Plötsligt igår fick jag ett meddelande av E "Haha, ska jag gissa att det inte är nån idé att bjuda med småbarnsmamman på bio ikväll inne i stan?". Först tänkte jag att "Näe, det går ju faktiskt inte. Måste ju sitta hemma". Men sen kom jag på att "Varför inte? Varför behöver jag sitta hemma?". Så helt från ingenstans tackade jag ja! Har varit hemma sååå mycket nu, legat på sjukhus och knappt träffat människor. Klart jag kunde unna mig detta! Och det är jag glad för att jag gjorde. E´s sambo hade vunnit fyra biobiljetter till filmen Looper, så det var även E´s sambo och hans kompis som var med. Hade en riktigt trevlig kväll.

 

Och filmen? Bättre än förväntat! När E´s sambo berättade på tåget vad den handlade om så tänkte jag "Skjut mig". Haha, okej kanske inte så illa men nästan. Men som sagt, helt klart sevärd i allafall.

 

Efter filmen så ville grabbarna iväg till en pub på söder där en av deras kompisar spelade musik. Och även här tänkte jag "Varför skulle jag INTE följa med? (Förutom det faktum att jag har barn som går upp tiiiidigt)". Men det struntade jag i! Och glad även för det. Var en mysig liten pub där vi kunde sitta och umgås. Folk som satt och umgicks och drack lite öl eller vin. För mig blev det självklart ingen dricka med tanke på mina mediciner.

 

Tyvärr så fick jag ju betala ett högt pris sen efter att haft så kul. Efter bion började jag nämligen känna av ischias smärtan riktigt ordentligt. Kände hur det började bli svårare och svårare att stödja på benet, väl hemma (vid klockan 2!!) så gick det inte längre. Tog mig till sängen i allafall och försökte sova, men det gick inte. Smärtan var hemsk, olidlig. Benet började krampa och smärta strålade ner i vaden, började kallsvettas av smärtan. Och tyvärr, min enda utväg var att ta snabbverkande morfin för att ens få somna. Det känns jobbigt, som ett riktigt bakslag. Kan man verkligen inte få leva ett normalt roligt liv utan att få dessa hemska smärtor? Hade ju tagit min morgonmedicin som vanligt, men har ju börjat sluta med kvällsmedicinen. Och eftersom jag nu varit vaken så länge så började medicinen gå ur kroppen och kroppen stod helt utan. Jobbigt att inse. Men vart ska man vända sig? Verkar ju inte finnas någon som kan hjälpa mig. Har varit sjukskriven ett bra antal veckor nu, utan någon skillnad. Ska det behöva vara såhär?

 

När jag kom hem igår, vid 2 som sagt så började jag misstänka att jag kanske skulle behöva skippa dagens träning eftersom Fredrik går upp vid 4 och efter det har jag svårt att somna om. Och så börjar ju barnen ploppa ur sina sängar vid 5.30. Men faktiskt så är jag pigg, eller som vanligt i allafall. Så blir att gå till Sats nu, slutar väl att jag somnar på Pilatesen! Haha!