelt ville. Och det är ju ledigt nu, höstlov nästa vecka också så vi passar på att få lite mamma/dottertid framför Idol. Förutom att dottern nu sitter vid sin Ipad och jag här. Hah!

 

 

De senaste veckorna har jag pluggat ihjäl mig. Jag har läst, läst och läst. Läst ihjäl mina böcker och lärt mig allt. Alla vitaminer, mineraler, aminorsyror, essentiella och icke essentiella. Jag har svettats, gråtit och haft mardrömmar. Förra fredagen hade jag sluttenta. Idag kom resultatet. JAG KLARADE DET! Nu kan jag stolt presentera mig som Diplomerad Livsstilsrådgivare. Ni förstår inte lättnaden, vilken börda det är som släpper från mina axlar. Nu är jag inte längre studerande. Vilken känsla. Nu har jag då bara mitt heltidsjobb, träningen och familjelivet. Haha. Lite kommer jag självklart pyssla med detta också. Jag kommer starta lite smått och har faktiskt redan två kunder inbokade. Spännande! I helgen kommer jag skriva mer vad jag kan hjälpa er med ifall det skulle vara någon som är intresserad. Orkar ni inte vänta är ni självklart välkomna att redan nu maila mig på [email protected]

 

Det har varit en hektisk dag annars idag. Började dock dagen med 16,13 km löpning. Skönt! Efter det har jag sålt min bil och haft möte med BUP. Inte nog med allt detta så tar jag redan ikväll ett första uppdrag och ska snart iväg på en produktpresentation, nämner inte så mycket mer om det förrän jag ser mer exakt vad det handlar om och om jag väljer att sammarbeta med dom.

 

Jag får ofta frågor på hur jag lyckades komma igång, för många verkar det vara svårt att komma över denna första tröskel, och det är det!

Man ska tänka på att inte gå ut för hårt i början, sikta inte på åtta pass i veckan det första du gör! Börja med 2-3 pass i veckan och se det som en bonus om det blir fler. Går man ut för hårt så är det vanligt att man tröttnar och tyvärr återgår till sina gamla levnadsvanor. Då vinner man sjukt mycket på att ta det lungt i början. Det absolut bästa är självklart regelbunden motion som man kombinerar med rätt kost, detta är det bästa ur både konditions- och viktsynpunkt.

 

Är man alldeles nybörjare kan man tänka på kom igång-träning och ändra de små fysiska aktiviteterna som man kan smyga in i vardagslivet. Man kan gå eller cykla istället för att ta bilen eller bussen, ta trapporna istället för hissen och kanske hoppa av en eller några busshållsplatser innan och gå sista biten hem.

 

När man vant sig lite kan man se till att träningen blir mer regelbunden. För är det så att man har något speciellt mål så måste man ju träna utifrån de specifika kraven som krävs för den prestationsförmågan.

 

När man kommit igång mer är det bra om man successivt börjar närma sig sitt mål och att man sedan börjar lägga till lite varierad träning och träna mer effektivt och rationellt.

 

 

Innan jobbet idag var jag till Blodbussen och gav blod. För mig känns det som en viktig sak att göra,  att lämna blod. När jag nu äntligen efter så många år har en frisk och pigg kropp är det en självklarhet för mig. Jag har varit blodgivare i ungefär ett år. Ni ska veta vad glad man dessutom blir när man får ett sms att ens blod kommit till användning. Jag har hjälpt en annan människa. 

Det är många som tvekar fram och tillbaka. Men det är så enkelt! Bara du får tummen ur och registrerar dig så behöver du inte hålla koll på något! Alla kallelser sker via sms och dom håller koll på när det är dags igen.

Som kvinna får man ge blod tre gånger per år och som man fyra gånger. Det tar inte alls lång tid och man blir bjuden på dricka och tilltugg. Man får även en karta med 20 järntabletter som man gärna ska ta en per dag.

 

 

Igår var det riktig regn- och rusk- höstdag. Jag älskar hösten, det gör jag verkligen. Det är min absoluta favoritårstid. Regnet och rusket är mysigt, så länge man är inne. Ligga hemma i soffan med tända ljus, höra hur regnet smattrar utanför och hur det blåser. Visst låter det väl mysigt? Tills man kommer på, det man lovat sig själv. Dåligt väder skall inte påverka min löpning, till rimliga nivåer iallafall. Lager på lager med kläder är det som gäller, gärna en löparjacka som tål lite vind och vatten.

 

Som sagt, vädret igår. Var på jobbet och såg hur regnet öste ner, och jag hade en planerad löptur efter jobbet. Om den blev av? Är äpplen runda? Självklart! På med löparoutfiten och ut i den minst sagt friska luften. 11,5 km intervaller senare, om det kändes bra? Det kan du lite på. Efter dessa löpturer är det riktigt skönt att sätta sig i bilen och åka hemåt. Nu så tyckte dock inte min bil att det var så trevligt igår, vindrutan immade igen helt på bara min sida och det var omöjligt att se. Hem kom jag iallafall tillslut.

 

 

Det här med att aktivera sitt barn kan vara ett riktigt pussel. Först ska man hitta något som passar barnet och så ska den aktiviteten pusslas in i vardagslivet också.

 

Med Kasper, min äldsta har vi försökt hitta något som passar. Simskolan och fotboll, ja det blir historier i sig hur det gick. Varit lite inne på att när han blir några år äldre skulle han kunna prova på amerikansk fotboll eller någon typ av brottning kanske. Han är stor min grabb, så något av dessa hade ju kunnat passa. Vet inte om alla ni vet, men K har ju två diagnoser. ADHD och Asperger. Det kan göra det hela lite extra svårt. Men skam den som ger sig va?

Igår provade vi på innebandy för första gången. Och han var faktiskt riktigt taggad, och måste nog erkänna att det är det som gått bäst hittills.

 

Det är inte det att jag vill tvinga mitt barn att göra något, men vill gärna lära mina barn att det är kul med en aktiv fritid. När jag växte upp så hade jag ingen möjlighet till att ha en aktivitet såhär vid sidan av. Helt förståeligt. Men eftersom mina barn faktiskt har den möjligheten så vill jag kunna ge dom den. För samtidigt så tror jag att den dagen som vi hittar något som K brinner för, då kommer han bli världsbäst på det.

 

 

Som ni säkert förstår så är jag väldigt medveten om vad jag äter. Jag väljer mina livsmedel och tänker på att äta i lagom mängder, alltså varken för lite eller för mycket. Men det finns ett undantag, en maträtt som jag går lite all-in med. Tacos. Finns ju "sämre" maträtter att gå all-in med. Men just tacos är min absoluta favoriträtt. Jag får vara glad att det inte var pizza...

 

 

Så kanske två gånger i månaden äter vi tacos, och då äter jag bokstavligen tills jag däckar! Nångång måste man få go-bananas.

 

När Bolibompa-fredags-festen är slut och barnen lagt sig så ska jag spendera kvällen med sällskapsspel med mannen min.

 

Vad gör ni ikväll? 

Hoppas det är bra med er. Det har varit en hektisk vecka. Jobba-träna-plugga-familjen-sova. Ni hajjar?

 

Idag är en väldigt speciell dag. Det händer massor, verkligen en dag att minnas. Men mer om det hela en annan dag.

 

Snacka om skön känsla imorse att få dra på sig löpoutfiten! Eftersom jag varit sjuk så har jag inte sprungit på en vecka, låter väl inte så länge för världen men för mig har det klia i fingrarna. Kan ju inte direkt påstå att det blev en lugn start heller, kroppen kändes bra och allting klingade så bra så det fick bli som rubriken lyder, 14,57 km.

Av någon anledning så har jag sjuk träningsvärk i benen idag efter passet på gymmet igår, så kan lova att vissa sträckor sprang jag gråtandes. Men inte ska lite (läs mycket dödlig) träningsvärk få hindra vid lägen som denna.

 

 

 

 

 

 

 

Jag älskar energin jag får av löpningen. Det finns ingen annan gång som idéer om allt möjligt skapas så flitigt i hjärnan på mig som när jag är ute och springer mina längre turer. Sån frihet och sån tid att reflektera och tänka utan stress.

Kände igår att jag nu sjukat klart och bestämde mig för att prova på träningen idag, ett beslut som jag absolut inte ångrar! Vad skönt det är att få komma tillbaka efter sjukdom. Usch, inget mera sånt nu tack!

 

Körde som vanligt en halvtimme på crosstrainern som uppvärmning innan jag betade av ett helkroppspass. Väldigt skönt! Självklart var jag extra vaksam och lyssnade på kroppen, men den sa åt mig att fortsätta köra!

 

Nu känner jag mig komplett som människa igen, tänk hur träningen kan förändra en så mycket. Från en 150 kilos soffpotatis till 74 kilo lättare som avgudar träningen.

 

Nu väntar en ny vecka, full med massa spännande!

Fick en bra fråga igen som jag tycker är en viktig fråga och som jag gärna vill dela med mig av. Fick frågan mailad till mig och då den innehåller lite personligt så väljer jag att inte publicera hela utan tar med den viktiga biten.

 

Känner ni igen er? Det gör jag. Hur många gånger som man inte tänkt "jag är ju redan stor så kan ju lika gärna fortsätta..". Men nej. Vill du så kan du, kan jag så kan DU.

-Banta inte! Ser du det som att du bantar känns det så jävla tråkigt. Du lägger om din livsstil istället, för det är det som krävs. Du kan inte banta bort 20 kilo och sedan återgå till dina gamla vanor.

-Hitta folk med samma intressen att bolla med. Finns flera bra pepp/träningsgrupper på Facebook där man får stöd och motivation.

-Var aktiv på Instagram. Kommentera andras bilder och lägg upp dina resultat så kommer du märka vilken kick du får av all feedback.

-Hitta någon du kan vara ärlig mot som kan hjälpa dig med den psykiska biten. Kanske någon att få skriva till när sötsuget är som värst (även här rekommenderar jag också Facebook). Behöver ju inte vara nån du känner men tex ur dessa grupper kan man få nya vänner för livet.

-Låt dig inspireras av all god och nyttig mat som finns på Instagram.

-Var ärlig med din livsstilsförändring och se till att dina nära och kära förstår.

-Faller du en dag och sötsuget tar över, glöm det och hoppa upp på hästen igen!

Det är ju lite omdiskuterat det här med om socker kan vara ett beroende eller inte. Många tycker att det låter hellöjligt och tycker att det är en fixidé som överviktiga fått. Om man känner sig osäker så tycker jag att man ska prova sig fram. Även om du känner att "nej jag är absolut inte beroende av socker" så prova ett tag och se hur kroppen reagerar på när du utesluter socker. För många tror jag att det skulle bli en aha´ upplevelse.

 

Även ett sockerberoende, och att sluta med sockret kommer antagligen att ge dig abstinens. Du kan räkna med att de första dagarna ha lite huvudvärk, känslosvängningar, lite som panikångest, du känner att du vill "krypa ur skinnet" och massa fler. Det är såklart individuellt hur man kommer må.

 

Känner du att du vill fördjupa dig i det hela och få massa mer information och råd så tycker jag absolut att den här boken är värd att läsa:

 

Den här boken har använts mycket i min utbildning till Livsstilsrådgivare. Jag hade hört mycket om den redan innan så blev väldigt glad när jag såg att den skulle ingå som kursmaterial. Jag har jobbat en del med boken och läst vissa kapitel om och om igen. Jag kommer så småningom även läsa den "bara på skoj" och inte ha ett "pluggsyfte" i hjärnan. Den är skrämmande att läsa, det är ju MIG dom skriver om! Jag tror att även de som känner att de inte har några som helst problem med socker får sig en tankeställare efter att ha läst denna bok. Man får nog även extra pepp av att läsa boken, man lär sig att förstå sig själv och sina tankar bättre.

 

Jag är ju döende. Ok, inte riktigt kanske då. Varit hos läkaren idag, virus i lungorna. Blir alltså vila i några dagar för mig. Det är väl den där vilan som kommer leda till att jag blir döende, haha!

 

Men eftersom det ska vara så bra med kycklingsoppa vid förkylningar (faktiskt till och med forskats kring det och det har visat att brosket i benen innehåller komponenter som lindra inflammationer) så kokade jag ihop min egen igår. Finns ju inga färdiga som verkar så lockande och absolut inga mejerifria.

 

Dags för andra veckan i utmaningen Move. Nourish. Believe. som är startad av Veronica Jäderlund och Lorna Jane som en utmaning till att få reflektera över ett aktivt liv och hälsan.

 

Som ni ser i rubriken så handlar det om matfilosofi denna vecka.

 

Jag har provat det ena och det andra. Olika dieter hit och dit. LCHF, Viktväktarna, dragit ner på kolhydrater till skrämmande nivåer, dragit ner på fett, räknat kalorier hysteriskt, haft kostscheman och ja till och med svält mig själv.

 

Det är ett jävla pussel, även psykiskt. Att räkna kalorier kan vara bra för att få en uppfattning av hur mycket man egentligen stoppar i sig men absolut inget som man ska leva på! Varken LCHF eller Viktväktarna har passat mig. Men äntligen har jag hittat det som passar mig. Jag äter helt vanligt, men jag väljer mina livsmedel. Jag har inga förbud. Vill jag verkligen ha den där chokladbiten eller pizzan så tar jag den. Det handlar om att hitta skillnaden på att man verkligen vill och att man äter bara för att. Är det verkligen värt det just nu? Eller ska jag vänta till ett annat tillfälle så jag får mer njutning den gången?

Ofta handlar det ju om tristess när man stoppar i sig massa onyttigt. Man bara vräker i sig utan att tänka efter.

 

Jag har länge haft problem med magen. Alltid ont på alla möjliga sätt. Men tillslut fick jag nog och bestämde mig för att gå till botten med det och hitta den egentliga orsaken. Skam den som ger sig (blivit ett vanligt uttryck för mig att använda..) men jag har analyserat och verkligen lagt ner hjärta och själ för att hitta boven. Och nu vet jag. Jag kan inte äta gluten- och mejeriprodukter, inte heller lök, olika kålsorter och vissa tillsatser. Så länge jag håller mig undan dessa slipper jag det onda.

Så om jag verkligen är sugen på den där chokladbiten eller pizzan och väljer att äta den så får jag ju även räkna med konsekvenserna, just därför är det inte värt det lika ofta för mig.

 

Men alla är vi olika. Kanske passar LCHF dig eller grannen eller så är Viktväktarna kusinens räddning. Det gäller att hitta det som är det rätta för en själv.

 

Jag älskar mat. Hur kunde jag någonsin svälta mig själv? Jag är inte rädd för kolhydrater, tvärtom så gynnar dom min löpträning och även annan träning. Jag är inte längre rädd för fett heller, men jag ser till att välja rätt fett.

 

♥♥

Ja, det vart ju tyvärr inte bättre än att igår kväll så slog det plötsligt till. Så fick gå och lägga mig med värkande huvud, utan att kunna andas genom näsan på grund av igentäppta bihålor och inte genom munnen på grund av värkande lungor. Öronen höll på att trycka sönder mitt huvud och synen svek mig. Hoppades på att sömn skulle hjälpa och att det skulle ske magi över natten så att jag skulle vakna frisk och kry idag. Idag är min enda lediga dag på hela veckan så hade jag ju planerat in en löptur på 95 minuter.

 

Det känns som att flera runt omkring mig åker på hemska höstförkylningar just nu. Allt från bihålor, till hals och näsa. Usch! Håll er långt borta från mig! Jag har en lång vecka på jobbet, 68 timmar.. Känner verkligen inte för att bli sjuk nu. Har inte riktigt tid med det just nu.

 

Något som jag känner är väldigt underskattat är just hemmaträning. Många säger att dom inte har råd att träna. Men egentligen så kostar träning absolut ingenting, det är gratis och kan göras av vem som helst.

 

Som småbarnsförälder i förkylningstider, och annars också (tex ensamstående) så går det inte alltid att ta sig till gymmet. Kruxet är, du behöver inte ta dig till ett gym för att träna. Träning kan göras överallt, du kan till och med aktivera med barnen. Träna i lekparken medans barnen leker, utmana barnens lek och se till att det blir till träning för din del.

 

Hemma på kvällen när barnen lagt sig, eller mitt på dagen när barnet ligger framför en film och snorar. Du väljer vad som passar dig bäst. Men allting går att göra hemma. Du behöver inga vikter, använd flaskor fyllda med vatten. Och till de flesta övningar så räcker det gott och väl med dig egen kroppsvikt!

 

Fick igår en fråga på Instagram, gillar denna typen av frågor för då får jag en tankeställare och börjar reflektera.

 

Jag blev väldigt fundersam över frågan. För ja, hur kommer det sig att man kan låta det gå så långt? Jag var strax över 20 år och vägde 150 kg.

Jag försöker mig på en förklaring. Kommer genast att tänka på en jämförelse. Jag höll på att äta ihjäl mig. Mat, socker och läsk. Det finns alkoholister som dricker ihjäl sig och narkomaner som tar överdos som leder till döden. Just matberoende är likt, jag hade kunnat äta ihjäl mig. Men det är ju inte med meningen, men det finns ju där och då tar man det (det= i mitt fall mat..).

 

Om ingen sa ifrån? Hur säger man egentligen ifrån? När jag träffade min man så var jag redan stor, så han "gillade läget" redan från början. Och jag har egentligen alltid varit stor, så som mamma kan det inte vara lätt att plötsligt inse att man måste säga åt sitt barn att sluta äta. För med handen på hjärtat, min mamma är väldigt okunnig om kost så vad skulle hon säga? Hon skickade mig till en dietist några gånger, självklart i hopp om att jag skulle få hjälp. Men jag var aldrig själv redo att ta emot hjälpen, så då kunde inte min mamma göra så mycket mer. Och om ni undrar, min mamma är inte stor.

 

Vändpunkten kom efter andra barnet. Skrev lite om detta för bara någon dag sedan. Fick diagnos efter diagnos, där satt jag med två barn. Det var det enda rätta. Jag har flera gånger försökt gå ner, men aldrig lyckats. Provat på eländiga dieter som inte håller i längden. Jag hade helt enkelt inte tillräckliga kunskaper. Med rätt kunskap och rätt vilja så går det!

Senaste veckorna har jag provat lite mejeriprodukter. Har ju ett tag ätit både gluten- och mejerifritt och mått så sjukt bra i magen. Ingen ont och inga känningar alls.

 

Eftersom det har släppts massa nyheter inom både keso- och kvargvärlden så blev jag sjukt frestad till att prova. Innan jag övergick till en mejerifri kost så åt jag mycket av just keso och kvarg. Tänkte att det inte kunde skada att prova.

 

Sagt och gjort, och med facit i handen kan jag garanterat säga att jag får fortsätta inom den mejerifria världen. Jag har kännt mig tjock och fet, pluffsig, svullen och ja på dåligt humör (kan det stämma?). Antagligen kan humöret bero på att jag haft så ont i magen. Varje kväll har det gjort ont på något sätt. Magen har krånglat och inte alls sammarbetat med mig.

Känns nästan som att mitt sötsug också varit svårare när jag ätit mejeriprodukter. Kan det stämma tro? Eller så kanske det beror på att man kunnat "unna" sig lite andra saker och då blir hjärnan lurad.

 

Det är inte ens så svårt med den mejerifria kosten som många tror. Ja det enda jag saknar är kvarg och keso nångång ibland.. Annars så finns det sjukt mycket som kompletterar bra!

 

Den glutenfria kosten har jag inte släppt på (ja det har iofs åkt ner nån pizza..) men smärtorna jag får av glutenprodukter är inte att leka med.

 

 

Här har ni mitt mejerifria recept:

 

Oj, det här är ett ämne som jag antagligen skulle kunna skriva hur mycket som helst om. I ”slutet på mitt förra liv” så vägde jag 150 kilo till mina 163 cm och får med det ett Bmi på 56,5. Jag hade ont överallt, fått diagnosen gikt, haft en blodpropp, problem med njursten och allt annat som ni kan tänka er som hör till extrem fetma.

 

Jag har två barn. Men hur länge skulle jag få stanna kvar med dom? Och hurdan mamma skulle jag vara?

 

När jag väl började mitt nya liv så fick jag snabbt resultat. Efter nio månader hade jag gått ner 70 kilo. Jag har haft sju diskbråck, svår ischias och en (som fortfarande kan bråka) muskelinflammation i vänster skinka/baksida lår. Med en jävla envishet har jag lyckats träna bort mina diskbråck och återvända till jobbet, bättre och fortare än vad någon läkare trott. Säger man till mig att det inte går så ger jag mig fan på att det ska gå, tusen gånger bättre dessutom.

 

Jag har ett liv med massa bollar i luften, som många andra småbarnsföräldrar. Jag jobbar mer än heltid och har senaste tiden även pluggat heltid. Tränar 6-7 dagar i veckan. Jag skulle aldrig orka med allt detta om jag inte hade träningen, träningen är min andningspaus. Då är det bara jag med mig själv.

 

Jag får så sjukt mycket energi, den kicken man får när man kommer över tröskeln ”jag orkar inte” är magisk. Känslan efter att ha sprungit ett långpass är fantastisk. Det kan nog liknas med kicken du får av andra beroendeframkallande saker (tobak, socker, narkotika…). Men vilket tror ni är bäst..?

 

Jag väljer det aktiva livet för att få en stark kropp, en kropp som ska orka med mitt yrke och samtidigt orka vara en fantastisk förälder. Tänk er en förälder som orkar springa runt och busa med barnen i lekparken. Fördelen för mig är att se lyckliga barn, barn som har en stark mamma. Nu för tiden går jag under namnet ”mamman som kan springa lååååångt” här hemma. Mycket bättre än tjocka stora mamman.

 

Något som jag verkligen gillar med mitt gym, Träna Mer är hälsocafét som finns där. Där serveras wraps, pasta, smoothies och mellanmål med yoghurt. Det är riktigt skönt att lätt kunna få ett ordentligt mål mat eller mellanmål direkt efter träningen om man vill. Och bra priser också! Dessutom går det mesta att välja som laktosfritt.

 

Igår efter träningen så unnade jag mig en smoothies med smak av hallon. Och det fantastiska är att man kan välja till en extra skopa protein om man vill. Hur bra?

 

Eftersom jag själv länge var en slav under begreppet fredagsmys så vet jag hur svårt det kan vara att bryta vanor från att inte mumsa i sig massor på fredagskvällen. För mig är det självklart att få mumsa i sig något gott, men något gott behöver självklart inte betyda något onyttigt. För min det blev det detta ikväll:

 

 

Min vän Emelie har lagt upp en utmaning i sin blogg och tyckte att jag skulle hänga på. Så vem är jag till att tacka nej?

 

Utmaningen Move. Nourish. Believe. är startad av Veronica Jäderlund och Lorna Jane som en utmaning till att få reflektera över ett aktivt liv och hälsan.

 

Denna utmaning pågår under fem veckor och en gång i veckan skriver man om ett nytt ämne, de ämnen som kommer beröras är:

 

• Move - Varför lever du ett aktivt liv? Vilken/a är dina bästa fördelar med att leva ett aktivt liv?
• Nourish - Vilken är din matfilosofi? Dela med dig av ditt bästa kosttips!
• Believe - Hur tränar du mentalt? Vad gör du för att hålla dig på topp?
• Beauty - Vad är skönhet för dig?
• Inspire - Varför vill du blogga/instagrama? Hur vill du inspirerar?

 

Gårdagen blev inte riktigt som tänkt. Min åtta timmars arbetsdag blev till 14 timmar istället. Som ni säkert förstår så uteblev den tänkta träningen, men det får bli min vilodag. Har ju en vilodag i veckan så då utnyttjar jag den på gårdagen. Nu låter det lite strängt känner jag, om min kropp skulle be om en extra vilodag så är det självklart att jag tar en vilodag. Det gäller dock att lära känna sig själv och skillnade mellan trött och sliten kropp som behöver vila eller en trött hjärna som försöker fuska och få lägga sig i soffan istället. Vet ni, hittills i år har jag inte struntat i ett endaste inplanerat träningspass och faktiskt tränat 6-7 dagar i veckan. Inte illa va?

 

Imorse fick det bli löpning, mitt långpass. 15,5 km blev det idag. Riktigt härligt att andas efter tre väldigt intensiva dagar och ladda upp för de två sista.

 

Efter löpningen tog jag mig till frissan för att fräscha till lite och ordna upp med färgen. Blir alltid så nöjd när jag går till den här tjejen. Vet inte hur många gånger hon har räddat mitt hår.

 

Nu tar jag en liten lunchpaus innan jag ska iväg på utbildning om sår och sedan avsluta kvällen på jobbet. Imorgon är det äntligen fredag, det blir ganska intensivt imorgon också men kvällen ska jag iallafall spendera i soffan med barnen och gosa.

 

Igår var det en lång dag. 6.20 lämnade jag och ungarna huset och inte förrän närmare 20.30 fick jag landa hemma ordentligt.

Det var allt från jobb till träning och hämta på flygplatsen och snabbt hem och slänga i sig något att äta för att sedan sitta på ett flera timmar långt samrådsmöte på Ks skola. Ja, som att jag inte hade tillräckligt att pyssla med i livet så är jag nu även samrådsförälder och representerar Ks klass. Men trots hundra bollar i luften så vill jag vara en engagerad förälder, och barnens skolgång är väldigt viktig för mig. Och om jag kan påverka något till det bättre här så självklart! 

 

Med dessa intensiva dagar är det viktigt att ha någonstans att hämta andan och där kommer träningen in i bilden för mig. När jag kommer till gymmet eller om jag ger mig ut på löpspåret så får jag en paus. Jag får vara mig själv och hämta andan. På jobbet är det stimmigt och hemma ska man vara en bra förälder. På gymmet är det bara jag med mig själv. Jag tränar alltid utan musik, bara för att få den där stunden av tystnad nångång under dagen (om man bortser från musiken som spelas på gymmet).

 

Nu bär det av till jobbet igen snart,  väcka barnen och dra iväg. Blir jobb och träning i vanlig ordning,  kvällen får jag dock spendera hemma bland skolböckerna för att få klart den sista biten innan jag får mina papper på att jag är färdig Livsstilsrådgivare.