Som ni vet så har jag jobbat lite galet i några dagar. Och efter att bara ha fått fyra timmar sömn igår efter mitt dag-kväll-natt jobbmaraton så trodde jag på en tidig kväll. Men inte det, kunde inte somna. Och imorse vaknade jag 4.30 på grund av barn och klockan 7 skulle jag vara på jobbet. Pigg? Nej. Det värsta är att jag ska jobba inatt igen.. Imorgon får jag bara sova 8-12. Gissa vilken morsa som kommer vara (o)social på fredagsmyset imorgon kväll. Jag är ändå glad att jag idag efter jobbet åkte till gymmet. Nu är jag hemma och mellanlandar med barnen från dagis, precis ätit middag och njuter i soffan ett tag. Mannen min får jag möta vid dörren när jag åker igen.

Har alltså på 2,5 dygn fått lika många timmars sömn som jag annars sover på en natt. Om inlägget är rörigt och onödigt så antar jag att ni förstår varför.

Är bara trött, trött, trött. Skulle helst inte jobba inatt. Men vad gör man?

 

Hjärnan hänger inte riktigt med. Så på gymmet fick jag välja något som inte kräver något tankearbete alls. Fick bli en timme på löpbandet. Skönt! Bra förbränning!

 

För att få ihop inlägget med rubriken så kan jag ju förklara mig. Jag hade satt upp ett viktmål till på lördag. Men senaste dagarna så antog jag att jag inte skulle komma ner till det eftersom jag har mens och eftersom jag bytt kostupplägg till något som innebär mycket mer kolhydrater. Men vet ni? Ställde mig på vågen imorse, och PANG! Ett kilo underdet som var målet. Åh herrejävlar.

 

Ta hand om er. Tänk på mig inatt när ni får möta kudden. Jag längtar efter min.