Det intressanta mailet jag skrev om i förra inlägget var långt ifrån vad jag trodde att jag skulle få läsa. I PT-paketet som jag köpt ingick ju förutom träningsdagbok och kostplan även doktorskontakt. Nu har jag varit i kontakt med doktorn, hon har fått alla mina värden och mått och fått se hur jag lägger upp min kost och träning. Hennes ord fick mig att börja gråta: Du har en ätstörning. Va? Var självklart min första tanke.. Hon försökte få mig att inse hur illa jag behandlat min kropp med alldeles för lite mat och alldeles för mycket träning. Min kropp har gått igenom så mycket svält så har brutit ner mina muskler något så fruktansvärt.. Hon förklarade ordentligt att en ätstörning bara inte har att göra med att man är underviktig. Utan även jag som överviktig kan ha en hemsk ätstörning då jag vägrar att ge min kropp den mat och energi (även vila) som den faktiskt behöver.

 

Anledningen till varför jag satt och grät när jag fick höra allt det här är för att jag är så besviken på mig själv, så besviken och ledsen över hur jag har behandlat min kropp. Jag har två barn som jag ska orka leva för, vara en förebild för dom och få dom att leva ett fantastiskt liv.

 

Det är klart att jag alltid vetat att gå ner 65 kilo på nio månader så som jag gjorde inte är hälsosamt. Men en ätstörning, det trodde jag aldrig.

 

Så nu är målet att komma ur denna ätstörning. Jag ska komma ur skiten, och samtidigt kunna leva ett normalt och hälsosamt liv med träning och bra kost! Nu har jag både träningsschema och kostplan, en fantastisk PT och en underbar doktor som hjälper mig. Det ska fan gå nu.