Jag tror det var på min födelsedag i februari 2010 (eller om det var 2009) som jag fick min första crosstrainern, en present av min man som jag önskat mig. Tror jag använde den i några minuter och sedan stod den där. Väldigt bra ställe att hänga tvätt på! Framförallt stora grejer som lakan och påslakan..

Men iaf.. När jag väl tog en ny riktning i livet i november 2010 så var den en räddare i nöden. Stackarn fick jobba med mig.. Med mina 145 kilo som jag började på så överlevde den ganska länge innan den brakade ihop. PANIK! Fortare än vad jag hann säga ordet crosstrainer så hade jag beställt mig en ny. Rättare sagt så var det en Orbitrek den första jag hade. Jag älskade min nya crosstrainer lika mycket (faktiskt tom lite mer eftersom den lät mindre). Pang boom en dag så gav den också upp.. Tränar man på dom 30-90 minuter per dag med en tung kropp så har dom nog all rätt och ge upp efter ett tag.

Detta var förra veckan i måndags, kvällen innan min son skulle opereras. Jag som såg framemot att åtminstone ha en crosstrainer att träna på när jag skulle vara fånge i mitt eget hem med sjukt barn.
Lika snabb var jag den här gången att beställa hem en ny! På torsdagen kom den, ställde mig på den för första gången på fredagen.. TUUUNGT.. Och sen plötsligt, efter fyra minuter pang boom krasch! Hörde av mig till min man och tror att det är han som byggt ihop den fel. Nejdå, tillverkningsfel.. Suck.
Ringde fortare än blixten och klagade! Dom lovade att jag skulle få en ny så fort det bara gick.. Idag är det torsdag och ingen crosstrainer än.. Tur att jag har min träningscykel så länge (får bara så sjuuukt ont i rumpan).

Så ja.. Tre crosstrainers har fått sitt öde till mötes. Jag hoppas att jag och min nya vän får många svettiga timmar ihop innan den också överger mig!

 

/The Crosstrainerkiller