Som jag tidigare skrev, dags för sjukgymnasten idag. Och jag hade ju hoppats på lite goda besked och lite tips på vilka övningar jag ska fokusera mest på och lite sånt smått och gott. Domen? Promenader, BARA PROMENADER en vecka till. Jag dör, på riktigt. Av tristess. Visst uppskattar jag promenader väldigt mycket, men inte BARA  promenader. Det såg väl inte helt tipptopp ut i ryggen, nu har jag gått med det här onda i 1,5 vecka. Och det enda jag har gjort är dessa jävla promenader. Men eftersom jag fortfarande har så ont, är så stel och skadad så tycker hon att jag ska vänta. En vecka till. Har tid hos henne nästa tisdag igen, och då hoppas jag på lite annat! Tanken är ju att jag ska börja jobba nästa vecka på onsdag igen, men det verkade hon inte riktigt tro skulle vara möjligt. Som sagt, väldigt stel med mycket ont fortfarande. Jävla skit. Men jag är inte bitter, jag har tagit mig ur värre tillstånd än såhär.

 

Jag ska lyssna på henne, för det enda som betyder något för mig nu är att slippa den här jävliga smärtan och bli bra. Kan knappt köra bil. Men i och för sig, vad ska jag med bil till när jag ändå ska ta mina promenader? Nej, inte bitter. Men jag vet, snart blir jag bra. Man får kämpa för det man vill uppnå.

Hej morgon PW! Och lunch, och eftermiddags och kväll.. Typ så.