Imorse vaknade jag kvart över sju och kände mig så pigg och utvilad! Kände enorm energi och en stark känsla över att ta dagen med storm!

 

Innan jag åkte till gymmet strax efter nio hade jag påbörjat städning och tvättmaraton.

 

På gymmet höll sig energin kvar och jag kände mig sjukt fokuserad och visste att passet skulle bli lyckad. Jag vågade mig på att öka på vikterna på vissa övningar och kände klockrent hur tekniken satt som en smäck. Vilken känsla va? Det var bröst/rygg som fick jobba idag och det har faktiskt blivit favorit muskelgrupperna att träna, det är så magiskt att känna hur jag kan öka på vikterna och för engångs skull i mitt liv kunna känna mig stark i ryggen! En stark rygg är verkligen a och o i mitt yrke och vill vara stark och slippa en ond rygg.

 

Igår betade jag av en promenad på en timme i -20 grader till och från gymmet där det fick bli ett PT-pass på gymmet innan det var dags för jobbkväll.

 

I måndags och förra veckan hade jag en konstig känsla bakom skulderbladet igen och så nojjig som jag är så hissades alla varningsflaggor! Så det blev inte det planerade överkroppspasset med PT, det fick vi istället ta ikapp igår. 

Som min PT säger, hon kan läsa av mig och se vad för typ av dag det är för mig och vad för typ av träning som passar för dagen.

Igår var jag väldigt ofokuserad (det är en stor omställning när hela ens arbetet plötsligt ska göras på finska och sedan ska man koppla in till svenskan igen). Så det fick bli ganska basic-övningar igår, dock kan jag lova att det var tungt! Mycket bröst/biceps/triceps. Vi kunde komma fram till att just igår var inte en dag med explosiva övningar. 

Vänstern har ju verkligen återhämtat sig bättre än vad jag någonsin kunnat hoppas på! Men ofokuseringen märktes igår, jag måste nämligen fortfarande vara djupt koncentrerad för att höger och vänster ska arbeta lika mycket och göra samma rörelse. Igår var fokuseringen inte där helt hundra så vissa övningar hängde vänstern lite efter med. Tacka vet jag en-arms-övningar!

 

Nu väntar veckans sista pass på jobbet som jag ska avsluta med antingen kondition eller rörlighet, inte riktigt bestämt mig än.

 

God morgon.

Idag ringde klockan 5, tyvärr efter alldeles för få pinsamma timmars sömn. Men jag är taggad till tusen till att börja jobba igen så det gör inte så himla mycket. Idag har jag dessutom ett 7-21 pass.

 

Min PT var lagom snäll igår iallafalll, självklart körde hon ett tungt och flåsigt (!!!) benpass av kärlek så att jag kunde ha någonting att känna av tills vi ses på torsdag igen. Detta inkluderade iallafalll personbästa i benpress, lite annat smått och gott (ont och djävulskt) samt hoppa hopprep. Huh! När jag förstod det sistnämnda började jag planera min sista tid och trodde min tid var kommen. Men! Jag förvånade mig själv väldigt och klarade av det sjukt mycket bättre än vad jag någonsin trodde var möjligt! Kanske hopprep som ny cardioövning...

Därav så kommer det bli så 2016, året då allt det "omöjliga" ska provas på och självklart klaras av! 

 

Idag kunde jag sätta punkt för en riktigt bra träningsvecka! Idag blev det rygg och bröst, det har faktiskt blivit ett favoritpass och det är så härligt att se hur det går framåt med allt skit som varit under hösten! Det är härligt när man även utan PT på plats kan öka i vikter på övningar.

 

Sen har jag en sjuk träningsvärk runt skulderbladen efter torsdagens nyårs PT-grupp som var riktigt rolig! Måste ha varit all krabbgång. Huh! 

I och med att det är runt skulderbladen som jag haft mina problem så blir jag lite extra nojjig, så nu på kvällskvisten så fick kroppen lite extra smörj i form av extra stretch och foamrullning. Och en riktigt varm dusch på det!

Så fort jag bara får tummen ur så ska jag faktiskt se till att basta riktigt varmt på gymmet. Finne som man är och allt!

 

 

Hur mycket jag än vill kräkas på ordet kondition så ser jag till att ha ett pass kondition i veckan. Är väl inte så illa som det låter, känns alltid motigt innan man kommit igång men efteråt ångrar man ju sig aldrig!

Efter alla timmar crosstrainer som jag nötat under mina år så är man lite less, men samtidigt är ju kondition så mycket mer än att nöta crosstrainer! 

 

Idag fick det bli ett pass i intervall- och tabatastyle.

Körde först lite intervaller på crosstrainern i tio minuter som uppvärmning. Sedan fick det bli:

 

-Tabata på cykeln då jag cyklade så fort jag kunde på motstånd 11 i en minut, sedan cyklade jag med låg motstånd i en minut. Upprepade åtta gånger. 

 

-Sedan körde jag roddmaskinen på samma sätt som cyklingen.

 

-Sedan en maskin (som jag inte vet vad den heter) där man drar i ett rep (typ som att man skulle klättra) på samma upplägg som de tidigare. 

 

-Sedan upphopp där jag hoppade en minut och vilade i trettio sekunder. 

 

-Sedan repmaskinen igen där jag justerade höjden och körde framifrån istället. Jobbade en minut och vilade trettio sekunder. 

 

Det blev härligt svettigt!

 

Efteråt var det bara att promenera hem igen och få i sig lite härlig lunch! Vissa undrar varför jag ens kör rena konditionspass, men tycker det stärker mig att inte bara köra sånt jag tycker är superkul, lite ska man plågas också!

 

 

Jag hade laddat upp både fysiskt och mentalt för att få det starkaste PT-passet idag! 02.30 kommer min dotter upp inatt och säger att hon har en fluga i sitt rum, en fluga som jag såg när jag var och tittade till henne under natten och hoppades att hon inte skulle märka av den. Man känner ju sin dotter och då visste jag att det var helt kört resten av natten. Mer död än levande imorse efter att ha lämnat sonen på skolan så fick dottern följa med mig och gå på MiniSats, kändes inte schyst att lämna henne på förskolan efter den usla natten eftersom jag ändå är hemma. Kände mig lite som en zombie och halvdeppig över att passet inte skulle bli som jag tänkt mig.

 

Tur i oturen så har jag den bästa PTn. Det är som att så fort man berättar för henne att man är extra trött eller något annat så tar hon i lite extra för att jävlas, lite som att sparka på den som redan ligger ner (fast i positiv riktning). Vi började med lite marklyft, och för att väcka mig till liv lite extra så höjde min PT rejält med vikter mot det jag tog förra veckan. Vilken känsla, inget daltande här inte!

 

Efteråt körde vi mycket rygg och bröst. Det är väldigt förvånande hur pass bra min vänstra sida hittat tillbaka! Det är inga problem med vikter på vänster längre, utan nu kan vi utgå från max på båda sidor. Dock så är vänster fortfarande lite trög, har fortfarande problem med att vara explosiv på den sidan. Men det kommer väl det med!

 

Vi avslutade med några övningar som brände rejält baksida lår och rumpa! 

Förra veckan hade jag en grym träningsvecka, och satsar självklart på att denna blir minst lika bra. Kan väl vara svårt att misslyckas när det vankas tre PT-pass på en vecka. PUH!

 

Väl hemma blev det lunch och sedan fick barnet dejta Netflix medans mamman blundade en stund i soffan, välbehövligt!

 

Ska jag vara helt ärlig har jag kört lågkolhydratkost en vecka ungefär, dock så ökade jag proteinintaget lite och justerade ner fettet. Dock fortfarande under 20 gram kolhydrater per dag. Och det har faktiskt känts bra! Inget sötsug, inte svullen i kroppen (tappat massa centimeter), varit pigg och glad och så. Sen så vet jag att lågkolhydratkost kan ha svårt att gå hand i hand med tung styrketräning. Men jag ville ge det en chans och tro på att det skulle gå bra!

 

I måndags när jag körde ben själv så antog jag att tröttheten i benen berodde på att jag gått och stått hela dagen på mässan. Men idag, idag hade jag PT-pass och vi skulle köra överkropp (armen känns förresten bra och jag lovade att lyssna extra på kroppen).. Aldrig, och då verkligen aldrig har jag haft så starka självmordstankar (hoppas ni inser ironin i ordvalet) under ett träningspass. Det var verkligen vidrigt! Min PT var nog på dödligt humör och aldrig någonsin har jag varit såhär beredd på att ge upp mitt i ett pass. ALDRIG, inte ens när jag sysslade med att springa halvmaror i över 30 graders värme på somrarna! 

Jag kände mig trött, sliten, svag och ville bara lägga mig ner och gråta. 

 

När min PT dessutom fick veta vad jag trodde att det berodde på (kosten) så bara genom hennes hysteriska andning och blick så insåg jag vad jag skulle få höra. Och jag förstår, och med faktiskt facit i hand så tänker jag acceptera faktum. Jag kommer inte bli Hulken utan min havregrynsgröt! 

 

Jag hade en mycket bättre natt med min onda arm nu än den förra! Hittade en bra sovställning och fick mycket bättre sömn.

 

Som jag sa så lovade jag att lyssna på kroppen, imorse när jag vaknade så skrek kroppen "Gyyyyyyymmet", det är bara att lyssna och lyda sitt tempel.

Samtidigt så kände jag mig inte helt hundra i armen så det fick bli ett fettförbränningsprogram på crosstrainern utan att aktivera armarna. Sjukt tråkigt, men då var även veckans hatpass avklarad!   

 

Efter det så körde jag lite extra rörlighet och stretch innan jag åter promenerade hem.

 

Idag har jag en dag då jag är sugen på allt! Speciellt chips med vitlölsdipp eller massa godis... Åh. Känner ni er extra sugna/hungriga på cardiodagar? 

Det var lite jobbigt att åka och storhandla med detta sug, speciellt då det skulle handlas massa gott till sonens kalas på fredag. Men men, än så länge har jag lyckats stå emot! 

 

Jag är inte den som totalförbjuder mig själv allting gott, men jag försöker verkligen att välja mina tillfällen! Idag känns som en ganska onödig dag att vara sugen på.

 

Jag hade verkligen en superhelg på mässan, tiden gick så fort och jag fick träffa massa nya spännande människor! 

 

Men igår började det klia i fingrarna efter att få komma tillbaka till gymmet! Det var härligt att få återvända idag! Jag hade tänkt mig ett överkroppspass eftersom jag gått och stått hela helgen, men tyvärr sa kroppen ifrån. Igår morse på tåget fick jag plötsligt superont i vad jag tror är bröstmuskeln... Förhoppningsvis bara träningsvärk eller någon liten skitsak som kom efter att jag bar en axelremsväska (eller legat konstigt under natten...?). 

 

Fick allafall bli ben, ett bra pass! Gjorde en övning som PTn tyckt att jag ska göra, men efter att jag gjorde den med henne engång blev jag lite avskräckt. Haha! Men något ville jag chocka kroppen med.

 

Jag hoppas att det här går över lika fort som det kom, inte riktigt välkommet kan jag garantera! På onsdag är det dessutom PT och då vill jag vara fit for fight! Jag hade dessutom planerat en grym träningsvecka, men ska lyssna på kroppen och slänga om lite i planeringen. 

 

Det är viktigt att sätta mål i livet, att ha en plan och göra allt för att nå dit! Ett av mina mål är att kunna använda min  vänstra arm som vanligt och återfå styrkan i den. Min PT däremot, hennes mål igår var att jag inte skulle kunna använda någon av mina armar på några dagar. I slutändan siktar vi ju på samma resultat, och kan känna att vi båda lyckades bra igår. Min arm svarade rätt bra på de flesta övningar och idag är jag något begränsad i användningen av båda. Win-win.

 

Just nu känns träningen grym! Och jag är så himla glad för det och inser mer och mer hur mycket den påverkar min kropp. Igår var första dagen sedan i augusti som jag vaknade smärtfri, tänk er! Den enda skillnaden är att jag och min PT börjat köra riktigt hårda överkroppspass sedan jag hade skadan. Alltså, tung styrketräning = smärtfri? Ja tack, funkar för mig! Att min PT sen nästan vågar att riskera sin egen hälsa och stå farligt nära vid vissa övningar för att min teknik verkligen ska sitta. Härliga människa, hon kan få den värsta dagen att vända bara man ser hennes utstrålning och hör hennes läskiga stämma och skratt!

 

Idag passade jag på att köra sista styrkepasset på gymmet, resten av helgen kommer jag ju att spendera på Allt för hälsan mässan med Food och Fitness. Ni kommer väl och hälsar på oss i monter A27:35?

Eftersom överkroppen fick jobba igår så kändes det bra med ben idag (så kanske man inte kan använda någon kroppsdel alls resten av helgen). Körde det första tunga marklyftspasset idag, såå skönt! Det känns riktigt bra att vi nu kan gå all-in och köra just den träningen som jag bara suktat efter! Så fokus ligger nu på att lära mig att lyssna på kroppen och gå mycket mer på magkänsla och inte vara rädd för att styra om i schemat. Så når vi nog mål efter mål!

 

Idag hade jag en efterlängtad PT-tid, inte för att det egentligen var så länge sedan som jag hade PT sist men nu när vi vet vad som är fel på min kropp så har det släppt så mycket och vi kan träna allting roligt igen! Inatt drömde jag till och med om min PT och att vi körde marklyft, precis vad som hade lovats till dagens pass! Det kändes grymt! Idag kände jag mig riktigt stark. Och i och med att vi inte har kört marklyft ordentligt på flera månader så kändes det riktigt bra. När jag värmde upp innan PTn kom så kände jag mig väldigt säker på tekniken och det stärker en förstås!

 

Vi jobbar mycket med att återuppliva min vänstra sida, den börjar hitta tillbaka med rätt bra fart! De flesta, eller ja det blev nog alla övningar kör vi en arm i taget eftersom högerarmen tar över så mycket annars. Jag fascineras av påhittigheten hos min PT, visst lär det ingå i hennes jobb men jag kan inte sluta imponeras. Jag vet att hon får gnugga energiknölarna lite extra när det kommer till mig. Som helt plötsligt idag så hade jag mycket snyggare teknik på vänstersida, lite lustigt när jag för bara två veckor sedan knappt kunde lyfta armen utan vikt ens.

 

Jag känner mig riktigt taggad nu, vi pratade lite om alla möjligheter som jag har nu för att uppnå mina mål och om hur jag kan tänka på att lägga upp träningen varje vecka. Det bara kliar i fingrarna inför varje kommande pass till veckan! Nu lägger jag all fokus på att bli den där Hulken som jag strävat efter!

 

Jag börjar igen med att tacka så otroligt för all omtanke! Vad underbart när så många människor, okända som kända hör av sig. Tack!

 

Ja, igår var jag alltså till doktorn. Till svar fick jag att jag har något som heter Scheuermanns sjukdom. Och vad är då det undrar man ju? Det är en böjning av ryggraden som ger en böjning av ryggen och leder till puckelrygg eller sjunken kroppshållning. Det kan bero på lite olika saker och är utvecklingsproblem i ryggen. Ju mer info jag får så är det så många fler poletter som faller på plats, saker från enda sen jag var ett litet barn. Jag har alltid, verkligen alltid haft ont i ryggen men man har alltid refererat till den kraftiga övervikt som jag hade. Det är väl lite udda att få diagnosen i vuxen ålder, detta brukar nämligen upptäckas som barn eller tidiga tonåren. Men bättre sent än aldrig?

 

Symtom som detta kan ge är:

-Nedsatt lungkapacitet. (Jag blev som barn diagnostiserad med astma. Jag KAN INTE ta djupa andetag eftersom det tar stopp i bröstkorgen. Så nu är frågan, är det ens astma?).

-Trötthet. (I perioder skulle jag kunna sova i all oändlighet).

-Mild ryggsmärta. (Som jag skrev, ont i ryggen har jag haft sen jag var ett litet barn..).

-Hopsjunket utseende. (Får av läkare, PT, kiropraktorer, naprapater och sjukgymnaster jämt höra att ´Sträck på dig!´ Så att...?)

-Ömhet och stelhet i ryggraden. (Mhm! Jag tål ju inte ens att bli petad på..!). 

-Neurologiska symptom inklusive bensvahget eller förlamning. (Ja.. Det är ju så att jag är hemma sjukskriven pga nedsatt förmåga i vänster sida och åkt in och ut med det på sjukhus i fyra år nu...).

 

Som ni ser så är det mycket som faller på plats för min del.

Men ja, inte nog med det.. Det fästet som revbenen sitter ihop med i ryggraden är trasigt, jag har ingen stötdämpning mellan mina diskar i ryggen och så har jag torra diskar. Det var väl allt...

 

Hur det här kommer att påverka mig i livet då? Just själva Scheuermanns sjukdom, jag är ju inte döende liksom. Jag har en stelhet i min kropp och jag har lite ont, jag har inte så ont att jag inte kan leva med det och väljer därför att undvika smärtlindring så länge jag bara kan. Min fråga var ju direkt min träning, och det var väl det som fick mig att pusta ut. Jag får träna precis som vanligt och precis så tungt som jag bara vill och kan! Det enda jag ska undvika är att ha tunga saker på ryggen, så då är det ju några övningar som faller bort. Men! Jag tänker inte deppa för vilka övningar jag inte får göra, utan jublar istället över hur mycket jag faktiskt får göra! Självklart kommer jag börja gå regelbundet hos sjukgymnast och rehabiliteras.

 

Men i och med att jag inte har någon stötdämpning mellan mina kotor så får jag ju tänka på det. Det är inte läge för mig att hoppa och studsa massor, eftersom det resulterar i att mina kotor slår mot varandra. Så det var väl tur att jag la löpningen på hyllan då jag gjorde det så slapp jag deppa över det nu. Så båda fötterna på jorden och inte massa studs och hopp! Det betyder även att jag får stryka mina gamle gode vän crosstrainern. Men! Jag kan fortfarande jobba för att bli Hulken! Så målen består! 

 

Annars så finns det inte så mycket att göra åt det hela. I allra värsta fall kan man få bära korsett eller så kan det krävas operation. Den stelheten och smärtan som kommer och går för mig är sånt jag får lära mig att leva med. Jag får lära mig min kropp ännu bättre nu, undvika de saker som jag märker faktiskt ger mer ont.

 

Inatt när jag vaknade för att gå på toaletten och imorse när det var dags att kliva upp fick jag en chock, plötsligt kände jag mig som Agda med 87 svåra på på nacken. Stel, stel och stel. Och lite aj aj aj här och där, det kändes som att jag hade sprungit ett maraton X 7. Kan väl summera det som att gårdagens träning tog i allafall.

 

För idag hade jag faktiskt ingen träningsplan, ganska ovanligt för att vara jag. Hade lite funderingar igår på att kanske köra lite tabata eller intervaller idag, eller kanske rent av ta en vilodag. Sen så har jag ju lovat mig själv att lära mig att lyssna på kroppen och dess signaler. Och när jag vaknade imorse så insåg jag att kroppen inte fått tillräcklig återhämtning sedan gårdagens PT-pass, väldigt hård och stel i kroppen. Många kanske tänker att det vore ett ypperligt tillfälle att ta den dära vilodagen, men jag känner min kropp och vet att den absolut inte skulle må bäst av det.

 

Så jag promenerade helt enkelt ner till gymmet och där fick det bli väldigt mjuk och skonsam smörjning av kroppen, och eftersom jag fick så mycket positiv feedback på det förra passet som jag la upp så tänkte jag lägga upp även detta. Absolut inget avancerat, vi kan se det som en aktiv vilodag. Hade lika gärna kunnat göra övningarna hemma, men det är något med atmosfären på gymmet som bara är pricken över i!

 

Värmde upp med själva marklyftsrörelsen, utan vikt med bara pinne.

Rörlighet i axlar med pinne.

Fotledsrörlighet mot vägg X 15/fot.

 

Bröstrygg, 60 sek

Framsida lår, 60 sek

Insida lår, 60 sek

Lats, 60 sek

Skuldror, 60 sek

Säte, vader och lår 60 sek

 

Sträck efter luft, arm/motsatt ben X 10/sida

Bryggan varierat kuta med ryggen på alla fyra 3X10

Jägarvilan

Båten X 3 varierat varannan gång med ryggresning 3X15

Omvänd planka

 

Avslutade med lite stretch för hela kroppen.

 

Usch, idag vaknade jag med en ond kropp. Det är inte kul det där när man en dag har stora förhoppningar för det onda är inte så hemskt till att nästa dag vakna och nästan vela gråta av smärta. Men men, en ny dag imorgon och detta skulle inte bli ett depp inlägg utan mer ett peppinlägg med ett roligt träningspass!

 

Idag ville jag köra ett pass där jag fick upp pulsen lite extra så hjärtat skulle få jobba. För många år sedan hade jag en PT och hon gav mig då ett träningsprogram som hette 20 ways to hell. Kände att det kunde vara kul att plocka fram ett av de passen och köra idag.

 

Det går till som så att du börjar med en övning och gör den 20 gånger, sen gör du nästa övning 19 gånger och nästa 18 och så vidare enda fram till en gång. Om man sedan vill så kan man vända vid ett och köra på samma sätt upp till 20 igen.

 

Kan visa hur hela mitt program såg ut:

 

4 X Marklyft med ett ben (stå på ett ben med en vikt i varje hand, håll ryggen rak och lyft det bakre benet samtidigt som du böjer överkroppen framåt).

3 X Utfall på en boll (stå på ett ben och vila det andra på en boll och gå ner i knäböj på främre benet).

 

 

Och som den tävlingsmänniska som jag är så är det självklart att jag vände och jobbade mig upp från ett till tjugo igen, dock så fick jag modifiera lite och byta ut burpees mot upphopp istället på grund av min skada.

Sedan så får man ju anpassa vikter och så ut efter en själv. Detta pass går lika bra att göra hemma, har man inte vissa redskap hemma går det ju att göra om lite, eller använda något annat (kanske ett barn) istället för kettlebell. Haha!

 

Kan vara kul att variera flåspassen lite och samtidigt få använda sig av hela kroppen!

Jag har ju lovat mig själv att börja vårda kroppen mer med minst ett pass yoga/rörlighet eller någon av de varma klasserna på Sats minst engång i veckan. 

 

På dagens agenda stod det 45 minuter Organic Bodywork. För er som inte vet så hålls detta pass i en sal med 38 grader. Varmt och svettigt.

 

Det är inte helt lätt på dessa pass, varken fysiskt eller psykiskt just nu. Det är otroligt påfrestande och psykiskt tungt när kroppen inte lyder. Det krävs så stor och full fokusering på att aktivera vänster sida. Jag tänker och tror att jag lyfter och håller så bra, men just vänstra sidan kopplar inte. Med full fokus och ansträngning kan jag få upp vänster arm, men sen vill den inte stanna där. Jag håller och håller men ser i spegeln hur armen sjunker. Som ni förstår, väldigt frustrerande att inte veta vad som är fel.

 

Jag vet inte riktigt heller om jag ska hoppas på att någon av mina magnetröntgen ska visa något eller inte. Börjar känna mig tom på idéer på vad detta elände kan vara!

 

Igår fick jag avnjuta en timme PT-tid på morgonen. Jag är mig själv evigt tacksam över att jag investerar i mig själv och faktiskt unnar mig dessa PT-timmar. Detta är en present till mig själv över en grymt bra presterad viktnedgång. Lika glad är jag över att jag väntade på just denna PTn. Hon var mammaledig ett tag men hon var den enda som jag kunde tänka mig, det kändes så rätt och det gör det fortfarande. 

 

Nu har vi som mål att försöka återuppliva min vänstra sida av kroppen. Jag älskar hur påhittig min PT är! Finns inga tendenser på att hon skulle ge upp hoppet trots mina konstiga skador. Hon vet precis vilka mål jag har med träningen, och även fast jag inte kan göra de övningar just nu så anpassar hon allt. Som tex så vill jag köra marklyft, tyvärr så går inte det på grund av skadan men ändå så kommer hon med övningar där vi ändå jobbar med samma rörelsemönster.

 

Igår gick det väl lite blandat. På vissa övningar så kopplade vänstern inte in alls medans jag i vissa övningar var mycket starkare än förra veckan. Det är inte ofta som jag låter vid träning, men just de gånger igår som det inte riktigt gick som jag ville så kom det några svordomar rakt från hjärtat. 

Det är väldigt frustrerande när man verkligen vill men när kroppen inte svarar av konstiga anledningar. Samtidigt så vet jag att jag är i goda händer!

 

Imorgon väntar i allafall magnetröntgen för nacke och bröstrygg och om ungefär 1,5 vecka är det magnetröntgen för hjärnan. 

 

För att göra en lång historia kort. Mycket har hänt. All denna stress och ångest som omgav mig gav tyvärr med sig en väldans muskelstelhet i nacke och skulderblad. Så där stod jag och fick inse att muskelinflammationen var ett faktum. Självklart känns det rent ut sagt skit när man ligger så bra till träningsmässigt. Självklart har jag och PTn lyssnat på kroppen och gått efter den. Alldeles för lite träning för min smak på sista tiden dock.

 

Det har varit besök hos både kiropraktorn och sjukgymnasten. Nu ligger fokus på rörlighetsträning och träna de delar av kroppen med övningar där jag inte kopplar in bröstryggen så mycket. Ja, hur kul låter det? Men men, blicka framåt och fokusera. What doesn't kill you, makes you stronger.

 

När den här skiten är över och jag slipper ha ont så ska fokuseringen börja ordentligt! Det är så självklart att det här beror på spänningar.

Jag är totalt låst i bröstryggen så den ska mjukas upp. Samtidigt så verkligen måste jag fokusera på att verkligen på riktigt lägga in ett rent pass rörlighet i veckan och självklart vara noga med det annars också.

 

Och andas. Jag måste lära mig att andas.

 

Tyvärr så vet jag att jag gett mig samma löfte så många gånger förr. Varför är det så svårt att hålla?!?

Igår var det dags för PT tid igen, vilken lycka! Strax innan jag skulle åka iväg så fick jag ett sms av min PT som beodrade uteskor eftersom vi skulle utnyttja det fina vädret och köra utomhus. Skräckblandad förtjusning förstår ni.

 

Hela kroppen fick jobba kan jag lova! Allt från att hoppa hage med breda knäböj och på ett ben till att välta stora däck.

 

Ni vet det dära talesättet 'att aldrig säga aldrig', det är ju förstås väldigt peppande och så.. Jag har ju till exempel lovat min PT att aldrig mer göra armhävningar på knä. Jag kan ju på tå och är mycket starkare än vad jag någonsin hade kunnat förvänta mig på just den delen.

 

Idag fick jag ångra mina ord. Verkligen. Var ju dags att jobba på flåset idag och vad kan vara mer passande än att kombinera med styrka? Var glad att jag fick plats på dagens Transformerpass. Superkul! Länge sedan jag gick på det, men det slår ju liksom aldrig fel!

 

Och för att komma till saken, en av övningarna var armhävningar med gummiband över skulderbladen så att det skulle bli extra tungt. Och med alla de andra jobbiga övningar och alla tusen burpees så kan jag lova att det kändes! MEN! Jag svek inte mitt ord! ALLA armhävningar gjordes på tå! 

 

👊👊👊

 

Härlig känsla att kunna överraska sig själv! 

Hallo!

 

Igår hade jag en härlig PT-timme efter jobbet, finns nog inget härligare än att få sista krafterna utdragna från en efter en intensiv dag. Jag vet inte riktigt om det var att jag kom direkt från jobbet där det är totalt värdelös luftkonditionering eller om lördagens avstickare från kosten gav sig till känna, men jag svettades något fruktansvärt och var helt slut!

Nu när jag missköter kosten så brukar jag sova riktigt uselt den natten, nu var det i och för sig två dagar sen men det kan nog sätta sina spår ändå. Sen så har jag nog tjejveckan på g och då är det ju helt naturligt med att min kanske blir mer orkeslös. 

 

PTn hade i alla fall planerat in ett härligt(???) benpass som jag tror att jag garanterat kommer att ångra. Speciellt imorgon! Min träningsvärk brukar nämligen vara som värst två dagar efter. Det blir spännande att se!

 

Hoppas det inte är allt för varmt så man inte behöver dricka så mycket och springa på toa massor 🙈🙈🙈 Haha, kan ju många gånger vara en utmaning efter rejäla benpass.

 

Men det var skitkul och jääävligt tungt! Precis som det ska vara! Smithmaskinen fick vara våran lilla tortyrkammare..