Idag har jag fastedag. Och det är så konstigt det där. För det mesta när jag är ute på mina PWs på mornarna innan frukost så kurrar magen och jag bara längtar efter frukost, samma sak till de flesta mellanmålen, lunchen och middan (menar att jag ofta är hungrig när det ska ätas inte att jag går runt hungrig hela tiden) men vid fastedagarna är det helt dött! Inte för att jag klagar. Men som idag, kom hem från promenaden och verkstan vid 9.30, började plugga och tog en dusch och fixade iordning mig. Vid 11 kom jag på, fan frukosten! Alltså det har aldrig hänt, inte att jag GLÖMMER bort att äta. Och ingen hunger och inget sånt i kroppen. Det är som att inför dessa fastedagar så har hjärnan hajat att det inte blir någon mat och så blir kroppen inte ens hungrig! Det var lite samma förra fastedagen. När man får äta, då vill kroppen ha mat. Men när det är fasta som gäller så har kroppen hajjat det redan innan, ganska fiffigt måste jag tycka! Och jävligt bekvämt om inte annat!