Jag börjar igen med att tacka så otroligt för all omtanke! Vad underbart när så många människor, okända som kända hör av sig. Tack!

 

Ja, igår var jag alltså till doktorn. Till svar fick jag att jag har något som heter Scheuermanns sjukdom. Och vad är då det undrar man ju? Det är en böjning av ryggraden som ger en böjning av ryggen och leder till puckelrygg eller sjunken kroppshållning. Det kan bero på lite olika saker och är utvecklingsproblem i ryggen. Ju mer info jag får så är det så många fler poletter som faller på plats, saker från enda sen jag var ett litet barn. Jag har alltid, verkligen alltid haft ont i ryggen men man har alltid refererat till den kraftiga övervikt som jag hade. Det är väl lite udda att få diagnosen i vuxen ålder, detta brukar nämligen upptäckas som barn eller tidiga tonåren. Men bättre sent än aldrig?

 

Symtom som detta kan ge är:

-Nedsatt lungkapacitet. (Jag blev som barn diagnostiserad med astma. Jag KAN INTE ta djupa andetag eftersom det tar stopp i bröstkorgen. Så nu är frågan, är det ens astma?).

-Trötthet. (I perioder skulle jag kunna sova i all oändlighet).

-Mild ryggsmärta. (Som jag skrev, ont i ryggen har jag haft sen jag var ett litet barn..).

-Hopsjunket utseende. (Får av läkare, PT, kiropraktorer, naprapater och sjukgymnaster jämt höra att ´Sträck på dig!´ Så att...?)

-Ömhet och stelhet i ryggraden. (Mhm! Jag tål ju inte ens att bli petad på..!). 

-Neurologiska symptom inklusive bensvahget eller förlamning. (Ja.. Det är ju så att jag är hemma sjukskriven pga nedsatt förmåga i vänster sida och åkt in och ut med det på sjukhus i fyra år nu...).

 

Som ni ser så är det mycket som faller på plats för min del.

Men ja, inte nog med det.. Det fästet som revbenen sitter ihop med i ryggraden är trasigt, jag har ingen stötdämpning mellan mina diskar i ryggen och så har jag torra diskar. Det var väl allt...

 

Hur det här kommer att påverka mig i livet då? Just själva Scheuermanns sjukdom, jag är ju inte döende liksom. Jag har en stelhet i min kropp och jag har lite ont, jag har inte så ont att jag inte kan leva med det och väljer därför att undvika smärtlindring så länge jag bara kan. Min fråga var ju direkt min träning, och det var väl det som fick mig att pusta ut. Jag får träna precis som vanligt och precis så tungt som jag bara vill och kan! Det enda jag ska undvika är att ha tunga saker på ryggen, så då är det ju några övningar som faller bort. Men! Jag tänker inte deppa för vilka övningar jag inte får göra, utan jublar istället över hur mycket jag faktiskt får göra! Självklart kommer jag börja gå regelbundet hos sjukgymnast och rehabiliteras.

 

Men i och med att jag inte har någon stötdämpning mellan mina kotor så får jag ju tänka på det. Det är inte läge för mig att hoppa och studsa massor, eftersom det resulterar i att mina kotor slår mot varandra. Så det var väl tur att jag la löpningen på hyllan då jag gjorde det så slapp jag deppa över det nu. Så båda fötterna på jorden och inte massa studs och hopp! Det betyder även att jag får stryka mina gamle gode vän crosstrainern. Men! Jag kan fortfarande jobba för att bli Hulken! Så målen består! 

 

Annars så finns det inte så mycket att göra åt det hela. I allra värsta fall kan man få bära korsett eller så kan det krävas operation. Den stelheten och smärtan som kommer och går för mig är sånt jag får lära mig att leva med. Jag får lära mig min kropp ännu bättre nu, undvika de saker som jag märker faktiskt ger mer ont.