Det har varit ett fullspäckat och annorlunda år.

 

I början av året jobbade jag och övningskörde massor. När Mars månad äntligen kom och jag klarade min uppkörning och fick mitt körkort så sa jag upp mig med omedelbar verkan från mitt dåvarande jobb. Började då jobba mer och mer på mitt nuvarande jobb.

 

Till sommaren blev mannen min klar med sin plattsättarutbildning. Under sommaren var det mycket jobb men även en del roliga utflykter med familjen och lugn semester på landet.

 

Hösten kom och jag tog tag i min viktminskning ännu en gång. Det var mycket jobb blandat med vardagslivet med familjen. K opererades och sedan flöt allting på.

Jag skaffade mig en PT som lärde mig mycket. Jag fann en gammal vän som kommit att betyda mycket för mig, även hon har lärt mig mycket.

Genom PTn fick jag in rätt tänk och fick in rutiner med träning, hälsosam kost och vardagslivet. Mitt i allting så blev ischiasen värre än någonsin, hamnade på sjukhus och var borta från jobbet i tio veckor. Under de tio veckorna var det mycket träning som gällde. Jag fann mig själv ännu en gång, fann glöden i hur träningen ska vara.

Jag är klar med PTn nu och känner att jag kan stå på egna ben nu, hon har lärt mig mycket och det är jag henne evigt tacksam för. Det är mycket tack vare henne också som jag tog tag i min onda kropp och sökte hjälp. Fast helt på egna ben är jag ju inte, jag har ett enormt stöd av familj och vänner. Och den vän som lärt mig mest och fått mina tankar att snurra mer än vanligt är ju självklart underbara Emelie. Verkligen glad att jag funnit henne! Förutom mycket pepp inför träning har hon lärt mig något ännu viktigare, mål är viktigt! Och med det belöningar. Tack <3

 

Nu har jag jobbat i två-tre veckor och det känns underbart. Jag är så glad över att jag valde att stanna på det här jobbet, jag trivs så sjukt bra!

 

Nu känns livet bra. Jag är bekväm med träning, kost och jobb. Självklart är det inte lätt, svackor kommer komma. Jag vet att jag kan. Och nästa år, det kommer bli ett jävla grymt år!