Hur synd är det egentlingen inte när man plågar kroppen? Stackars kropp som så många gånger fått lida för huvudets misstag.

Igår gjorde jag något riktigt dumt, borde tänkt steget längre så att hela kroppen inte behövde lida. Vi var på Ica Maxi hela familjen, kommer till smakprov där det bjöds på våfflor. Jag har tänkt på att göra nyttiga och glutenfria våfflor till mig någon dag eftersom jag varit lite sugen på det. Men vad gör man? Det dummaste jag gjort på länge. Köp 2 för 20:-

Taget. Alltså blev gårdagens middag våfflor ur färdigmix. Varför? Jo, kände för att vara lat. Var det värt det? Nej, en nyttigare smet som dessutom kunde varit glutenfri hade inte tagit många sekunder att vispa ihop.

 

Resultatet? Nu blir det mycket info, så besväras ni av detaljer ska ni nog sluta läsa. Innan jag gick och la mig vid 22 igår var jag tvungen att gå på toa för att.. Ja ni hajjar? 01.30 vaknade jag inatt och då satte det igång igen. Det var nog någon som möblerade om i magen, och det förstår jag så dumt som jag bar mig åt. Jag sprang fram och tillbaka mellan sängen och toaletten fram till 8.30 imorse. Då fick barnen frukost och jag flyttade över till soffan.

Alltså smärtan, den är obeskrivlig. Aldrig varit med om liknande smärta i magen. Skulle hellre föda hundra barn, och nej jag har inte haft lätta förlossningar.. Jag började feberfrossa, grät av smärta och visste inte vad jag skulle ta mig till. Vid 15.30 fick jag nog, tog två starka smärtstillande och nu kan jag sitta upp. Vid minsta rörelse så hugger det i magen. Känns som att magen är helt trasig och full med sår inuti. Om jag kommer vara lat på samma sätt igen och få i mig mat som jag absolut inte tål? Nej fan.

 

Hur tror ni det blev med dagens träning? Spinningpasset fick jag snällt ställa in, kom ju inte ens upp ur soffan.

 

// Puckot som aldrig kommer vara så lat igen.