Idag vaknade jag till en mycket bättre dag! Inte alls lika ont som igår, jag kanske bara hade legat konstigt natten innan. Dock så känns den dära ömma punkten vid skulderbladet lite mer idag än vad det gjort andra dagar, men imorgon är en ny dag och då satsar jag på att vakna i ännu bättre skick!  

 

Startade dagen med en timmes pw innan frukost, härligt! På eftermiddagen fick jag anvjuta (?) en timme PT. Idag var det ett riktigt hata pass! Pulshöjande med PT är inget att leka med, men jag tror att man kan behöva riktigt tuffa hata-pass lite då och då för att väcka kroppen lite. Chocka kroppen helt enkelt. Jag är dessutom envis, som min PT skrek på mig så många gånger idag när jag bara ville sluta och lägga mig ner och dö 'Kom igen, du har klarat av så mycket värre saker än det här!' Och hon kan inte ha mer rätt! Med kräket i halsen och sprängande lungor så vet jag ändå att jag klarat så mycket värre saker än det här.

 

Att känna att man trots nära-döden-upplevelse inte ger upp är en presentation, men det krävs mycket för att komma dit. Jag har hittat rätt, jag vet att jag varje gång kämpar och tar i mer än tänkbart på PT-passen. För vem är jag och ge upp mitt i en övning? Vad är egentligen en helvetesövning mot det jag tagit mig igenom i livet hittills. Jag har klarat så mycket värre saker än benen som sviker och luften i lungorna som tar slut. Dessutom har jag hittat rätt, för aldrig i världen att jag skulle torska på något som min PT utmanar mig i. Med min envishet, och PTns kunskaper om min envishet kommer vi långt.