Idag började dagen tidigt för mig. Vaknade vid 6-tiden och gav mig ut på en löptur. Många tycker att det är sjukt på en lördagmorgon. Men jag la mig så att jag fick sju timmar sömn inatt, jag är föräldraledig nästa vecka och i och med det är jag ledig i två veckor från jobbet. Och det var enda tiden som jag kunde få komma ut på en löptur idag eftersom mannen min jobbar så jag är ensam med barnen. Och när jag nu sitter här och tittar ut genom fönstret så är jag väldigt glad att jag har löpningen gjord, utanför är det nämligen riktigt höstväder. Mysigt så länge man är inomhus!

 

Efter löpturen var det bara hem och duscha och få i sig frukost för sen var det dags att prova på gymnastiken för första gången med min dotter. Och vad glad jag är att jag ger henne den här chansen! Lyckan i hennes ögon och hela lyckan i hennes kropp fick mig att känna igen hur jag själv känner inför (speciellt efter) ett grymt träningspass. Hon är skapt för det här, hennes kropp är kroppen av en gymnast. Herregud vad hon stutsade, hoppade, snurrade och klättrade. Lyckan där alltså <3

 

Igår var det riktig regn- och rusk- höstdag. Jag älskar hösten, det gör jag verkligen. Det är min absoluta favoritårstid. Regnet och rusket är mysigt, så länge man är inne. Ligga hemma i soffan med tända ljus, höra hur regnet smattrar utanför och hur det blåser. Visst låter det väl mysigt? Tills man kommer på, det man lovat sig själv. Dåligt väder skall inte påverka min löpning, till rimliga nivåer iallafall. Lager på lager med kläder är det som gäller, gärna en löparjacka som tål lite vind och vatten.

 

Som sagt, vädret igår. Var på jobbet och såg hur regnet öste ner, och jag hade en planerad löptur efter jobbet. Om den blev av? Är äpplen runda? Självklart! På med löparoutfiten och ut i den minst sagt friska luften. 11,5 km intervaller senare, om det kändes bra? Det kan du lite på. Efter dessa löpturer är det riktigt skönt att sätta sig i bilen och åka hemåt. Nu så tyckte dock inte min bil att det var så trevligt igår, vindrutan immade igen helt på bara min sida och det var omöjligt att se. Hem kom jag iallafall tillslut.

 

 

Snacka om skön känsla imorse att få dra på sig löpoutfiten! Eftersom jag varit sjuk så har jag inte sprungit på en vecka, låter väl inte så länge för världen men för mig har det klia i fingrarna. Kan ju inte direkt påstå att det blev en lugn start heller, kroppen kändes bra och allting klingade så bra så det fick bli som rubriken lyder, 14,57 km.

Av någon anledning så har jag sjuk träningsvärk i benen idag efter passet på gymmet igår, så kan lova att vissa sträckor sprang jag gråtandes. Men inte ska lite (läs mycket dödlig) träningsvärk få hindra vid lägen som denna.

 

 

 

 

 

 

 

Jag älskar energin jag får av löpningen. Det finns ingen annan gång som idéer om allt möjligt skapas så flitigt i hjärnan på mig som när jag är ute och springer mina längre turer. Sån frihet och sån tid att reflektera och tänka utan stress.

Med regn och rusk får man vara envis. Idag var det springdag och när jag har bestämt mig så kan ingenting stoppa mig. Känner inte att jag kan låta vädret börja bestämma över min träning och löpning.

 

Lager på lager och rätt typ av kläder så går det! Regn och rusk idag men jag gav mig ut på mina 64 minuter intervaller. Blött blir det! Men man mår ju jäkligt bra efteråt! 

Idag stod det långdistanslöpning på schemat. När jag hade klätt på mig och precis skulle gå ut kikade jag lite snabbt på termometern. 3 grader. Ajdå.

 

Jag tog tag i löpningen på allvar först i våras/somras. Förra hösten "sprang" jag lite, men sen blev det för kallt. Och när det var kallt och jag var ute hade jag collegetröja. Men känns inte som det optimala löpplagget?

 

Fick snabbt springa ner och även dra på mig min undertröja (som är i funktionsmaterial så anpassad för löpning) och på den min löpartshirt och även en långärmad träningströja. Och vantar på det.

 

Min fundering nu är. Hur klär man sig bäst när kylan börjar komma och man ska springa ute? Jag vill inte börja springa på bandet nu.

 

Idag blev det 14,5 km löpning, de första kilometrarna höll jag ändå på att frysa ihjäl. Sen började det regna också. Det blåste, stormbyar (nästan), sen kom en regnbåge och sedan solsken och då tyckte jag att temperaturen började bli lite behaglig på gränsen till för varmt (drog ner dragkedjan på tröjan lite). Vad ska jag köpa för plagg? Hur ska jag klä mig? Hur gör jag när snön kommer? Hur funkar det med löpskorna i snön? Vantar i funktionsmaterial? Vad mer? Hur klarar jag av att springa i minusgrader? Hoppas någon vänlig själ läser detta och kan hjälpa mig lite.

 

Kanske att jag kommer ge mig och springa på bandet istället om det är världens snöstorm. Men eftersom jag tränar inför en halvmara och vill vara i bra form och få en bra tid så vill jag inte lägga löpningen åt sidan under vintern. Och hur blir det att springa 2 mil på ett löpband? Fast känner jag mig själv blir jag ju inte förvånad om jag springer efter snöplogarna i vinter! Vinnarskalle!

 

För mig är löpningen viktig. I början, innan jag kom in i det ordentligt hade jag väldiga problem. Förra hösten försökte jag, benhinneinflammation efter benhinneinflammation samtidigt som lungorna kändes som att de skulle sprängas. Jag hade en dröm om att bli långdistanslöpare, tyvärr kändes detta omöjligt. I våras försökta jag igen, samma problem. Men skam den som ger sig kände jag. Jag är sån, om någon säger att något inte går så ger jag mig F*N PÅ ATT DET SKA GÅ. Och här sitter jag idag, sprungit tre lopp i år. Tre lopp som jag varit nöjd med. Jag är på god väg enligt mig själv för att nå min dröm. Nu springer jag tre gånger i veckan, det var inte länge sen som jag skrev om min löpning så det kan ni läsa om här.

 

Vad blev min räddning då? Jo, varje gång jag springer så måste jag tejpa benen och ha långa kompressionsstrumpor. Även valet av byxor är viktigt, de ska vara långa och gärna lite åtsittande kring vaderna. Det var varmt i somras kan jag lova, speciellt när det var över 32 grader.. Men vet ni? För mig ÄR det värt det. All tejpning och bråk och stön med kompressionsstrumpor. Det är värt det, för då kan jag nå min stora dröm.

Idag stod det intervaller på schemat. Ett av mina riktiga mördarpass. Jag kör lite uppvärmning och sedan kör jag med intervaller innan jag avslutar med nedvarvning. Hela detta tar 64 minuter. Som sagt, ett mördarpass. När jag började kände jag mig sjukt tung i benen, säkert lite smått träningsvärk efter gårdagens pass på gymmet. Men jag har lärt mig en sak, och det är att ALDRIG avbryta ett löppass. De första 20-25 minutrarna är alltid värst, sen rullar det bara på. Och det är ju aldrig så att man ångrar ett pass efteråt..?

 

Som jag tidigare nämnt så har löpningen blivit min stora passion i livet. Bara känslan av att faktiskt kunna springa är helt magisk. Man glömmer inte de första loppen man sprungit, när man äntligen lyckades ta milen och den gången som man kände att man skulle kunna fortsätta springa i en all evighet. Att vara i känslan ”att kunna springa i all evighet” är fantastisk, och jag har fått ta mig till den bubblan. Tänk, jag. Jag som vägt 150 kilo..

Löpning är en livsstil. Och vi alla har olika mål och krav på oss själva. Men när man hittat rätt, då har man hittat hem. Mitt mål är att bli långdistanslöpare, och då måste jag träna smart inför det.

Jag springer tre gånger i veckan och hur mycket jag än älskar de längsta passen så kan jag inte köra tre 15 kilometers pass i veckan. Jag är ”bara i uppbyggnadsfasen” så det skulle vara onödigt slitsamt för kroppen.

Jag kör ett kortare (ca 40 minuter) för att nöta tid, ett intervallpass som blir cirka 64 minuter och ett långdistans pass. Nu är jag uppe på 85 minuter, ökar med fem minuter varannan vecka. Målet är att komma upp i 2,1 mil. Jag tror mycket väl att jag skulle kunna springa 2,1 mil nu, men jag har ingen brådska så då ser jag hellre till att skynda långsamt.

Och varför just 2,1 mil? Jo, innan jag ens hade fått upp ögonen helt för löpning så anmälde jag mig till Göteborgsvarvet 2015 som är en halvmara, alltså 2,1 mil. Jag vill vara i bra form och kunna bli stolt över tiden jag springer den på.

Och om allting går enligt mina planer så blir det Stockholm maraton 2016, senast 2017..

 

Kollar tillbaka i arkivet och inser att det gått tre månader sedan jag var någorlunda aktiv här. Men det är så det kan bli. Jag är ju en person med hundra bollar i luften och nu valde jag att lägga bloggandet åt sidan en stund. Ni som läst vet ju att jag pluggar till Livsstilsrådgivare också, förutom att jag jobbar heltid och tränar. Men nu börjar slutet på utbildningen närma sig, jag har datum för sluttenten. Datumet ligger en bit in i framtiden så är på slutspurten med tentaplugg.

 

Och ja, tre månader. 1/4 dels år. Vad har hänt? Massor.

 

-Jag har slutat med kostupplägget som jag följde. Jag var supernöjd, gick ner massor i vikt men kände till slut att jag måste lära mig. Är jag utbildad kostrådgivare så kan jag inte hjälpa andra om jag inte är bekväm med kosten själv. Och nu trivs jag som fisken i vattnet.

 

-Jag har äntligen, äntligen fått en sjua som första siffra på vågen. Detta är något som känts helt overkligt för mig.

 

-Jag har sprungit Midnattsloppet, det var en underbar kväll med underbart sällskap som jag kommer leva länge på.

 

-Jag har sprungit Tjejmilen, trots världens opepp så gjorde jag det. Dessutom slog jag min tid från Midnattsloppet. Helt oväntat!

 

-Löpningen är min stora passion. Jag springer tre gånger i veckan och tränar styrka på gymmet tre gånger. Jag har bra träningsupplägg som jag trivs med och som jag själv utformat. Nu ligger träningen på löpningen mot halvmaran, Göteborgsvarvet som är i maj. Nu har jag personbästa på milen på 55,15. Och det försöker jag självklart slå!

 

Jag kommer skriva lite om de olika händelserna i separata inlägg så att det inte blir för långa.

 

Och du, kul att du hittat hit igen!

 

Igår efter att jag publicerat mitt inlägg så fick jag ett sms av en kär vän:

 

Fina ord <3 Och nej, jag mår absolut inte så dåligt som det förra inlägget fick det att verka som. Inte ens i närheten. Igår var bara en tung dag med migrän och känslan av att tiden inte räcker till som jag själv vill. Men det kan den inte göra. Inte när man vill prestera så jävla mycket på allting. Jag jobbar mer än heltid och ser alltid till att göra mitt bästa på jobbet, jag tränar varje dag och tränar så att resultat ska synnas, jag är mamma till två små barn och vill självklart vara den bästa mamman i världen och så är jag även fru till en underbar man. Både jag och min man jobbar skift, han jobbar dom kvällar jag inte jobbar och vi snittar på ungefär 50 timmar i veckan båda två. Så ja, ni förstår kanske varför det känns som att tiden inte alltid räcker till. Men jag är jävligt duktig på att använda den tiden jag har. Träningen och barnen hamnar inte i skymundan fast jag jobbar så mycket.

Så gårdagens inlägg ska väl inte tas på fullaste allvar, inte en fin dag som denna i allafall! Visst är jag rädd för att hamna i samma skit igen med ätstörning, ångest och allt, men jag gör så gott jag kan. Och självklart är det guldvärt att ha människor att prata med. Ibland kanske man bara behöver prata med någon som man inte är van vid att prata med, så att allting blir på ett nytt sätt.

Jag är så tacksam för de vänner jag har. Och jag har en väldigt speciell vän vid min sida som jag kan prata om allting mellan himmel och jord. Denna person har det skrivits om mycket senaste tiden, och efter flera år ifrån varandra så kom hon plötsligt in i livet och fick en stor betydelse. Jag älskar dig <3

 

Idag är en underbar dag! Min enda lediga dag och jag valde att ge mig själv massa tid på gymmet. Började med att springa 8 km på bandet, sedan fick det bli 20 ways to hell (ett av träningsuppläggen som jag fick när jag hade PT förra hösten) och sedan avslutade jag med 85 squats som är en del av en utmaning jag är med i.

Efteråt fick det bli lunch med en kär vän som jag träffar alldeles för sällan (träffar i och för sig alla mina vänner alldeles för sällan..), skitsnack i flera timmar. Underbart <3

Nu är jag hemma och mellanlandar en snabbis innan jag ska iväg till förskolan och ha utvecklingssamtal om Mini. Sedan får vi sällskap till middagen. Ungarna blir nog glada att få över en kompis och mamman med för att ha någon att skitsnacka med hela kvällen.

 

Livet är underbart, och jag är tacksam för allting jag har. Tacksam för att ha ett jobb som jag älskar med underbara kollegor, tacksam över att få vara mamma till de två bästa ungarna, tacksam över att vara frisk och få träna, tacksam över att ha en underbar man som står ut med mig och tacksam för alla fina vänner jag har runt omkring mig fast jag är urusel på att höra av mig.

 

Så blev det måndag igen, som så många gånger förr. Haha. Veckan är fullsmockad med planer förutom jobb. Allra mest ser jag framemot helgen!

 

Jag började morgonen på gymmet klockan 6 imorse. Var kondition som stod på schemat idag så sprang 6 km innan det var dags för mig att bege mig till jobbet.

 

Imorgon är jag halvvägs med mina 100 dagar utan socker, godis, skräpmat, snacks, läsk, alkohol och fikabröd. Det har gått väldigt bra! Fast i helgen, åh jävlar vilken sug jag hade! Först maffiga smörgåstårtan som jag hade gjort (inte för att jag hade kunnat äta den med tanke på min laktos- och glutenintolerans.. Men sådant stoppar inte en med ett beroende..!), och så alla bullar och all chips. Och även igår hade vi massa chips och bullar som vart över och som fanns lite här och där i hela lägenheten. Så VILKET SUUUG. MEN! Jag stod emot. Det är inte värt det, inte ens efter dessa 100 dagar kommer det att vara värt att återgå till samma äckliga vanor som jag haft. Självklart kommer jag nångång äta sånt igen, men aldrig i samma omfattning som förut. Och för mig handlar det inte om att unna sig, för mig är det inte lyx att stoppa i mig något som är skadligt för kroppen och som ger ett beroende. Låter jag tråkig nu? Det kan jag tänka mig, men så känner jag. Det är inte att unna sig, det är att skada kroppen. Min kropp tål inte det och är värd att slippa skiten.

Vilken dag! Kan lova att jag är helt slutkörd och verkligen längtar tills jag får rådäcka i soffan ikväll.

 

Dagen började med att jag gick ner till gymmet, var kondition som stod på schemat idag. Inte alls sugen på det men fick bli det i allafall. Och bara för att slå mig själv på fingrarna så chockade jag mig själv ordentligt igen! Kommer ni ihåg att jag förra veckan sprang 5 km? Idag sprang jag 6 km. Vilken jävla känsla! Hade ju inte som mål förrän 24 mars att springa 6 km, men så underbart det känns nu! Kanske inte i rumpan och benen.. Haha!

Precis när jag kommit ut från gymmet så ringer telefonen. Det var från stället där min bil var, dom hade inte hittat något fel så det var bara för mig att hämta den. Åh, min älskade röda plåtbebis! Så då gick jag direkt dit och det tog väl ungefär 30-35 minuter. Med världens träningsvärk i i ben och rumpa sen igår, och efter att ha sprungit 6 km så kändes det väl sådär att gå på oplogade moddiga vägar.

Som tur var så fick jag bilen eftersom jag hade massor att handla, slapp ta det på bussen i allafall!

 

Väl hemma slängde jag i mig lite lunch fort innan röjandet hemma fortsatte. Lägenheten och vartenda litet vrå har nog aldrig varit så rent! Imorgon blir det en sista röjning.

Nu på kvällskvisten har jag börjat med smörgåstårtan inför imorrn. Sånt jobb!

 

Det jag har kvar nu är att jag lovat mannen min att klippa honom. Sen ska jag däcka framför tvn (höll på att skriva framför soffan..) och se på Gladiatorerna. Imorrn blir en händelserik dag!

God morgon fredag!

Vilken fantastisk morgon jag har haft! Började dagen som vanligt på gymmet, och idag var det kondition som stod på schemat.

Bestämde mig för att springa på bandet och se hur långt jag skulle orka springa. Och vilken sjuk känsla!

 

Vilken fantastisk dag detta har varit! Jag svävar på rosa små moln, 7 kilo lättare moln än för 30 dagar sen!

 

Idag var det dags för första träningspasset på egen hand på länge. Kändes otroligt skönt! Fick bestämma helt själv vad jag skulle göra. Häftigt!

 

Idag fick det bli kondition efter all denna styrka med Fitnessfighten. Och vilket fantastiskt träningspass!

Jag satte upp lite mål förut, och ett av de målen var att kunna springa 4 km 31/1. Efter att inte ha koncentrerat mig så mycket på löpandet (förutom lite som uppvärmning på Fitnessfighten) så trodde jag verkligen inte att jag skulle klara det! Men idag bestämde jag mig. Jag ska inte svika mig själv och inte uppnå de målen jag satt upp!

Och vet ni? Jag klarade det. Kan stolt säga att jag idag klarat av att springa 4 km.

Efter att ha svettats ihjäl på löpbandet så avslutade jag konditionsdelen på crosstrainern. 50 minuter allt som allt kondition blev det.

Efter konditionsträningen gjorde jag de styrketesten som finns i min träningsdagbok. Det som skulle testas var hur många armhävningar, situps och knäböj man kan göra. Fick mycket bättre resultat än förväntat!

Armhävningar- Medel.

Situps- Medel. Det känns helt fantastiskt för mig eftersom jag aldrig kunnat göra situps förut på grund av ryggen. Och nu var det varken ryggen eller magen som sa ifrån. Efter allt springande var jag bara så slut så kändes som att jag skulle kräkas.

Knäböj- Här märks det att jag kört mycket knäböj med PT och även nu under Fitnessfighten. Mitt resultat blev nämligen mer än Utmärkt! Och även här, det var inte kroppen som sa ifrån. Tyckte bara det blev så himla tråkigt och enformigt tillslut så slutade.

 

Ni förstår att jag haft en fantastisk dag?

 

När jag kom hem så möttes jag av:

Av någon anledning hade jag fått för mig att det inte skulle vara någon på gymmet såhär på en lördagmorgon, så fel jag hade. Var inte bara jag som hängde på låset.

 

Träningen blev gjord i allafall. Idag började jag med 15 minuter löpträning innan jag körde övning 1-3 X2 och sedan tio minuter crosstrainer för att sedan köra på i resten av övningarna.

Även idag gick jag upp i vikt i en övning! Kändes rejält i armarna ett tag efter passet.

 

Jag älskar verkligen morgonträning! Idag var jag på gymmet klockan 8 och satte igång. Började med 15 minuter löpträning som uppvärmning, hade velat springa längre men av någon anledning så hade jag sjukt ont i ryggen idag..

 

Idag fick det bli upplägget med 90 sekunder cardio i form av hopprep var tredje övning. Man blir helt slut! Lovely.

Idag var det en kvinna som frågade mig om jag tränade efter ett program som jag fått av Sats, hon skulle nämligen själv få ett program på onsdag och tyckte att det jag höll på med såg spännande ut. Förklarade att jag kör Fitnessfighten nu i januari. När jag var klar med min träning så såg jag att hon tog fram hopprepet, dock gav hon upp väldigt fort. Hon hade helt fel teknik och därför gick det inte så bra, men kände inte för att gå fram till henne. En annan gång!

Dessutom gjorde jag en väldigt god gärning idag. Det var en mamma som var och tränade och hade med sig sin bebis. Det gick bra och bebisen var rätt nöjd länge. När jag höll på att bli klar med min träning och höll på att stretcha armarna (mina armar kommer nog inte kännas så roliga imorrn..) så blev bebisen mer och mer otålig. Såg frustrationen i mammans ögon som så gärna ville köra klart sitt pass på löpbandet så jag gick fram till henne och frågade om jag fick prata med hennes bebis. Hon blev jätteglad, och bebisen också! Mamman fick springa klart sitt pass och bebisen var nöjd. Mamman tackade så mycket efteråt och jag sa att det var så lite så och vet själv hur viktigt det är med att få sin träning gjord fast man är mamma.

 

Jobb 7-15 som gällde idag och direkt efter det åkte jag till gymmet. Fy vad mycket folk!

 

Började med löpträning som uppvärmning, blev hela 25 minuter! Hade absolut kunnat springa längre, men hade sån tidspress så jag hann helt enkelt inte. Tråkigt men sant, hatar att träna under tidspress!

 

Jag hade tänkt köra upplägget med 90 sekunder cardio var tredje övning med hopprep, och gjorde det efter de tre första övningarna. Men det var så proppfullt så det fanns ingen plats för mig att hoppa hopprep. Så när jag hade gjort övning 1-3 igen och det var dags för cardio igen så fick jag ändra mina planer och helt enkelt köra tio minuter direkt på crosstrainern. Jag hade ju förstås kunnat köra 90 sekunders cardio på crosstrainern, men kände inte att jag kunde räkna med att den skulle förbli ledig under hela tiden.

 

Det var i allafall som vanligt riktigt skönt att träna, skönt att få träningen gjord och sedan komma hem till familjen. Duscha och sedan äta middag och gosa med mina älsklingar.

 

Nu ikväll ska jag mysa i soffan med mannen min framför filmen The tall man. Någon som sett den?

Har rast på jobbet nu så ska försöka få ihop ett inlägg, jobbar 12-20.45 idag.

 

Imorse var jag på gymmet vid 8. Mer folk än förväntat. Började med 20 minuter löpträning, så himla skönt! 

Idag fick det bli upplägget med 90 sekunder cardio var tredje övning. Idag körde jag all cardio med hopprep, sån underbar träning!

Passade på att öka i vikt på den nya övningen som kom igår.

Tyvärr har ryggen varit lite småjobbig, men det är inget som får hindra mig i träningen! 

 

Precis när jag skulle köra det sista hopprepshoppandet så kom en helt okänd kvinna fram till mig och sa: Ursäkta jag vill inte störa, men jag måste bara säga vilken jävla styrka du har! Det hade man aldrig kunnat tro. Jag är verkligen sjukt imponerad! 

 

Ja oj, man tackar! Så fint när okända människor går fram och berömmer andra!

Idag blir det träningsdagbok, länge sen sist. Ändå är det samma träning enligt Fitnessfighten.

 

Började passet med 15 minuter löpträning, skönt och svettigt!

Idag körde jag upplägget med 90 sekunder cardio var tredje övning. När man kör på det upplägget så blir det först ett långt cardiopass till att börja med och sedan sex stycken 90 sekunders. De flesta körde jag med hopprep, väldigt kul! Det var bara ett som inte var med hopprep, och då sprang jag väldigt fort på bandet istället. Jag är faktiskt väldigt förvånad över hur bra det går för mig att hoppa!

Kommer ihåg när jag började med min PT i september, först så tog det ett jävla bra tag att ens komma igång med hoppandet, och när jag väl lyckades så blev det inte många hopp. Men nu kan jag hoppa dessa 90 sekunder oavbrutet, vilken känsla!

Passade på att gå upp i vikter i övningar igen, känns så otroligt skönt när man orkar!

 

Löpträning som uppvärmning idag.

 

Rask promenad i fem minuter.

Sprang 1,5 km (helt utan problem).

Rask promenad i fem minuter.

 

Anledningen till att jag stoppade efter 1,5 km är för att jag varit sjuk i nästan en vecka och därför är det nio dagar sedan jag sprang sist. Ville inte chocka kroppen allt för mycket så därför fick det bli en mjuk start på 1,5. Fast att kalla 1,5 för mjukstart är ju lite fel av mig, men jag hade nog orkat en bit till.

 

Idag var dessutom första gången jag lyssnade på en podcast samtidigt. Oftast brukar jag lyssna på musik, men faktiskt så gick tiden fortare när man lyssnade på massa babbel istället.

 

Tack Emelie för tipset om Hannahs och Amandas babbel!

Körde som tidigare skrivet löpträning som uppvärmning idag. Brukar inte köra löpträning två dagar på raken, men eftersom gårdagen var så himla omotiverad så tänkte jag prova idag igen. Och oj vilka resultat!

Rask promenad i fem minuter

Sprang 3(!!!!) km. (Tidigare rekord var 1,7 km).

Rask promenad/cool down i fem minuter.

 

Känns helt underbart att ha kunnat prestera så bra! Och även utan att dö av tristess ;)