Dags för andra veckan i utmaningen Move. Nourish. Believe. som är startad av Veronica Jäderlund och Lorna Jane som en utmaning till att få reflektera över ett aktivt liv och hälsan.

 

Som ni ser i rubriken så handlar det om matfilosofi denna vecka.

 

Jag har provat det ena och det andra. Olika dieter hit och dit. LCHF, Viktväktarna, dragit ner på kolhydrater till skrämmande nivåer, dragit ner på fett, räknat kalorier hysteriskt, haft kostscheman och ja till och med svält mig själv.

 

Det är ett jävla pussel, även psykiskt. Att räkna kalorier kan vara bra för att få en uppfattning av hur mycket man egentligen stoppar i sig men absolut inget som man ska leva på! Varken LCHF eller Viktväktarna har passat mig. Men äntligen har jag hittat det som passar mig. Jag äter helt vanligt, men jag väljer mina livsmedel. Jag har inga förbud. Vill jag verkligen ha den där chokladbiten eller pizzan så tar jag den. Det handlar om att hitta skillnaden på att man verkligen vill och att man äter bara för att. Är det verkligen värt det just nu? Eller ska jag vänta till ett annat tillfälle så jag får mer njutning den gången?

Ofta handlar det ju om tristess när man stoppar i sig massa onyttigt. Man bara vräker i sig utan att tänka efter.

 

Jag har länge haft problem med magen. Alltid ont på alla möjliga sätt. Men tillslut fick jag nog och bestämde mig för att gå till botten med det och hitta den egentliga orsaken. Skam den som ger sig (blivit ett vanligt uttryck för mig att använda..) men jag har analyserat och verkligen lagt ner hjärta och själ för att hitta boven. Och nu vet jag. Jag kan inte äta gluten- och mejeriprodukter, inte heller lök, olika kålsorter och vissa tillsatser. Så länge jag håller mig undan dessa slipper jag det onda.

Så om jag verkligen är sugen på den där chokladbiten eller pizzan och väljer att äta den så får jag ju även räkna med konsekvenserna, just därför är det inte värt det lika ofta för mig.

 

Men alla är vi olika. Kanske passar LCHF dig eller grannen eller så är Viktväktarna kusinens räddning. Det gäller att hitta det som är det rätta för en själv.

 

Jag älskar mat. Hur kunde jag någonsin svälta mig själv? Jag är inte rädd för kolhydrater, tvärtom så gynnar dom min löpträning och även annan träning. Jag är inte längre rädd för fett heller, men jag ser till att välja rätt fett.

 

♥♥