Redan innan min utbildning börjat så har jag fått in önskemål om att hjälpa några med lite träning och även lite kostråd. Det glädjer mig så mycket. Just nu var det inga avancerade saker, utan bara en påputtning för att personerna ska komma igång ordentligt. Jag blir så glad av att kunna hjälpa andra människor. Jag vet själv att det inte var lätt, och det tycker jag fortfarande inte att det är. För det handlar ju om en livsstilsförändring, det är inget som sker över en natt. Det tar tid, du måste hitta den vägen som är den rätta vägen för dig och som du kan tänka dig att leva med resten av livet. Livet ska vara format så som det är bäst för dig, vi är alla olika och har olika behov och önskemål.

Jag som vill hjälpa andra tar förstås hänsyn till vad du vill. Innan jag sätter upp lite träningsprogram så är jag noga med att fråga personen i fråga om det kanske finns några områden som inte fungerar (te.x ömma handleder, problem med knän eller rygg) för då kan jag utforma övningarna så att dom passar alla för sig. Jag har själv haft och har fortfarande periodvis ont både här och där. Jag vet hur det är att träna med smärta, och hur viktigt det blir att träna rätt när man har ont. Jag har lyckats träna bort sex stycken diskbråck på mig själv och en rad andra skavanker. Bland annat blivit av med 70 kilo.

 

Igår fick jag ett spännande mail. Det bubblade i magen och jag vart alldeles nervös. Var ett mail från skolan med de första uppgifterna (block 1) och lite förberedning inför block 2 då jag kommer behöva min första försökskanin. Jag har tur som har så medgörliga vänner och kollegor som mer än gärna ställer upp.