Jag fick många synpunkter på detta inlägg som jag skrev igår om arbetsgivare och påskägg. Det var flera som tyckte att ”Äsch, det är påsk och då SKA det vara godis”. Men enligt vem egentligen? Och varför firar vi påsk? Det är ju något religiöst, eller hur? Står det något om godis där? Och om tider nu kan ändras så pass att vissa julsånger och juldräkter inte längre får sjungas/användas på luciatåget och att inte den svenska nationalsången får sjungas 6e juni, varför kan man då inte ’få ändra’ på traditioner även här?

För oss/dom som har ett sockerberoende kan dessa högtider har förödande konsekvenser. Tänk dig (eller är du inte/har varit sockerberoende kan du aldrig sätta dig in i situationen) men att du har kämpat, du har varit sockerfri i tex 60 dagar och så trycks allting det här framför dig och du förväntas ta bara för att det är påsk. Vart finns rättvisan då? Varför sparka på den som redan ligger ner?

Ingen skulle ju gå fram till en som varit alkoholist och slutat dricka eller till en som slutat röka och bjuda på deras drog. Vad är egentligen skillnaden från deras drog till sockerdrogen? Men som sagt, har du själv inte varit beroende blir det svårt för dig att sätta dig in i situationen.

Det är inte så att jag vill klanka ner på godis. Absolut inte, godis är gott. Jag äter godis. Jag är sockerberoende, men jag har kommit så pass långt i min resa att jag kan hantera det (visst finns det perioder då det är svårare). Jag äter inte godis ofta, kanske 1-2 gånger i månaden. Om ens det. Men de gånger som jag väljer att äta ska det inte vara ”för att det finns”. Jag vill äta mitt godis hemma i lugn och ro i soffan på fredagskvällen med min man. Och eftersom jag vet vilket helvete den här resan är så tycker jag att det är orättvist. Varför ska jag och de andra som verkligen kämpar med sin resa behöva stå ut med att ingen kan förstå vårat beroende lika väl som andra beroenden?