Ja, vad säger man..? Nu kundes ett och ett sättas ihop så man förstod varför lilla Minin GALLSKRIKIT hysteriskt varje natt så stackars mamma inte fått sova trots allt jobb. Inatt/tidigt imorse var det dags igen. Jag ville verkligen inte, inte efter denna långa jobbhelg och sega kropp så VILLE JAG INTE gå upp och försöka trösta en tröstlös Mini. Men mamma som man är så får man ta sig i kragen. Och nu sa hon äntligen vad felet var "Ajaj i örat" sa hon och pekade på örat. Jasså jahaja, farbror doktorn nästa då. Efter frukosten imorse frågade jag henne igen om hon hade ont nånstans, och örat it was. Det är väldigt skönt med Mini, hon säger oftast till när hon har ont i örat.

 

Då var det bara för mamman att ringa och vabba. Jag som skulle fått återgå till mitt normala schema idag eftersom K går sin första dag på dagis efter operationen idag. Aja, nu fick jag vabba för Mini istället då.

 

Väl hos farbror doktorn (riktigt bra doktor!) så skötte sig Mini exemplariskt, och som mamma befarat.. Dubbelsidig öroninflammation (eller som jag höll på att skriva i ett sms till min svägerska 'bubbelsidig'). Antibiotikakur nu och massa gos hemma med mamma. Som tur är så är hon inte alls så allmän påverkad eller hängig så vi kan nog beta av de sysslor mamma hade i veckan iaf (förutom jobb förstås).