Tjejmilen 2014
KATEGORI: Lopp | 2014-09-13 / 22:33:00
Förra lördagen, 6 september var det dags för Tjejmilen. Jag hade sen innan tänkt att jag skulle slå min tid från Midnattsloppet. Min kompis som jag skulle åka in med och göra det här med blev skadad och fick skippa det hela. Självklart en besvikelse men jag bestämde mig för att göra detta ändå. Ju närmare dagen kom desto mer opepp blev jag. Jag kände inte alls samma glädje som inför Midnattsloppet, fast hela allting runt Midnattsloppet var ju så sjukt bra så lika bra kunde det ju inte bli.
Och jag tackar mig själv för att jag höll mig till min envisa sida och åkte in tidigt på lördagmorgonen ensam för att hämta ut nummerlappen och för att springa loppet. Kroppen kändes tung. Benen var som bly och resten av kroppen kändes som bomull.
Det var en ganska lång väntan, men ändå så gick tiden snabbt. Kändes skönt när det äntligen var min tur att springa. Jag kände bara, att så länge jag utför hela loppet så ska jag vara nöjd med tanke på hur otaggad jag var.
Och i mål kom jag, och slog dessutom min tid från Midnattsloppet vilket kändes magiskt! Ni förstår känslan
efteråt va?
Då fick jag ännu en uppenbarelse. Det ÄR löpningen som är JAG. Glädjen som den ger mig är obeskrivlig. Jag kom in på 1,02,22.
Passade på att anmäla mig till nästa års Tjejmilen också. Det gör mig taggad att ha mål, underbart att ha något att kämpa för! Till nästa år har jag anmält mig till den lägsta gruppen som jag får springa i. Tyckte det var alldeles för trångt och bökigt att springa sitt bästa med folk som promenerade i vägen.
Kommentarer
Trackback
